Inte bara bönder

Carina som är bättre än jag på att läsa släktträd säger att det inte alls bara finns bönder i min släkt. Och så ger hon en lång rad exempel:

Pål Erik Erikson Stark, hemmahörande i Ragunda, var soldat mellan 1689 och 1719. Han dog på fjället den 3 januari 1719. Så här gick det till: 

 I augusti 1718 inleds det norska fälttåget med anfall på två fronter, en över Värmland/Dalsland och en över Jämtland in i Trondheims län
General Carl Gustav Armfeldt leder det norra anfallet över Jämtland i det sk Armfeldtska fälttåget. Den 30 november 1718 stupar Karl XII vid Fredrikshalds fästning och hela det norska fälttåget avbryts. Vid återtåget från Trondheims län lider den armfeldska armén stora förluster i snöstormen på kalfjället i det kalla vädret nyårsnatten 1718/19. Många soldater frös ihjäl i snöstormen. Min släkting Pål Erikson Stark är en av dem. Han var min farfars farmors farfars farfars bror. (Läs Martin Bergmans kommentarer här nedan).

Säkert finns det många andra hjältar i det här släktträdet. Hur kan det vara med Aron Lidberg,  hemmahörande i Ljustorp mellan Sundsvall och Härnösand? Han var 27 år när Pål dog. Om han var med i det Armfeldtska fälttåget så överlevde han. Han blev visserligen bara 46 år gammal men hann bli skeppare. Kanske seglade han som kapten Wickström på Ångermanälven. Kommer ni håg honom?

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            En sjömanshjälte i det tysta det var kapten Wickström
en hedersman av gammelsorten uppå böljan blå.
Långt innan Norrland ut ur Vattenfall fick kraft och likström
han inomskärs gick traden Nordingrå – Sollefteå.

Han var befälhavare på bogserbåten han på Ångermanälven,
Ångermanälven.
Väderbiten var’n i ansiktsplåten han på Ångermanälven,
Ångermanälven.
Mellan timmerbråten lotsa han
alla vädergudar trotsa han.
Hur än kraftigt nordanvindensuset va så hissa han flaggen,
Hissa han flaggen.
Långmjölksbyttan sprack det bottenfruset va
i surströmmingskaggen,
surströmmingskaggen.
En baddare till befälhavare
ja, det var han på Ångermanälven.

Här har vi en lärarinna, Emma Kristina Norberg i Västerede, Fors, där Gustav Verner Forsström är ordförande i kommunalnämnden. Här har vi två skomakare Salomon Forsén. Fem stycken bär det namnet och alla bor i Fors. Schaktmästaren Erik Hilding Forsström är bror till kommunalnämndens ordförande och ytterligare en bror har flyttat till Sandviken och kallar sig järnvägsarbetare. Han är väl rallare helt enkelt. Där har vi en kronojägare, en bagare, en slaktare och långa rader av dragoner. Det var inte bara bönder alltså.

Men det är på min mors sida den verkliga sensationen kommer. Det är Britt Maria i Oskarshamn som upptäckt att min mormors äldsta syster Signe var cirkusdirektris.

Hon levde tillsammans med cirkusdirektören Otto Glauert, som tillhörde en känd dansk cirkusfamilj. Cirkus Glauert turnerade runtom i Sverige vid förra sekelskiftet. Har ni sett Ingmar Bergmans film ”Gycklarnas afton”? Så levde de. År 1908 fick de en dotter som de döpte till Sandly. Jag undrar vad det blev av henne? Dansade hon på lina som Elvira Madigan?

Om detta och mycket annat ur det fascinerande släktträdet hoppas jag kunna berätta mera.