Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Birger Jarlspassagen

 birger-jarlspassagen-erik-wessel-fougstedt

Birger Jarlspassagen 1955 – Erik Wessel Fougstedt

 

 

Passage Panorama

Den 22 mars 1873 invigde den tyske kejsaren Vilhelm I en passage i hörnet av Unter den Linden och Friedrichsstrasse i Berlin. Det fanns redan större gallerior i flera andra europeiska städer, men Berlinpassagen blev den mest berömda och var under många decennier en oöverträffad turistattraktion. Den innehöll ett 60-tal butiker, kaféer och restauranger. Där fanns en kabaré, ett vaxkabinett och ett ”anatomiskt museum” med mänskliga kroppsdelar inlagda i sprit.  Med nådigt tillstånd fick passagen namnet Kaisergalerie.

För svenska Tysklandsresenärer var det ett självklart utflyktsmål och det var bara en tidsfråga innan Stockholm skulle få något liknande

.

År 1891 köpte byggmästaren Johan Sjöqvist en tomt av Stockholms stad i kvarteret Rännilen vid Smålandsgatan/Birgerjarlsgatan. Han betalade 135 000 kronor, vilket är  6 238 640 kronor i dagens penningvärde. Längst ut på hörnet fanns redan Birger Jarls bazar, en ståtlig riddarborg med tinnar och torn, högst upp prydd av en tre meter hög staty föreställande Birger Jarl. Här fanns butiker och kontor, konstnärsateljéer och en konstsalong, där August Strindberg ställde ut sina målningar till svidande kritik.

Innanför bazaren hade Sjöqvist tänkt anlägga en passage och han tog arkitekten Ludvig Peterson med sig till Berlin för att studera Kaisergalerie.

Efter ett besök på Chicagoutställningen 1893 var Peterson starkt påverkad av den så kallade Chicagoskolan, där den grovhuggna stenen präglar fasaderna. Konstnärshuset och Strand hotell, som han också ritade visar ett påfallande släktskap med huset i Rännilen.

Birger Jarlspassagen stod klar 1896, men invigdes först under det stora utställningsåret 1897, då Oscar II for runt och förrättade invigningar på löpande band.

birger-jarl1

Där fanns då ett dussintal butikslokaler. Sjöqvist valde sina hyresgäster med stor omsorg och arkitekten hade också i uppdrag att rita inredningar och möbler. En stolthet var de offentliga toaletterna för damer och herrar, med väggar klädda i marmor och dörrar av finpolerad mahogny. En annan sevärdhet var Café Passage strax innanför entrén från Smålandsgatan. Det var hållet ”i pompejansk stil” med palmer i fönstren och förestods av Amanda Pettersson, som annonserade om förstklassiga varor och Münchener fatöl. En bit längre in i passagen öppnade bokhållaren Gustaf Karlsson Passage Panorama, ett två och en halv meter högt cylindriskt tittskåp, nära fyra meter i diameter, med plats för tjugofem åskådare vid kikarlinserna. Där visades färglagda stereoskopiska bilder. Vanligast var naturprogram och turistreportage men det förekom också aktualiteter som boerkriget, Vesuvius utbrott och Dreyfus-processen. Tjugofem öre kostade en föreställning och programmet byttes varje måndag. 

birger-jarlspassagen-passage-panorama

Film och snäckor

Men filmen var på väg med stormsteg. Stockholm hade redan strax efter sekelskiftet flera biografer. År 1905 var det dags för Birger Jarlspassagen. Då öppnade handlanden Gustaf Adolf Dacker Biograf-Varieté i det pompejanska kaféets lokal. Panorama-skåpet kämpade mot konkurrensen i nära tre år, men måste slutligen ge upp.

birger-jarlspassagen-affisch-fran-maxim1

Annandag jul 1908 kom så Maxim, som med tiden blev en mycket populär reprisbiograf och ett smultronställe för B-filmsälskare. Ville man se varulvar och Frankensteins monster och andra skräckfigurer var Maxim platsen. Men man kunde också tillbringa en söndageftermiddag med Helan&Halvan eller ha en helkväll med Chaplin. Det var en liten låda bara tolv meter lång och med 75 sittplatser men var det fullsatt kunde smågrabbarna bänka sig på vedlåren längst bak. Programmet kanske inleddes med ett violinsolo av Kapellmästare Hr K Stålberg eller också kom en fet dam som spelade piano. Och så gick ridån upp för konstfilmen ”Rädda hennes heder” och jätte-sensationsskådespelet ”Den vansinniga Drottning Johanna och Konung Filip den sköne af Kastilien”.

Nästan lika gammal som Maxim blev Henrik Zeinows lilla bod som specialiserade sig på snäckor, koraller och pärlemor. I källaren satt en ung flicka och slipade snäckskalen. Henrik gifte sig med henne och hon fortsatte att driva butiken i mer än fyra decennier efter hans död. En av stamkunderna var August Strindberg och Birger Jarlspassagen och snäckorna  kom att få stor betydelse i hans produktion. 

bla-tornet-stridnbergs-snackor

På Strindbergs skrivbord i Blå Tornet ligger snäckor från butiken i Birger Jarlspassagen.    

Än såg han i skalen Harriet Bosses ”lilla purpursnäcka till mun”, än tyckte han sig se förebilderna till assyriernas kilskrift. Han skrev om snäckorna i ”Ockulta dagboken”, i ”En ny blå bok” och i berättelsen ”Lotsens vedermödor”, där han låter den unge sjömannen tala med snäckorna. I skådespelet ”Stora landsvägen” ägnas en hel akt åt Birger Jarlspassagen. I scenanvisningen skriver han: ”Första kulissen till höger restaurang; andra fotografihandel, tredje snäckbutik; första till vänster blommor och frukt, andra: japansk Te- och parfymhandel”.  Det stämde ganska väl med hur där verkligen såg ut.  Till hundraårsminnet av författarens födelse satte Olof Molander upp pjäsen på Dramaten med Lars Hanson i huvudrollen. Passagen är ett ”stadens slaskrör som allt rinner igenom” lydde en av hans repliker. Det kan väl aldrig ha varit de lättklädda damerna i mutoscopen som upprörde Strindberg?

birger-jarlspassagen-mutoscope2

Mutoscopen var en av de idéer som byggmästare Sjöqvist hade tagit med sig från Berlin. Det fanns väl knappast en skolpojke i Stockholm under 1900-talets första hälft som inte med blossande kinder hade stått och vevat fram de ekivoka scenerna från ett gånget sekel i tittskåpen. För tio öre fick man se ”Flickornas morgonbad” och ”Benen i vädret”. De uppträdande var skämtsamma, bystfagra damer i knäppkängor och rejäla dessouer.

Förbjudna lockelser

För den skolpojke jag en gång var, som hade tagit 10:ans spårvagn ner från Söder, var Birger Jarlspassagen i sitt halvdunkel en plats full av mystik, spänning och halvt förbjudna lockelser. Det skulle kunna ha varit någon storstad ute på kontinenten. Där fanns en doft av parfym, tobak och söta bakverk och lite damm från antikvariatets syndfulla böcker, som på parisiskt vis var placerade utanför butiken.

Hyresvärden, byggmästare Sjöqvist, hade uppenbarligen ett koncept. Han ville blanda kommers med underhållning. Han prövade idéer. Tillsammans med snäckhandlare Sjöqvist hade han planer på att anlägga ett terrarium i källaren. Troligen var det någon myndighet som fasade för ormar på Birger Jarlsgatan och satte käpp i hjulet. Det är inte heller omöjligt att han hade ett finger med i antikvariatets urval av böcker. Det här var inget för finsmakare. Men den som sökte vägledning i kärlekskonstens mysterier hade ett rikt urval. ”Sittengeschichte des Geheimen und Verboten”, ”Det abnorma könslivet” och ”Erotik för miljoner”. Men det fanns också lättsammare verk med halvklädda fruntimmer på omslaget. Fyra stycken för en krona! ”Passagelitteratur”, fnyste bokälskarna.

Det märkliga är att Birger Jarlspassagen efter Strindberg inte har satt några spår i litteraturen. Ändå måste de vittra flanörerna ha passerat där nästan dagligen på sin trad mellan Operakällaren och Anglais. Hjalmar Söderberg, Daniel Fallström, Gustaf Hellström och Henning Berger. Inte en rad om Passagen när de satt hemma vid skrivbordet. Det var bara en enkel kille från Hornstull, författaren Erik Asklund, som lät sig imponeras. Som grabb hade han sprungit på Maxim och sett William S Hart och Clara Bow. Som vuxen tog han med sig en engelsk kollega för att visa att Stockholm inte var vilken byhåla som helst utan minst lika storstadsmässig som Paris, Bryssel eller London. I antikvariatet gjorde han ett fynd, Brehms ”Djurens lif” i tre delar för sex kronor.

Många butiker gick från far till son och många av affärsmännen hade funnits där mycket länge. Som bokhandlaren Wilhelm Malmros, som i en intervju på 40-talet prisade stockholmarens ärlighet. Inte en bok hade stulits. Och skomakarmästaren Rudolf Hedberg, som huserade i den gamla toaletten och kallades kabinettskammarherre. Fotografen John Forsell porträtterade sina kunder med krutrökande magnesiumblixtar i den lokal där Panorama-tittskåpet en gång stått.

I början av 1960-talet tog Hufvudstaden över fastigheten och gjorde en första renovering som skulle följas av flera. Nya butiker kom till. I sin 1800-talskostym blev Birger Jarlspassagen, den lilla staden, liksom en spegel av livet ute i den stora staden, i vissa fall till och med något av en föregångare.

gul-bla-pa-60-taletGul&Blå på 60-talet

 År 1966 upplevde Passagen en revolution. Då öppnade Gul&Blå sin första butik i den lokal där Jörgen Filmer vevat gamla repriser för nostalgiska cineaster i så många år. En ung Marie-Louise de Geer (Ekman) mannekängade i kortkort och vita plaststövlar. Popåldern var inne, det var liv i luckan, Beatleslåtarna dånade från Smålandsgatan till Birger Jarlsgatan, unga expediter dansade genom den neonljusfärgade butiken. Tuggummituggande tjejer och killar stod i kö. Det var ”blue jeans” man skulle ha. 13 000 par såldes en bra månad.

Frisörmästaren hakade på den nya trenden och döpte sin salong till Klippoteket. Anstormningen av entusiastiska kunder slet hårt på Passagen och en efter en flyttade butikerna ut, silversmeden, smyckeaffären, frisören. Den 19 maj 1981 packade Gul&Blå:s ägare Lasse Knutsson ner det sista jeansparet och drog.

– Nu får råttorna ta över, sa Klippotekets Göran Frösssén.

Så blev det nu inte. En vacker dag speglades himlen återigen genom de tvättade takfönstren, den gamla bruna träpanelen glänste nymålad. Nya boutiquer öppnade, smycken, blommor, mode, handsydda italienska skor. Skivbutiken döptes till Lester efter den legendariske saxofonisten.

Det har gått några månvarv sedan dess och förändringens vindar har blåst allt snabbare genom Passagen. Närmast Smålandsgatan sålde chokladbutiken Maison Pierre under några år sina små läckra dyrbarheter. Där V-jeansen en gång föddes flyttade Enzo&Matilde in med lasagne special att ta med sig hem. Snett över gången serverade Panini stora italienska smörgåsar och alldeles intill öppnade Operakällaren sin butik för färdiglagad mat. Ner mot Birger Jarlsgatan kunde man köpa bagels och dricka caffelatte. Den nya gallerian har en stram elegans. Det något vildvuxna är bortsopat och skulle det finnas någon syndfullhet så är den åtminstone inte synlig. Trendiga impulser från Gallerie Vivienne i Paris har fått sätta sin prägel på den nya Passagen, populära innebutiker från Stockholms Södermalm har flyttat in. Kläder, smycken, gympadojor och möjligheten att äta en liten bit, det är vad Birger Jarlspassagen har att bjuda på.

Må det bara tillåtas en gammal Passage-vän att önska sig ett mutoscope tillbaka. 

 

 

7 svar to “Birger Jarlspassagen”

  1. Patrik D said

    Mycket kul att hitta denna sida ang BirgerjarlsPassagen och speciellt bilderna på Mutoscopen.
    Det roliga är att jag har ett av de nämnda Mutoscopen från birgerjarlsPassagen i min ägo, troligtvis det som visas på det svartvita fotot.Om intresse finns kan jag maila lite bilder av hur det ser ut idag.

    Tack för en intresant sida.

  2. Dan said

    Bilden från Gul och Blå är från början av sjuttiotalet hävdar jag. Min Far sydde deras Jeans och dom såldes varma från pressmaskinerna. Det fanns inga som helst lager och allt kördes direkt från fabrik till affär. Senast 24 timmar efter att dom var tillverkade hade någon lycklig kund krängt dom på sig. Dom var oerhört tajta över låren och skulle helst tas på blöta för att krympa till rätt passform på kroppen.

  3. A. Andresen said

    Tack för denna fina blogg:) Min mamma Barbro Andresen (född Barbro Elisabeth Erixon) och hennes väninna Silva Filmer drev Maxim när jag var liten i början på 60-talet. I början visade dom gamla stumfilmer incl en gammal dam som spelade piano och des utom visade dom diverse konst/avantgarde kortfilmer och jag minns tydligt Mutoscopen som min bror Björn och jag tyckte var mycket magisk. Jag har till och med suttit i biljettluckan och sålt biljetter:) Tyvärr gick det inte ekonomiskt så dom ändrade, för en kort tid, Maxim till antikaffär för till sist att driva det som konstgalleri. Eftersom du nämner Jörgen Filmer så antar jag att han var i familj med Silva Filmer. Jag har sedan 1965 bott i Danmark men min bror bor fortfarande i Stockholm, min mor dog tyvärr 1964 och Silva Filmer bor, så vitt jag vet, i Grisleham.

  4. […] här inne Variete men bytte namn 1908 till Maxim..Biografen var i bruk ända fram till 1963.. Birger Jarlspassagen Hellboms Blogg Dubbla Speglingar.. Det är dom små detaljerna som gör det.. Vacker dekoration över en […]

  5. […] kronor. Jag var bara tvungen att googla på Zeinow och hamnade då på Hellbom´s Weblog från 2009 https://hellbom.wordpress.com/birger-jarlspassagen/. Där hittade jag ett inlägg om Birger Jarlspassagen. Bland uppgifter som att Birger Jarlspassagen […]

  6. […] gorgeous twentieth-century arcade, Birger Jarlspassagen (1894–1897), from the very end of the […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: