Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Archive for the ‘Idrott’ Category

Äntligen vardag

Posted by hellbom på 82008000UTC08bUTCMon, 25 Aug 2008 04:03:28 +0000 26, 2007

Så var det över. Efter drygt två veckor träder vi ut i vardagen igen. De svenska insatserna har ju inte varit precis lysande. De käcka soffpotatisarna som hade bespetsat sig på att få leva rövare på Sergels torg får hitta på något annat.

Men jag är ganska nöjd. Det har varit roligt, om än inte särskilt spännande. Ibland tragikomiskt. Alshammars baddräkt som sprack!. Skulle man skratta eller gråta? Jag led med Kallur som föll och jag hade hoppats att fotbollsdamerna hade kommt längre. Men att Stefan Holm och Carro åkte ut var bara rätt och lagom. Inte för att jag är  nån expert men jag tror att det kommer att dröja ganska länge innan vi får återse Carro på stortävlingarnas prispallar igen. Och Emma Green blir aldrig nån Kajsa Bergquist.

Men det var lätt att finna andra idoler. Phelps och Bolt i all ära, men det var damerna som satte färg på de här tävlingarn. Såg ni de nigerianska tjejerna som tog brons på 4×100? En sån frustande glädje har jag sällan sett. Och deras landsmanninna som strax dessförinnan hade hoppat in på tredje plats i en tävling där hon inte skulle ha fått vara med i. ”Jag är den lyckligaste kvinnan i världen”, sa hon. Just i det ögonblicket trror jag att hon var det.

Brottning och tyngdlyftning intresserar mig inte alls och boxning ganska måttligt. Men jag tittar gärna på tjejerna som spelar volleyboll. De har så söta små rumpor. Karlarna klickar jag bort.

Min favorit alla kategorier har i ett par år varit Tia Hellebaut. Jag var alldeles övertygad om att hon skulle ta guld i höjd, och det gjorde hon. Hon ser ut som en främmande fågel i det här sällskapet, som en småskollärarinna på rymmen. Det är inte bara glasögonen som gör det. I stadsbiblitelets läsesal skulle hon platsa perfekt, men här sticker hon ut. Och som hon gör det! På sin hemsida skriver hon dagbok på flamländska. Det är förbluffande lätt att förststå. Det skulle nog gå att snacka svenska med henne.

Vad ska jag nu hitta på? Utemöblerna borde tvättas och oljas. De vilda krikonsnåren bär mängder av små blåsvarta frukter. De borde inte få förfaras. Jag skulle kunna göra kompott, sylt, gelé. Men det kräver försvarliga mängder socker och det är inte så värst nyttigt. Så borde jag befria äppelträden från alla vattenskotten.

Till att börja med får jag ta en dag på mig och fundera över var jag ska börja.

Posted in Idrott | Leave a Comment »

08-08-08

Posted by hellbom på 82008000UTC08bUTCSat, 09 Aug 2008 04:51:13 +0000 26, 2007

Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig mer…

Äntligen var det då igång: OS 2008. Hittills har det regnat nära 90 mm den här veckan och det skulle passa mig bra om det fortsatte, men just nu skiner solen och temperaturen närmar sig 20-gradersstrecket. Jag har länge levt efter kinesisk tid. Stiger upp klockan tre när tävlingarna. drar igång därborta i öst. Två rapportörer har jag på plats, barnbarnen Rasmus och Linnea. Jag förväntar mig depescher.

De första olympiska spel jag minns är Berlin 1936. Jesse Owens! På hösten återupplevde vi spelen nere i Ligna, på den öppna planen bakom brädgården. Tresteg var min gren. Mycket märkligt, det ansågs att jag hade svaga vrister. Vinter-OS i Garmisch-Partenkirchen var större ur svensk synvinkel. Fyra man i topp på femmilen. Minns ni Kiruna-Lasse? Var det inte 18 km som var hans sträcka? Och hur var det med Sven Utterström? Nej, han hade nog redan lagt av.

Minst ett dussin invigningar har jag plågat mig igenom framför TV. Den ena tristare än den andra. Träliga som Svenska flaggans dag på Skansen eller en soaré i metodistförsamlingen. En sorglig kompott, en underhållningssörja som aldrig skulle platsa på prime time i den fattigaste av kanaler.

Men den här gången blev jag motvilligt imponerad. Det var en fantastisk show. Vilka underbara dräkter! Vilken färgglädje!Hur kunde dessa konstnärligt begåvade kineser finna sig i att i decennier lunka runt i de blå Mao-blusarna? Nu har de sannerligen tagit revansch. Perfektionen var otrolig, på gränsen till omänsklig. TV-producenter världen runt mäste ha ställt sig frågan: ”hur bär de sig åt?” Men de strakbenta soldaterna som bar fanan väckte obehagliga associationer.

Under den flera timmar långa förbimarschen av 204 nationer kantade många hundra vitkldda, kortkjolade kiinesiskor sargen runt planen. De dansade, joggade, steppade, svängde på armar och ben i en sagolik samstämmighet. Mot slutet skedde en viss upplösning. Några flickor bröt ledet och sprang ut över löparbanorna. För att kissa kan man gissa. Andra blev trötta i fötterna och skuttade i otakt eller stod alldeles stilla. Det var befriande mänskligt. Föreställngen drog 40 minuter över tiden. Det kändes på något sätt upplyftande.

Reportrar, kommentatorer och krönikörer hade läst på ordentligt och det blev mycket allvarligt prat om Kinas ställning i världen och dess förtryck av minoriter. De tänker inte gå på samma nit som deras forntima kolleger i Berlin.

Men nu ska vi titta på TV. Just nu spelar damerna handboll mot Ungern, och det tycks gå sisådär. Några stora förhoppningar har jag inte heller på damfotbollen om några timmar.

Under de närmsta två veckorna vet ni var ni har mig..

Posted in Idrott | Leave a Comment »