Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Gamla stan 2

                                    GAMLA STAN

                                               2 

SJÄLAGÅRDSGATAN

st-goran-och-draken

S:t Göran och draken i Storkyrkan

En källare från 1420-talet finns kvar i huset nr 13. Den
ingick i Själagården, en from stiftelse som hörde samman med
Själakoret i Bykyrkan (Storkyrkan). Fyra av dess präster
hade fri kost och logi, prebende, i Själagården. De lydde
under stränga regler, de skulle hålla tyst under måltiderna
och vara inne senast klockan åtta på kvällen. De fick inte
ha egna nycklar. Själagården var inget fattighus, men något
av ett pensionärshem för burget folk, som efter att ha
donerat alla sina ägodelar till Själakoret fick mat och öl
och bostad i gården så länge de levde. En borgmästare i
början av 1500-talet fortsatte att utöva sitt ämbete från
Själagården. En gång i veckan utdelades allmosor till 60
fattiga, som också en gång i månaden fick ett fritt bad, ett
”själabad”. En gång om året bjöds de en måltid. Gustav Vasa,
som flyttade all socialhjälp till Gråmunkeholmen
(Riddarholmen) lät inrätta ett kungligt boktryckeri i huset.
Mellan åren 1666 och 1814 låg Stockholms trivialskola i
Själagården, som revs år 1930 och ersattes av
Storkyrkoförsamlingens pensionärshem.

Själagården var en medeltida socialinrättning, som dock i
huvudsak berikade sig själv genom att ta emot stora
donationer. De nedre våningarna på skissen, gjord 1761,
disponerades av det medeltida Själagårdshuset. (Stockholms
stadsarkiv).

SLOTTET

slottet_tre_kronor_1661-oljemalning-av-govert-camphuysen
År 1661 målade den holländske konstnären Govert Camphuysen
slottet Tre Kronor, men han missade tyvärr tornprydnaden,
som givit slottet dess namn. Konstnären har vänligt nog
snyggat till omgivningarna, som var tämligen skräpiga.
(Stockholms stadsmuseum).

SLOTTSBACKEN

Den högsta punkten i medeltidens Stockholm var en nio meter
hög gruskulle på den nuvarande inre borggården. Där
uppfördes i slutet av 1100-talet ett försvarstorn, en
kastal, ”mot ester, ryssar och andra sjörövare”. Under
Birger Jarl och Gustav Vasa växte borgen, som förskönades av
Johan III. Han gav Slottet en renässansprägel, lät vitlimma
väggarna och rödfärga taket. Tornet kallades Kärnan. Mot
slutet av 1500-talet benämndes det Tre Kronor efter
tornprydnaden. Gustav Vasa var den förste som använde
Slottet som kunglig bostad, men det var främst en fästning,
rustad för långa belägringar. Under 1600-talet drabbades Tre
Kronor av flera svåra bränder, det fick förfalla och listan
på ”högnödige reparationer” var lång. Den sjunde maj 1697,
då Karl XI låg död i sin kista, brann Slottet ner. Större
delen av det kungliga biblioteket förstördes. Far och son
Tessin hade länge velat bygga om och bara en dryg månad efter
branden kunde Nicodemus d.y. presentera en ritning. Under
Karl XII-krigen avstannade bygget, men Tessin brevväxlade
med kungen och framförde sina visioner, som Karl XII
besvarade med sina önskemål från fångenskapen i Bender. Han
återvände aldrig till Stockholm och Slottet var
inflyttningsklart först 1754.

 

hogvakten
                                                                      Grann soldat vaktar kungen

Sanden och Stallbacken är medeltida namn på Slottsbacken,
som av försvarsskäl hölls obebyggd. Gustav Vasa lät gräva
vallgravar för att skydda sig mot angrepp från staden. Av
samma orsak ville han riva Storkyrkan, men förmåddes  avstå
efter vädjanden av kyrkvärden Olof Eriksson, vars namn lever
kvar i Skeppar Olofs Gränd. Även Gustav III hade planer på
att riva Storkyrkan, som han ville ersätta med ett pantheon.
Skottet på Operamaskeraden satte stopp för detta. På
1600-talet spelade hovet en tidig form av tennis i Stora
Bollhuset. Gustav III byggde om idrottshallen till kunglig
teater, där svenska och franska skådespelartrupper framförde
operor. Stora Bollhuset revs år 1792, men Lilla Bollhuset,
strax därbakom, blev kvar och hyser sedan år 1725 Finska
kyrkan. Mitt i backen byggde sig slottarkitekten Nicodemus
Tessin d.y. ett magnifikt palats med praktfull trädgård. Vid
slutet av 1960-talet blev det landshövdingens residens. Ett
av Stockholms folknöjen under nära 70 år, fram till år 1840,
var dragningen i Nummerlotteriet, som var tredje onsdag ägde
rum på Slottsbacken. Lotteriets sekreterare, C.M. Bellman,
satt häktad i den närbelägna högvaktsflygeln år 1794 för
obetalda skulder och bör ha hört jublet när barnhuspojken
drog högsta vinstnumret.

Nicodemus Tessin d.y., som efterträdde sin far som
slottsarkitekt, fick inte uppleva sin dröm om ett nytt slott
på Tre Kronors plats, eftersom bygget avbröts av Karl
XII-krigen. Han byggde emellertid ett magnifikt palats åt
sig själv. Fotot från gården togs av Lennart af Petersens
år 1961. (Stockholms stadsmuseum).

SKEPPSBRONfritz_von_dardel-skeppsbron_vid_gustav_iiis_staty-1860
Skeppsbron med Gustv III:s staty 1860  – Fritz von Dardel (Stockholms stadsmuseum)

Efter segern över ryssarna vid Svensksund ville Stockholms
borgerskap tacka Gustav III och gav Johan Tobias Sergel i
uppdrag att göra en staty av kungen, föreställande hans
landstigning på Skeppsbron. Kungen utsåg själv platsen, där
den gamla mastkranen stod, mittför Slottsbacken. Först 1808,
långt efter Gustav III:s död, kunde statyn invigas. Några
stenhuggarbodar i närheten hade rivits, men i övrigt var
Skeppsbrokajen lika skräpig som den hade varit sedan
medeltiden. Det var en i hög grad levande hamn, larmande,
stojande, fylld av människor, som Bellman skildrat den i
”Stolta stad”. Men om vintern, när isen isolerade Stockholm,
var den tyst och död. Skeppsbroraden var sedan länge
utbyggd, från Slottsbacken till Slussplan. Redan 1629
började staden sälja tomter vid Lastagien, som var
Skeppsbrons gamla namn. Det var Gustav II Adolfs önskan att
”östantill skulle byggas med stora och sköna hus”. Den
förste köparen var handelsmannen Robert Rind, som fick sitt
fastebrev till Skeppsbron 24 den 6 november 1630 och därmed
inköpte det s k Skultatornet, ett porttorn i stadsmuren vid
Drakens Gränd, på 1500-talet bebott av Gustav Vasas
trotjänare Hans Våghals.
Ett Jaegerfoto av Skeppsbrokajen från 1880-talet med Jakobs
kyrka i bakgrunden. Bilden visar den första stenkajen
nedanför Logården, där ångbåtarna lade till. Söder om Gustav
III:s staty kom sedan höbåtar, kalkskutor, Norrlandsbåtar,
brännvinsskutor från Skåne och Blekinge, Rysslandsbåtar och
spannmålsfartyg. Alla hade sin bestämda plats. (Stockholms
stadsmuseum).

SKEPPSBRON

230px-skeppsbron_2007-holger-ellgaard
Livlig dag på Skeppsbron – Foto: Holger Ellgaard

I Stora Hoparegränd finns fortfarande Vindragarlagets
härbärge kvar. Vindragarna var en av de yrkesgrupper som
hade sin huvudsakliga verksamhet på Skeppsbron, där de
provade vinets kvalitet innan de bar tunnan mellan sig på en
stång till slottskällaren eller andra förvaringsrum. Andra
dragare bar varor till våghuset för att vägas och till
packhuset för att förtullas. Till dragarnas uppgifter hörde
att rycka ut vid eldsvådor och hålla brandvak öppen i isen.
De var våra första trafikpoliser och de svarade också för
renhållningen i staden. Mellan Brunnsgränd och Skeppar Karls
gränd låg på 1300-talet Fiskestrand, en båthamn och en
försäljningsplats. Från 1413 kallades det Fisketorget och
omfattade endast kvarteret Diana, men var fortfarande stadens
största handelsplats. I grannkvarteret Bacchus bodde under
en period Nicodemus Tessin d.ä. i ett hus som han själv
ritat och som i slutet av 1700-talet blev säte för det stora
handelshuset Tottie & Arfwedson, rederi, bankirfirma och
exportföretag av i huvudsak metaller. Det Tessinska huset
revs 1901 och ersattes av den nuvarande byggnaden på
Skeppsbron 20, ritad i Tessinsk barock av arkitekten I.G.
Clason

vindragarna2

 

                                                                                                                                                                    

 I Stora Hoparegränd hade vindragarlaget sitt härbärge.
Fotografiet visar de sista vindragarna med förmannen Klas
Henning Westerberg längst t.h. Vindragarlaget upplöstes
1930. Genom Samfundet S:t Eriks försorg har härbärget
bevarats och är tidvis öppet för visning. Foto: Bröderna Andersson.

skeppsbron-1898-800x562

 Skeppsbron från Mosebacke 1898

 

SKEPPSBRON

gyldene-freden-vykort
Vykort från Den gyldene Freden

Den praktfulla porten till huset nr 38 är entrén till
tullhuset, som uppfördes 1788 efter ritningar av Erik
Palmstedt. Hit fördes allt importerat gods för att förtullas
innan tullpaviljongerna byggdes på kajen. Packhusgränd
erinrar om det gamla namnet på huset. I kvarteret låg också
ett kokhus. Det var förbjudet att göra upp eld ombord på
fartyg i hamn och sjömännen värmde sin mat här.
Kokhusgränden finns ännu kvar, avstängd och namnlös, och
slutar inne på Den Gyldene Fredens gård. I kvarteret Pluto
låg sedan början av 1600-talet Järnvågen, dit allt järn bars
för att vägas innan det lastades ombord på fartygen vid
Skeppsbron. På 1660-talet flyttades Järnvågen till
Stadsgraven vid Södermalmstorg och i dess ställe kom Tessins
riksbank vid Järntorget. Dess baksida, Skeppsbron 42,
byggdes på 1730-talet och ritades av Carl Hårleman. I
Räntmästarhuset, som vetter mot Slussplan och har sitt namn
efter räntmästaren (kunglige kassaförvaltaren) Berge Cronberg,
som byggde två hus här på 1660-talet, bodde Linné som
nygift, då han några år arbetade som läkare i Stockholm.
En dragare rullar en tunna mot Erik Palmstedts vackra
tullhus på en lavering av Ferdinand Tollin från 1840-talet.
Vad tunnan innehåller kan man bara gissa. Sannolikt inte
vin, eftersom vintunnan alltid bars hängande från en stång,
vilande på två dragares axlar.

STORKYRKOBRINKEN

Sedan äldsta tid har Storkyrkobrinken varit en livlig  affärsgata med mängder av butiker mellan vackra hus. Längst  upp, mittför Trångsund, byggde Jean de la Vallée ett palats  åt Axel Oxenstierna, som avled innan det var klart. Åren 1668-80 fanns riksbanken i huset. På 1700-talet slog sig möbelhandlarna ner i brinken. Under en period låg här elva
butiker. På 1800-talet kom bokhandlarna. Sju stycken.
”Boklådor, boklådor, boklådor”, skrev Fredrika Bremer. ”Vad behövs nu för tiden för att inhämta kunskap av alla slag?
Endast gapa. Lyckliga tid”. Sedan var det mösshandlarnas tur. Tio butiker som mest. Skolpojkar, officerare och
järnvägstjänstemän, alla köpte de sina mössor i
Storkyrkobrinken. En liten släng av den franska                                              storkyrkobrinken-pa-vykort-19022
februarirevolutionen, då republiken utropades, fick gatanuppleva den 18 mars 1848, när en folkmassa försökte storma
huset nr 9, där den konservative och impopuläre presidenten
i kammarrätten, J.A. Hartmansdorff, bodde. Sent omsider kom militären, som avvaktat order från överståthållaren. Han var på Operan och lyssnade på Jenny Lind. I en lugnare tid satt Oscar II vid ett bord på Landelius konditori i nr 9 och skrev hälsningskort på konfektaskar, som han skickade till hovets damer och värdinnor han gästat.

 
”Huruledes en nyfiken piga fick en kula i magen” visas på denna teckning av Fritz von Dardel från marsoroligheterna år
1848. Om Dardel var åsyna vittne är osäkert, men mitt i tumultet befann sig bl.a. Fredrika Bremer, som tyckte att bråket var ”en ynklig historia”.

 

 

Till höger: Storkyrkobrinken på vykort från 1902

STORTORGET

stortorget-95-pg

Stortorget – Foto ‘: Peter Gullers

 


julmarknad-pa-stortorget
En idyll från julmarknaden 1874 i en färglitografi av Otto Mankell. I bagarståndet t.v. säljs pepparkaksparet Nisse och  Nasse, som hörde julen till. Julgranen hade ännu inte riktigt slagit igenom och såldes bara på några få platser i staden. (Stockholms stadsmuseum)

Två ting förknippar stockholmaren med Stortorget, blodbadet  och julmarknaden. Den 8 november 1520 lät den danske kungen Kristian II, som av svenskarna fick tillnamnet Tyrann, halshugga 82 biskopar, adelsmän och framstående borgare. Herremäns tjänare, som ovetande kom inridande i staden, blev upphängda i galgen med stövlar och sporrar på. ”Det ganska gräsligt var”, skriver Olaus Petri. Sedan Magnus Ladulås tid, i slutet av 1200-talet, har julmarknad hållits på torget. Den inleddes vid Tomasmäss den dag jul”.  21 december och eftersom det brukade vara livliga Koppar-Matte, Trähästen och Kåken (därav Kåkbrinken) var skam- och spöplatser för brottslingar, som fick avtjäna sina straff i Siskaburen eller Tjuvakällaren i Rådhuset, på Börsens tomt. Brunnen mitt på torget ritades av stadsarkitekten Erik Palmstedt för att korrespondera med hans stora skapelse, Börshuset (1776).  Stora börssalen på övervåningen, som disponeras av Svenska Akademien, hölls i över hundra år borgerskapets nyårsbaler, där borgardöttrarna kunde få dansa med en prins, kanske med kungen

stockholms-blodbad

Stockholms blodbad

 

STORTORGET

Vid Stortorget börjar Stockholms historia.

Det är mer än 800 år sedan.

Uppför den branta stigen från Saltsjöstranden knogade Roslagsbönder, Ålandsfiskare och baltiska köpmän med tunga bördor. På åsens krön stannade de ett tag och pustade ut, köpte en vederkvickande dryck och något tilltugg av en driftig person, som påpassligt hade slagit upp ett stånd, som kanske kom att bli Stockholms första krog. Uppför stigarna på den västra sluttningen kom folket från byarna inåt Mälaren med sina varor. De hade dragit upp båtarna på strandängen innanför det skär som i dag heter Riddarholmen. Uppe på höjden bedrev de byteshandel och gjorde överenskommelser om kommande affärer.

Den östra stigen kallades snart Köpmangatan, det är Stockholms äldsta gatunamn. De västra stigarna blev Kåkbrinken och Storkyrkobrinken.

Med Stortorget som centrum växte staden fram.

Strax norr om handelsplatsen uppfördes Bykyrkan, tillägnad S:t Nicolaus, som var köpmännens och sjöfararnas helgon. Ytterligare en bit därbortom byggdes ett försvarstorn till skydd för invånarna. Det blev småningom kärnan i borgen Tre Kronor.

Till folkvimlet på Stortorget drogs skojare, småtjuvar och bråkstakar. Med de många krogarna följde fylleri och slagsmål. Många tvister avgjordes och straff utdömdes av rättsfogden ute på torget, men större mål behandlades i rådstugan som låg på Börshusets plats.

Bestraffningarna var folkliga skådespel. Brottslingar sattes i ”kåken”, en låg, timrad byggnad mitt på torget. De fick slita spö vid en hög skampåle (”stupan” eller ”kåken”), som pryddes av Kopparmatte. (Numera står han i Stockholms stadsmuseum). ”Stupagreven”, bödeln, bodde i ett kvarter med det betecknande namnet Helvetet, beläget vid den nuvarande Högvaktsterrassen.

Stockholms blodbad är allom bekant. Efter att ha intagit Stockholm lät den danske kungen Kristian II, (”Tyrann”) avrätta närmare 90 biskopar, adelsmän och framstående borgare. Blodet rann utför gränderna. ”Det ganska gräsligt var”, kommenterade Olaus Petri som var åsyna vittne.

Kungen betraktade skådespelet från burspråket i rådstugan. En kanonkula, som sitter inmurad i hörnet av huset vid Skomakargatan, sägs ha avskjutits från Brunkeberg och varit avsedd för kungen, men detta tillhör sägnerna. Att de vita sandstensplattorna som pryder det Schantska huset, nr 20, skulle förknipppas med antalet döda i blodbadet, hade nog aldrig byggherren tänkt sig.

Däremot lär det ha funnits fyra minnesplattor med årtalet 1520 i stenläggningen där pumpen står. De försvann när Erik Palmstedts brunnshus uppfördes på 1780-talet. Äldre stockholmare kallar den fortfarande ”Brunkebergspumpen”. När vattnet tog slut i brunnen på Stortorget förpassades den nämligen till Brunkebergstorg, men har nu återbördats till sin rätta plats.

Erik Palmstedts storverk är emellertid Börshuset, som invigdes 1776 på den plats där arrestanterna hade försmäktat i Siskaburen, Loppan, Vita Märren och Nya Kölden. Rådhuset fick flytta ner till det Bondeska palatset vid Riddarhustorget, som blev ett nytt centrum för stadens befolkning.

Sedan 1990 förekommer inte längre några upprop på Börsen. Mäklarna sitter på sina kontor och sköter affärerna med hjälp av datorer. I övervåningen grunnar Svenska Akademiens ledamöter över vem de ska ge Nobelpriset i litteratur. Om så behövs kan de gå in i Nobelbiblioteket och studera. I den stora festsalen hölls i över hundra år borgerskapets nyårsbaler med den kungliga familjen som gäster. Det var en dröm för en borgardotter att bli uppbjuden av en prins.

Nutidens stora festlighet på Stortorget är julmarknaden, som har traditioner sedan Magnus Ladulås. Gipskyrkor, skrälliga papptrumpeter, stora julgranskarameller och sockervadd kletar sig fast i minnet hos en åldrande Stockholmsgeneration. 1800-talets memoarförfattare försummade aldrig att berätta om Nisse och Nasse, ett pepparkakspar som tillhörde de obligatoriska julgransprydnaderna. Kung Oscar II steg ibland ut ur sitt slott och skänkte enkronor till barnen.

Allra bäst gör sig Stortorget en varm sommarkväll, med kommunala blomsteruppsatser och bänkar i rad, där folk sitter stilla och andäktiga som i kyrkan och bara vilar. Trottoarkaféerna har nästan fullsatt, borta vid Grillska huset står en guide med sin grupp och talar tyska. I de vackra husen runt torget bodde det tidvis flera tyskar än infödda svenskar.

Intill brunnen, där huvuden föll, står en man och spelar tvärflöjt och tonerna förstärks mellan husen som i en väldig klanglåda och flyter ut över Gamla stan tillsammans med historiens vingslag.

 

 

 

VON DER LINDESKA HUSET

von_der_lindeska_huset_portal_stockholm

Erik Larsson hette en holländsk invandrare som i början av 1600-talet skapade sig en förmögenhet genom att importera vin och exportera koppar. Han förmedlade krediter till Gustav II Adolfs krigföring och ordnade fördelaktiga handelskontrakt åt staten. Som tack för detta blev han adlad till von der Linde och utnämndes till kammarråd. Efter den stora branden år 1625 byggde han det hus som ännu står kvar på Västerlånggatan 68. Det blev berömt, inte bara för den rika sandstensdekoren i tysk-holländsk renässansstil – lindar och vindruvor syns i hans vapen ovanför porten, som flankeras av Merkurius och Neptunus – utan också för den stora konstsamlingen, som till stor del utgjordes av krigsbyte. Han hade själv följt den svenska armén i fält  under några år. Den tyska texten i kartuscherna lyder i översättning ”Allt ligger i Guds nåd” och ”Sätt ditt hopp till Gud allena”. Med detta som rättesnöre blev von der Linde med tiden Sveriges rikaste man. I sitt hem tog han emot utländska ambassadörer och på sitt gods Malmvik på Lovön levde han som en aristokrat.
Merkurius och Neptunus flankerar porten till von der Lindeska huset. von der Linde skapade sin förmögenhet genom att bl.a. importera vin. I hans vapen ovanför porten finns vindruvor och lindar.
På medeltiden, när dominikanernas kloster låg i kvarteret Venus uppe vid Tyska Stallplan, var den smala trappgränden svartbrödernas väg ner till bryggorna vid Mälaren och Saltsjön. En ung nyanländ tysk, Mårten Traubtzich, öppnade i början av 1580-talet en kryddbod i gränden och utvidgade snart affärerna till att omfatta vin, öl, porslin, glas, siden och sammet. Han blev vinprovare och öppnade nära hamnen källaren Gripen, ett bråkigt ställe enligt brottsprotokollen. Han gifte sig med en rådmansdotter, vars  far var en stor kopparhandlare. Svärsonen gick in i firman och gjorde sig en rejäl förmögenhet. På en affärsresa till Kopparberget i Falun blev han överfallen och ihjälslagen.
Mårten Trotzigs gränd stängdes vid mitten av 1800-talet, men på initiativ av Gamla Stans hembygdsförening öppnades den åter år 1945. Stockholms äldsta konditori, grundat 1785, är  Sundbergs på Järntorget strax intill. Under 1800-talet var det en populär samlingsplats för redarna och grosshandlarna från Skeppsbron och de mäktiga männen från bankerna och kallades ”Lilla Börsen”.

STRÖMPARTERREN

”Damer og Herrer spadsere om dernede; Musikanter spille, Familier sidde i Grupper og nyde Forfriskninger i de hvaelvede Haller under Broen, og se mellem det Gro(/)nne ud  over det aabne Vand, til Huse og Gaarde, men ogsaa til Skov og Klipper; man glemmer, man er midt inde i Byen”. Denna danska läsövning skrevs av H C Andersen år 1851, då Strömparterren ännu inte var 20 år gammal. Medeltidens Barkareholmen och den efterföljande Slaktarholmen hade inte varit någon prydnad för Stockholm. I tio år hade den tjänat som upplagsplats för virke och fiskeredskap när
stadsarkitekten F.A. Lidströmer år 1831 presenterade sin ritning till en promenadplats i ”Parterren vid Nya bron”.Året därpå öppnade hovkonditor Behrens sitt schweizeri där. Han följdes av andra kända restaurangmän, Davidson, Berns och Leonard Linden, och medan popplarna växte, punschen flödade och den österrikiska gossorkestern exekverade dagens örhängen blev Strömparterren allt populärare, med en glansperiod på 1860- och -70-talen. Den vanligtvis vänlige och jovialiske August Blanche förlöpte sig svårt när han en dag år 1842 mötte Carl Jonas Love Almqvist i Strömparterren och spottade denne i ansiktet. De båda herrarna hade sedan ett par år legat i polemik om Almqvists frigjorda teser i novellen ”Det går an”.

stromparterren-av-dardel-18411
Fritz von Dardel gjorde denna litografi från Strömparterren på 1860-talet och befolkade borden med kända stockholmare. Konstnären själv, i ljus hatt, sitter vid bordet i förgrunden. (Stockholms stadsmuseum)

ÖSTERLÅNGGATAN

800px-osterlanggatan_2006-holger-ellgaard
Sommardag på Österlånggatan  – Foto: Holger Ellgaard

”Numera är Österlånggatan sjömännens och de enkla hotellens gata. Överallt skyltas det med tågvirke och flaggor, blåskjortor fladdra på tork i grändernas fönster, handklaverens toner bryta tystnaden och ungkarlshotellen ståta med exotiska namn. Överallt sticka hissbommar fram ur vindskuporna”. Så sent som år 1929 stod detta att läsa i Svenska Turistföreningens Stockholmsguide. Förändringen har gått snabbt. Ända sedan begynnelsen var Österlånggatan  präglad av hamnen, sjöfarten och fisket. Den började som en gångstig i strandkanten strax utanför den första stadsmuren. Tre meter under gatunivån har denna stig påträffats. Tidigt blev den en krogarnas gata. En stor del av Gamla Stans krogar låg här på 1700-talet, Förgylda Nyckeln, Amsterdams börs och Constantinopel, Sveriges Vapen, Holländska Dyhn och Stjärnan. Kvar är bara Den Gyldene Freden, som öppnade på sin nuvarande plats år 1726 och som Anders Zorn donerade till Svenska Akademien 1919. Ett kvarter uppåt åsen, på Baggensgatan, låg horhusen, Ahlströms jungfrubur, Platskans och andra ”Venustempel”. De tjänstgörande prästinnorna, ”korinterna”, hade namn som Lilla Lammet, Kalvsteken och Flaggan på Berget.

evert-taube

Evert Taube väntar på taxi framför Södra bankohuset. Staty av KG Bejemark – Foto: Mats Halldin

 
TYSKA STALLPLAN

Dominkanermunkarna tillhörde predikarorden. Efter sin klädsel kallades de vanligen svartbröder (därav Svartmangatan). Deras huvuduppgift var predikan, själavård och studier. År 1343 började de bygga kloster och kyrka på mark som Magnus Eriksson donerat. Klosterbyggnaden sträckte sig över Tyska Stallplan och upptog hela kvarteret Venus ner till Benickebrinken, där klostrets gästrum finns kvar. Skolgården var klostergård och på skolhusets plats stod kyrkan. Där bakom låg kyrkogården. Klostrets stora attraktion var Helga Lösen, ett krucifix med undergörande kraft, föreställande korsnedtagningen. År 1407 slog åskan ner, byggnader förstördes, biblioteket brann upp och flera munkar dödades. Klostrets lokaler användes ofta till profana möten och politiska överläggningar. Karl Knutsson utnämndes där till rikshövitsman år 1436. När han som kung tvingades lämna landet inför den danska övermakten deponerade han sina rikedomar i klostret. Kristian I tog hand om dem. År 1527 lade Gustav Vasa beslag på den förgyllda silvertavlan och andra klenoder till ett värde av 120 lödiga marker. Han lät riva kyrkan och använde teglet till att förstärka sin borg. 253 lass grus dumpades i sjön vid Söderport.                                                                                                                                                                                                                                                                        Men ännu år 1561 stod själva klosterbyggnaden kvar.

 svartbrodraklostret

Svartbrödraklosters källare var Stockholms första hotell med ingång från Södra Benickebrinken. Det medeltida härbärget finns fortfarande kvar.

 

   
                             

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: