Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Södermalm 2

                           SÖDERMALM

                                       2



SILVERLINGS HAGE

På näset mellan Årstaviken och Hammarby sjö, det som kom att
heta Skanstull, anlades år 1645 en skans med vallgrav och
redutter för att hejda en eventuell fiende söderifrån. Några
år senare förstärktes den med ett dussin kanoner. Efter en
förfallsperiod var det åter dags för upprustning, när ryssen
blev ett hot på Karl XII:s tid. Men ryssen kom aldrig till
Stockholm. Inte förrän den 22 februari 1944. Och då slog han
till från luften. Antagligen var det ett misstag. Det
förmodades att några ryssar var uppe och busflög i fyllan
och villan. De utländska krigskorrespondenterna ryckte ut
från Grand hotel och konstaterade att friluftsteatern i
Eriksdalslunden hade fått en fullträff och att tusentals
fönsterrutor i de moderna Eriksdalshusen hade krossats. Om
de hade varit byggda på traditionellt vis i slutna kvarter
skulle de ha klarat sig bättre. Detta första experiment med
låga, parallella lamellhus påbörjades 1929. Husen var
orienterade i nord-sydlig riktning, så att alla lägenheter
skulle få solljus. Det var små utrymmen, men hyrorna var
låga, och Eriksdalsområdet blev populärt bland unga nygifta.
Märkligt nog kom ingen av dem till skada, när bomberna föll. 

Sol och luft var riktmärken för den moderna stad som växte
fram i Eriksdal under 1930-talet. Lägenheterna var små, ofta
bara rum och kokvrå och gemensamt badrum i källaren.
Drivande krafter var arkitekten Sven Markelius och
byggmästaren Olle Engkvist. Foto från Gräsgatan 4-10 under
byggnad. (Stockholms stadsmuseum)

S:T PAULSGATAN

Gatans prydnad är van der Nootska palatset i nr 21. Det
uppfördes 1671-72 under ledning av arkitekten Mathias
Spihler, vars svärfar Jean de la Vallée kan ha medverkat.
Thomas van der Noot var en holländsk överste i svensk
tjänst. Efter honom kom huset att hysa den holländska
legationen under många år. Nitton år gammal blev Bellman för
första gången "öfwerlastad och placat" efter en middag hos
holländske ministern och somnade i sin tröstande moders knä.
Holländska församlingen flyttade in, ett tobaksspinneri tog
över, Per Henrik Ling öppnade gymnastikinstitut och Sophie
Lychou undervisade flickor. Därefter inleddes förfallet,
paradrummen blev smålägenheter och där fanns en bordell.
Ägaren tänkte riva och bygga hyreshus på tomten, men då kom
den förmögne juveleraren Jean Jahnsson som en räddande ängel
och restaurerade huset till sin forna prakt med hjälp av
arkitekterna I.G. Clason och Agi Lindegren. På 1930-talet
donerade Axel Wenner-Gren palatset till Lottarörelsen, en
donation som senare övertogs av Stockholms stad. År 1647
nämns S:t Paulsgatan för första gången. Varför det har fått
det namnet är oklart. Men Sveriges första metodistförsamling
övertog det. Kapellet vid torgets sydvästra hörn, invigt
1876, heter S:t Paulskyrkan. Populära präster som Fredrik
Åhgren och Henrik Wilhelm Eklund drog stadens societet till
kyrkan. På näst sista bänk syntes stundom August Strindberg. 

Juveleraren Jean Jahnsson lade ner en förmögenhet på att
rädda det svårt förfallna van der Nootska palatset vid
1900-talets början. I det överdådigt inredda huset höll han
stora fester för stadens berömdheter. Foto i Stockholms
stadsmuseum.

STADSGÅRDEN

stadsgarden-userendumen
Stadsgården – Foto: UserEnDumEn

Vädersolstavlan, som är den äldsta avbildning som finns
av Stockholm (1535), syns ute i vattnet under Galgberget på
Söder tre hus med höga skorstenar. Det är tranbodarna eller
sälbodarna, där man utvann tran, som sedan gammalt var en
viktig exportvara. Hamnen sträckte sig inte långt, berget
stupade brant i vattnet, i den smala strandkanten byggdes
träbroar, varifrån trappor vindlade sig uppför berget.
Hamnkrogarna var talrika och några av trapporna tog namn
efter dem. På Lokatten, där Saltsjöbanans station nu ligger,
tycks Bellman ha varit flitig gäst.
   "Lokatten! Lokatten! min frände gutår! !
        Där finnas Fioler och Jungfrur på spår;
        I fönster, i gluggar, i vinklar och vrår
        En kjortel, en Båtsman och Kärleken rår."
                                     (Ur Fredmans Sånger)
På Sista Styvern fick sjåaren sin färdsup på vägen uppför
den vingliga trappan och där på krönet stod Albert Engström
och tog ett porträtt av Kolingen. Denne stockholmske
hamnbuse hade sina rötter i Norrköping men hans hemvist blev
Stadsgården. År 1875 började man spränga för den nya hamnen.
Krogar och gamla trappor försvann, skjul revs och nya
tullhus byggdes. Bit för bit togs Stadsgården i bruk. Men
först 1910 var man framme vid Tegelviken och kunde ansluta
till Folkungagatan. 

Från 1790-talet är M.R. Helands etsning från Ruthens trappor
mellan Stadsgården och Stigberget. Större delen av
Stadsgården var bara en smal strandremsa och träbroar.

SÖDERMANNAGATAN 43

sodermannagatan-vykort
Vykort

I slutet av 1800-talet strömmade landsbygdens ungdom till
Stockholm. Staden och industrierna lockade. Stockholm blev
en arbetarstad. Vid sekelskiftet var befolkningen
300 000, på 30 år hade den mer än fördubblats. Över 85
procent var arbetare, butikspersonal, lägre tjänstemän. På
Söder var den siffran ännu högre. Lägenheterna var små,
stora våningar fanns bara vid paradgatorna, Götgatan,
Hornsgatan, Folkungagatan och vid Adolf Fredriks torg och
Södermalmstorg. Men i husen över gården bodde de mindre
besuttna. På Södermannagatan fanns inget förmöget folk,
"Fattigmannagatan" kallades den. Asfaltsgårdarna vimlade av
barn, pojkgäng drev omkring, folkskolegrabbarna från
Katarina Södra slogs mot "kissedoggarna" i Katarina Real. I
nr 43 bodde åren 1926-31 den blivande författaren Harry
Kullman, som i flera ungdomsböcker skildrat livet här. Folk
flyttade ofta, inte bara vid de traditionella flyttdagarna 1
april och 1 oktober utan ofta mitt i natten, om pengarna
hade tagit slut. "Då minskades chanserna för alla björnarna
att spåra upp en, man flyttade inte bara från värden och
hyran utan även från elverket, gasverket och
specerihandlaren och tobaksaffären och mjölkaffären". 

Vykort från Södermannagatan i början av 1900-talet. Det var
proletärernas och de fattigas gata.

 
SÖDER MÄLARSTRAND

Från Ragvaldsbro på Södermalmsstranden till Flugmötet vid
Mälartorget gick en av roddarmadammernas rutter. Med tiden
ersattes de av ångslupar. På senhösten, innan isen lade sig,
bogserades pontonbroar fram och placerades ungefär där
Centralbron går. På vintern iordningsställdes skridskobanor.
Närmast Söder Mälarstrand låg Klubben med löparbanor och
musikpaviljong. En mindre bana åt Munkbrohållet kallades
Filadelfia. Stockholmskrönikören Claes Lundin gav en
entusiastisk skildring av Söder Mälarstrand, när den var
klar 1889: "Se, nu drifves mörkret på flykten af ett
femtiotal gaslyktor som kasta ett skarpt ljus öfver den
breda gatan från Mariahissens hus och den nya, ståtliga
uppfartsvägen, sprängd i bärget ända upp till Hornsgatan,
ett kraftigt bevis på nya Stockholms skönhetssinne, trägna
arbetsflit och praktiska framtidsblick". Långt senare
tecknade traktens son Erik Asklund en minnesbild: "Söder
Mälarstrand var ett paradis för Söders pojkligor. Här sprang
de med nakna fötter i sandhögarna, metade mört vid kajen och
snattade kolstycken från pråmarna…" Och han väntar sig
höra pråmgubbarna sjunga:
"Vi lossa’ sand
                  ibland
                  på Söder Mälarstrand,
                  vi lossa’ hela dagen,
                  vi var blott åtta man,
                  som lossa’ sand…".

Från Ragvalds bro vid Söder Mälarstrand upprätthöll
roddarmadammerna båttrafik med staden. År 1773 slog Johan
Sevenbom upp sitt staffli på kajen och gjorde denna
oljemålning. (Stockholms stadsmuseum).

SÖDRA STATION

Den 18 februari 1860 rullade ångloket "Stockholm" över den
nyanlagda järnvägsbanken vid Hornstull, förbi Tantobergen
och Zinkensdamm, fram till den sista resten av Fatburssjön.
Före jul samma år gick det första tåget mellan Stockholm och
Södertälje. Två år senare gjorde Karl XV en festlig
invigningsfärd från Göteborg till slutstationen på
Södermalm. Järnvägshotellet invid Södra Station döptes till
"Hotell Göteborg". Det fick aldrig någon framgång. De
resenärer som steg av såg med förvåning på den stiliga
byggnaden i den lantliga miljön och fortsatte raskt med
droska ner till stan. Men restaurangen var ganska populär
bland Söders herrar som satt där och drack och "tittade på
tåget". Efter nio år var glädjen slut, sammanbindningsbanan
var klar, hotellet övertogs av Lindgrens "trasskola" för
vanartiga pojkar.
sopor-tippas-vid-sodra-station
Sopor tippas vid Södra station – Foto: KW Gullers/Nord mus

I många år framöver blev det godstrafiken
och stadens sopor som kom att dominera vid Södra station.
Sophämtarna tömde avskrädet i öppna järnvägsvagnar och så
tuffade tåget iväg till Lövstatippen. År 1930 föreslogs att
en park skulle anläggas på området, år 1967 talades det om
en kontorsstad, år 1980 diskuterades ett Söders Manhattan.
Inte ens en vassrugge påminner nu längre om sjön Fatburen.
Järnvägen är överdäckad av bostadshus. Nu går man till Södra
Station för att titta på Bofills Båge.

Persontrafiken vid Södra station var aldrig omfattande men
godstrafiken var stor. Hit kom diverse förnödenheter och
industrivaror. Levande djur drevs ur vagnarna till slakt.
Härifrån fraktades stadens produkter och även dess sopor.
Foto från 1896. (Stockholms stadsmuseum).

TANTOGATAN

konsumaffar-tantogatan-p1010001
Stockholms första Konsumbutik på Tantogatan

"Hugg’en i Skallen, vrid opp Truten,
              Kasta Balja och Gehäng,
              Bryt af hans Käpp, slit av Surtouten,
              Flaskan för hans ögon sväng.

Det är Bellman i Fredmans epistel nr 53 "Angående Slagsmålet
nedanför Danto-Bommen hos T. en höstnatt". Den som råkar
illa är "Visitörn", tullmannen vid "bommen". Tanto tullare
är inte populära. Årstafrun beskriver hur hon krävs på
drickspengar av "Besökaren", en annan gång får hon vänta tre
kvarts timme på att bli framsläppt och då tullsnoken kommer
är han "full och otidig". Hans Tanto, en tomtägare i trakten
på 1660-talet, har inte satt andra spår i Stockholms
historia än att hans namn levt kvar. I slutet av 1750-talet
anlades ett sockerbruk nere vid stranden. Redan år 1775
övertogs det av staten som inrättade ett brännvinsbränneri,
som fanns till 1824. Några år senare var
sockertillverkningen åter igång och den fortsatte till 1962,
då Sockerbolaget flyttade och de bågformade bostadshusen
byggdes. I de kala Tantobergen började man på 1880-talet
fylla ut skrevorna med jord och ett par tusen träd
planterades. Så kom kolonistugorna, musikpaviljongen,
fotbollsplanen och friluftsteatern, där Julia Caesar spelade
barsk käring och Rut Holm en loj piga. Det påstods att
Gideon Wahlberg, "buskteaterns Shakespeare", skrev in
spelpauser där han visste att tågen skulle gå förbi.

Tanto sockerbruk från Årsta holmar år 1857. Bruket hade
anlagts 1700 men åren 1775-1824 tillverkades här brännvin i
kronans regi.

TJÄRHOVSGATAN

folkungagatan-tjarhovsgatan-vid-sagargatan
Folkungagatan-Tjärhovsgatan vid Sågargatan

I kvarteret Gråberget, mittemot Björns trädgård, ligger
restaurang Kvarnen, riksbekant som Hammarbyfansens
stamställe. Tidigare hette den Grå Kvarn, uppkallad efter
Borgmästarkvarnen, som stod på en bergknalle mot
Folkungagatan. I samma kvarter låg på 1800-talet Beckmans
klockgjuteri, vars klockor klämtade i missionskyrkor i såväl
Afrika som Kina. Tjärhovsgatan är känd sedan 1645. Den gick
en gång ända ner till Danvikstull och var den stora
trafikleden öst-väst, den var belagd med jämn och tuktad
gatsten medan Folkungagatan var en kullerstensgata.
Tjärhovet, där tjäran renades och magasinerades före export,
var beläget nedanför Åsöberget. Gatans äldsta hus är
Sifvertska kasernen, nr 9-11, byggd av bryggaren Lorens
Sifvert på 1780-talet. Stadsvakten, de s k korvarna,
flyttade in där 1815 och kasernen blev känd som
"Korvkitteln". År 1875, då en ny polisorganisation infördes,
protesterade "korvarna" och ställde till bråk. Några av dem
anhölls och fördes in på stationen, men fritogs av ett
30-tal kamrater som stormade kasernen med påsatta
bajonetter. Slutligen fick polisen hjälp av högvakten från
Södermalmstorg. Den 1 juli 1876 invigdes Katarina
brandstation, två år före Johannes. 

När det här fotografiet togs år 1896 var Katarina
brandstation 20 år gammal. Under koleraepidemien 1834 var
Sifvertska kasernen inredd till sjukhus. (Stockholmsì
stadsmuseum).

TORKEL KNUTSSONSGATAN

Stora Skinnarviksgatan var det gamla namnet. Den kallades
också Uppfartsvägen. De som om vintern kom västerifrån på
Mälarens is följde gatan upp till Åkermyrans vintertull,
bäst känd som Tantobommen, där de från år 1622 var skyldiga
att deklarera de varor de förde in i staden. Två
1700-talsbyggnader ligger på en hylla av Mariaberget. Det är
den Öbergska klädesfabriken. Det mindre huset kallas
Kopparslageriet. Ännu 1840 sysselsatte Johan Öberg 109
arbetare. Men redan tre år senare övertog den mångsidige
industrimannen Salomon Ludvig Lamm lokalerna och flyttade
dit den ljustillverkning som han tidigare hade bedrivit vid
Heleneborg. Hans son Jacques, som hade teknisk utbildning,
startade samtidigt ett gjuteri på Skinnarviksberget.
Ludvigsbergs Mekaniska Verkstad tillverkade kaminer, hissar,
ångslupar och järnstaket. Disponentvillan med lanterninen,
som står som ett utropstecken i Söders silhuett ritades av
J.F. Åbom år 1859. Kring sekelskiftet blev det en
tillbakagång för Ludvigsberg, verkstadsrörelsen inköptes av
Luth & Rosén och flyttades till Rosenlundsgatan. Byggnaderna
i Skinnarviken såldes till det expanderande
Münchenbryggeriet.

På kanten av Mariaberget ligger den Öbergska klädesfabriken
som startade sin verksamhet vid slutet av 1700-talet. Där
vävstolarna slamrade är det nu attraktiva bostäder.

WOLLMAR YXKULLSGATAN

En äkta Söderbo ska vara född på Södra BB, ha gått i
Katarina Södra folkskola och ha sprungit ärenden åt Ludde
Juberg i Tantolundens friluftsteater. De kraven går inte
längre att uppfylla. I Tanto är det sedan länge slutspelat
och på Södra BB föddes det sista barnet den 30 oktober 1969.
Då hade barnbördshuset, nr 27, varit i funktion sedan 1907.
Den holländske affärsmannen Jacob Momma uppförde palatset
därintill, nr 25, på 1660-talet. Han adlades just när huset
var klart och tog namnet Reenstierna, eftersom han på sina
norrländska affärsresor ofta åkte efter ren. Palatset bär
hans namn, men kallas stundom Hornska efter en senare ägare.
Prins Carls Uppfostringsanstalt "för vanvårdade och
vanartiga barn" flyttade in 1832 och stannade i nära trettio
år. Senare kom huset att ingå i Maria sjukhus. En annan
uppfostringsanstalt, den Malmqvistska, låg inte långt
därifrån, i Torkel Knutssonsgatan 22. Jenny Lind var under
ett par decennier anstaltens främsta välgörare och gav varje
år julklappar, strumpor och kängor till alla barn samt
större belopp till ombyggnader. Mellan 1861 och 1926 låg
Winborgs ättiksfabrik i hörnet av Timmermansgatan och
Wollmar Yxkullsgatan. Wollmar Yxkull var hovmarskalk hos
Karl IX och ägde en tomt i hörnet av Björngårdsgatan. 
 

I hörnet av Wollmar Yxkullsgatan och Timmermansgatan låg
Winborgs ättiksfabrik under åren 1861-1926. Foto i
Stockholms Borgargille.

BLECKTORNET

 
skoltradgarden_vid_stora_blecktornet_ca_1910-stockholms-stadsarkiv
Skolträdgården vid Stora Blecktornet (Stockholms stadsarkiv)

Två malmgårdar, Stora Blecktornet på Södermannagatan 61, och
Lilla Blecktornet på Katarina Bangata 70, har givit namn åt
parker och gator i området. Lilla Blecktornet hade en
misslyckad start som hälsobrunn i slutet av 1600-talet,
vattnet dömdes ut av Urban Hjärne som varande "ett vackert
samkväm för grodor, iglar och andra maskar". Större framgång
hade det som kattunstryckeri (cotton=bomull), framförallt
under familjen Lamms ledning. Att namnet Blecktornet skulle
ha uppstått av att man lade ut tyger till blekning är
felaktigt, hävdar en sentida forskning. Det har snarare med
takbeläggningen att göra. Stora Blecktornet innehades på
1750-talet av Barnängens chef Eric Salander, beryktad för
sitt uttalande att arbetarnas barn, som ifrån själva
modersmjölken blivit uppammade och uppfödda till arbete och
elände skulle bli bortskämda och odugliga till
fabriksarbete om de placerades på barnhuset. År 1765
anfördes i riksdagen att femåriga flickor var synnerligen
skickade att spinna ull och bomull i stadens faktorier. I
Stora Blecktornet inrättades år 1897 ett "skolkarehem" för
vanartiga gossar som inte ville gå i skolan. År 1907
flyttades verksamheten till Skrubba.

Stora Blecktornet ligger som ett litet slott längst ut på
Södermannagatan. Kring sekelskiftet 18-1900 tjänade huset
som korrektionsanstalt för pojkar som skolkat skolan. Foto:
Oscar Heimer. (Stockholms stadsmuseum).

VINTERTULLSTORGET

vintertullstorget-vinterfagel-av-goran-lange
"Vinterfågel" av Göran Lange på Vintertullstorget

Gaveliusgatan härintill är uppkallad efter fabrikören Jacob
Gavelius, som i slutet av 1600-talet öppnade en fabrik i
Barnängen som försåg Karl XI:s soldater med uniformskläde.
Färgargårdstorget och Färgarplan minner om det arbete som
pågick i Färgargården, varav en bostadslänga finns bevarad.
Det här var Stockholms textildistrikt, det växte i storlek
och betydelse under beskydd av importförbud och höga tullar.
Vinsterna var stora. Arbetskraften var billig, "fattigt folk
är landets rikedom", hette det, och ingenstans i Stockholm
var det fattigare än i Katarina. Om dessa människor har Per
Anders Fogelström publicerat tre böcker, som inleds med
"Vävarnas barn". "De levde på samhällets botten", skriver
han, "sämre än borgarnas tjänstefolk och hantverkarnas
gesäller, fattigare eller åtminstone hungrigare än torpare
och lantarbetare. Deras närmaste gelikar socialt och
ekonomiskt var fattighjon och fångar…Fabriksarbetarna var
frihetstidens trälar". Den fabriksanläggning som uppfördes
på 1780-talet finns till stora delar kvar liksom
mangårdsbyggnaden, byggd 1765, ritad av arkitekten Elias
Kessler.
barnangens-fabriker-tekniska-museet
Barnängens fabriker (Tekniska museet)

Barnängens fabriker var Oscar Heimers arbetsplats 1880-1911.
Det är ingen insmickrande bild han har tagit. Han trivdes
bättre att vandra fritt med kameran än att arbeta vid
skrivpulpeten.

VITA BERGEN

groenska-malmgarden-och-sofia-kyrka-hasse
Groenska malmgården och Sofia kyrka – Teckning Hasse Erikson

 
Kråkberget hette det för länge sedan. "Tippen", sa grabbarna
långt in på 1900-talet. Varifrån namnet Vita Bergen kommit
är oklart. Det var inget vackert berg. Det beskrevs som
"Stockholms fattigaste och mest vanlottade trakt".
Strindberg ser i "Röda Rummet" ett hus som "såg ut som om
det hade haft höftsjukan; det var skäckigt som om det hade
haft spetälskan" och där var "barnungar med stora magar och
bleka anleten, vilka såg ut som om de föddes med 90 procent
vatten…". Svält, prostitution, dryckenskap, slagsmål
kännetecknade Vita Bergen. Till denna trakt kom år 1876 Elsa
Borg, en femtioårig lärarinna från Gävle. Hon började
resolut röja i träsket, utbildade "bibelkvinnor", höll
bönestunder, öppnade barnhem och ett skyddshem för "fallna
medsystrar" i Verner Groens malmgård, som hade byggts åt en
holländsk vinhandlare i början av 1700-talet. År 1880
invigdes en "missionshydda" i Stora Mejtens gränd, en
föregångare till Sofia kyrka, som stod klar 1906 och blev
församlingskyrka 1917. I Vita Bergen skapade Hans Alfredson
och Tage Danielsson sina revyer, Ulf Lundell skrev
debutromanen "Jack" och från Ceders kafé kom traktens
främsta skildrare, Per Anders Fogelström och Stig Claesson.
Några kvällar varje sommar samlade Carl Anton sina vänner
till TV-underhållning från friluftsscenen.

img3311
Bildtext 77:
Den här stugan i Vita Bergen ser väl bibehållen ut med
nymurad skorsten och hela tegelpannor. Men många kåkar var
fallfärdiga, dragiga ruckel. Foto i Stockholms Borgargille.

Bildtext 77 B:
En stämningsfull vinterbild över hustaken i Vita Bergen,
tagen av den flitige söndagsfotografen Oscar Heimer.
(Stockholms stadsmuseum).
 
WICANDERS KORKFABRIK

August Wicander var en ung bonde som inte trivdes att gå
bakom plogen. När han var 32 år gammal bytte han ut sin
lilla gård mot ett hus på Besvärsgatan (Brännkyrkagatan 66),
där han flyttade in med hustru och fyra barn år 1868. Han
ville bli affärsman. I fastigheten fanns ett litet
korkskäreri som han övertog. Tidigare hade han sålt humle
till Söders bryggerier och de var villiga att köpa
pilsnerkorkar av honom. Han kom över en korkskärningsmaskin
och som arbetskraft fick han hyra ett tjugotal
Långholmsfångar, som han betalade 60 öre per dag. Inom tre
år var han mogen att starta en filial i Åbo. Då han dog vid
55 års ålder efterlämnade han en förmögenhet på tre miljoner
kronor. Sonen Hjalmar var konstsamlare och donator. Han
bidrog till restaureringen av bl.a. kvarteret Cepheus i
Gamla Stan och han testamenterade sin villa Lusthusporten på
Djurgården till Nordiska museet. Wicanderska villan
disponeras av Institutet för folklivsforskning. Grundarens
sonson Carl August var intresserad av flyg och bilar. Vid 45
års ålder tog han flygcertifikat och han var
styrelseordförande i KAK. Hans minne lever kvar i Harpsund,
som han skänkte till staten som lantlig bostad för landets
statsminister. 

Korsningen av Tavastgatan och Hargränd med söndagslediga
ynglingar. I bakgrunden Wicanders korkfabrik. 

Reklamkort för Wicanders korkfabrik. Exteriören sedd från
Brännkyrkagatan.
 
WIRWACHSKA MALMGÅRDEN

hornskroken12
Hornskroken hette gatstumpen som knöt ihop Hornsgatan med
Brännkyrkagatan. Här tog de hemvändande bönderna en sup på
Lejonet (sedermera Örnen) innan de fortsatte resan och här
vände ångspårvagnen. "Knivarna blixtra och nymferna dåna"
hos Frömans i Bensvarträdgården (Fredmans epistel nr 64) och
Sotarn dråsar omkull med den yppiga hattmodisten Matilda
Fläder vid gårdsfesten i Erik Asklunds berättelse "Vals i
Hornskroken". Wirwachska malmgården har fått sitt namn efter
apotekaren Johan Michael Wirwachs på Enhörningen i
Götgatsbacken. Tillsammans med kompanjonen Senckpiehl
engagerade han 1771 murmästaren J.W. Elies att rita och
bygga huset. Där fanns redan en stor trädgård. Apotekarnas
syfte var att odla medicinalväxter. I början av 1800-talet
låg ett sidenväveri i gården. På 1930-40-talen var det
barnkrubba och bostadshus. År 1968, då folkpartiet flyttade
in, "kom nålfiltmattornas, cigarettrökens och pärmarnas
tid", står det i en liten skrift som en senare hyresgäst,
ArkitektFörbundet, givit ut. Malmgården tillhör sedan 1883
Stockholms stad. Ansgariegatan fick sitt namn 1885. Tanken
var att den nya församlingskyrkan skulle byggas på berget
söder om Hornsgatan och kallas Ansgariikyrkan. Men
Söderborna ville inte tillhöra Ansgars församling. Det blev
Högalid i stället.

wirwacchska-malmgarden1Wirwachska Wirwachska malmgården kallades drottning Kristinas jaktslott
av Söderborna. Men huset byggdes först 1771 för en apotekare
från Götgatan Den Lindgrenska trasskolan inhystes en tid i Wirwachska
malmgården. Då hotell Göteborg vid Södra station stängdes
flyttades inrättningen dit.

ZINKENSDAMM-HÖGALID-LIGNA

Under 1900-talets första decennier var det här området ett
paradis för Tullens ungar. Ligna hette det, efter Ligna
snickeri och brädgård (lignum=trä). Här fanns skrotlager,
vedkapar, bilverkstäder och småindustrier – en liten stad av
skjul. Vid stranden byggde man flottar, mittför Varvsgatan,
i Berggrens stenhuggeri, fanns stans bästa hoppstenar, av
finaste marmor. Fram till 1929 gick tåget längs med
Hornsgatan och fortsatte ut på järnvägsbanken, som ännu till
en del finns kvar. Långt tillbaka, på 1660-talet, odlade
generaltullförvaltare Drakenhielm karp i dammar, som han
anlagt längs Stora stadsdiket, som rann upp i sumpmarkerna
kring Fatburssjön, fortsatte över Zinkens damm – badsjö om
sommaren, skridskobana om vintern – och flöt ut i
Årstaviken. År 1906 flyttade Dihlströmarna, arbetshjonen
från Glasbruksgatan, in i det palatsliknande Högalids
vårdhem, som stod kvar till 1969. I norr höjer sig
Högalidskyrkans bägge torn. Kyrkan är ritad av Ivar Tengbom
och invigdes 1923. I 200 år stod en kvarn på berget. Den
första uppfördes av tobaksdirektören Jonas Österling på
Heleneborg i slutet av 1660-talet. I en av baracklängorna på
Högalidsberget, nödbostäder för "underklassens underklass",
bodde ett par år kring 1910 den blivande författaren Rudolf
Värnlund. 
 

Utsikt över Zinkens damm år 1896. (Stockholms stadsmuseum).

ÅRSTABRON

"Skrevande och hjulbent
              klipper den med långa benet före
              rakt över Årstaviken
              osmäcker men ändå smidig
              tar den ett trestegshopp
                  utan att svimma.
              Rörelse stelnad i stål och betong.
              Djärv och logisk som en romersk tanke."

Det är skalden Stig Carlsson som skriver om Årstabron och
arkitekten Cyrillus Johansson skulle ha varit glad över
hyllningen, för det var just den klassiska akvedukten som
föresvävade honom när han ritade bron, som öppnades för
trafik år 1929. Den byggdes stark nog för att kunna bära en
gatubro i ett övre plan, kruxet var bara att denna inte
kunde bli bredare än tre körfiler. 753 meter lång är bron
och den seglingsfria höjden söder om Årsta Holmar är 26
meter. Under bron på Södermalmssidan ligger Molitors
malmgård, som uppfördes av apotekaren Molitor på Engelen i
mitten av 1600-talet. Troligen odlade han medicinalväxter på
sin gård. I huset på Årsta Holmar, byggt 1742, flyttade år
1851 bibliotekarien Gunnar Olof Hyltén-Cavallius in med sin
unga hustru, bokförläggardottern Sophie Haeggström. Medan
han satt på KB i Slottet odlade hon grönsaker, som roddes
till Munkbron för att säljas. Han blev sedermera operachef,
chargé d’affaires i Rio de Janeiro, men har mest gjord sig
känd som folklivsforskare med det epokgörande verket "Wärend
och Wirdarne".

arstabron-holger-ellgaard
Årstabron – Foto: Holger Ellgaard

 
Årstabron under byggnad år 1927. En grupp arbetare och
ingenjörer poserar framför Axel Malmströms kamera.
(Stockholms stadsmuseum).

ÅSÖBERGET

Här tillsvidare ett par bilder från Åsöberget

asogatan-carl-larsson1

Carl Larsson bodde en tid på Åsögatan. År 1886 gjorde han denna tuschteckning.

asoberget

Stora varvet med Åsöberget och Bagarekvarnen till vänster.

stora-varvet-vid-tegelviken

Utsikt från Fåfängan över Stora varvet vid Tegelviken med Erstaklippan och Katarina kyrka i bakgrunden – 1800

                    

Annonser

5 svar to “Södermalm 2”

  1. Hej Jag är bokförläggare och arbetar fn med ett stockholmsprojekt. En postum sthlm bok med Olov Svedelid som författare.
    Jag undrar ifall vi får använda en bild föreställande
    Den ”Dihlströmska arbetsinrättningen” vI ligger i slutfasen
    av projektet innan tryckning så det vore önskvärt med ett snabbt svar.
    Helst ifall du kan ringa mej på 076-8117807

    Lars Åke Winberg

  2. Johan Eriksson said

    Hej,
    Bilden: ”Sopor tippas vid Södra station – Foto: KW Gullers/Nord mus” är spegelvänd!

    Mvh,
    /Johan Eriksson

  3. Stefan said

    Ja, ”Sopor tippas vid Södra station” är spegelvänd. Se Högalidskyrkans torn i bakgrunden så förstår man bildvinkeln.

  4. Håkan Jarnryd said

    Jag håller på att skriva en bok om hur livet på Södermalm gestaltade sig i slutet av 1800-talet bland ”vanligt” folk. Nu har jag kommit fram till julen 1898 och hittar ingenstans om hur man firade (om man nu gjorde det) julen i ett fattigt södermalmshem vid den tiden. Tacksam för tips

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: