Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Archive for november, 2007

Besök hos Lola

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCThu, 29 Nov 2007 14:59:53 +0000 26, 2007

Fortfarande kommer det post i brevlådan, fast det då och då hotas med att man snart ska få hämta i lådor nere i porten. De arma brevbärarna har ju så tungt att bära, gubevars. Ja, inte blir de överansträngda av min post. Det är tio räkningar i  månaden, Time Magazine, Allt om mat, Tidningen Vi, PC för alla. Men så kilovis med reklam. En gång i veckan fraktar jag ner en stor papperskasse med reklam till soprummet.

-Men du kan väl sätta en lapp att du inte vill ha reklam, säger då nån.

No way, man. Reklam är news. Jag har lärt mig mycket av reklam – inte bara det aktuella priset på grillad kyckling.

Kommer det då ett lite större brev, innehållande en bok exempelvis, får man hämta det själv. I går låg det två avier på tamburgolvet. Jag var välkommen till Lolas Spel och Tobak i Söderhallarna.

Lolas Spel och Tobak! Det smakar synd. Tre syndiga ord. Ja, förlåt men jag har alltid tyckt att det ligger något förbjudet, hemlighetsfullt i namnet Lola. Träffade jag inte nån tant Lola i barndomen? Var det Josef Kjellgrens fru? Eller hans syster? Nej, hon hette visst Dagny. Tobak har jag missbrukat, men det är preskriberat. Det är mer än 40 år sen. Och det enda spel jag ägnat mig åt är Löjliga familjerna.

Så jag lufsade iväg till Söderhallarna. Skulle jag få träffa Lola? Jag föreställde mig henne sitta i ett rum bakom ett pärldraperi. Hon var fet, rökte cigarr, hade en antydan till mustasch. På bordet bredvid stod ett glas portvin. I knät hade hon kanske en stor katt, lika fet som matte.

Lolas Spel och Tobak är lika kliniskt välstädat som allt annat i Söderhallarna. Tidningar i massor, men inga oanständiga såvitt jag kunde se. Lösgodis.

En söt blondin, lite rundlagt rar, tog emot mina avier. Jag har så svårt för tjejers åldrar, men mer än 40 var hon nog inte.

Innan jag gick tog jag mod till mig.

– Finns det nån Lola här eller är det bara ett namn?

– Lola, det är jag det, sa blondinen och log så vänligt mot den gamla kufen i basebollmössan.

Södermalm är inte alls så spännande som en del fåntrattar påstår.

Posted in Stockholm | Leave a Comment »

Too bad we had to part

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCWed, 28 Nov 2007 07:02:53 +0000 26, 2007

I know a tear would glisten/if once more I could listen/to that gang that sang ”Heart of my heart”.

mai-zetterling-2.jpg

Vi fick snabbt kontakt med infödingarna – Mälarhöjdsborna. Till slut var vi väl kring 20 stycken som hängde ihop nåra somrar. Ja, vintrar också. Vi åkte skidor på isen. Träkvista, Drottningholm, Gröndal. Apelsiner och termosar i ryggsäckarna. Där var Rosa och Edla, döttrar till skräddare Ålund vid 16:s ändhållplats. Edla och jag ansågs hänga ihop – det var sen det tagit slut mellan Majsan och mig. Fast då var det redan 1940. Majsan hade friat till mig i februari, det var ju skottår. Jag var inte den som nobbade. Men det tog slut på Valborgsmässoafton. Vi skulle ses men hon kom aldrig. Jag drev omkring i flera timmar. Aldrig hade jag varit så sorgsen. Nåra  veckor senare mötte jag henne vid Ansgariegatan. Hon var på väg till Nalen, uppmålad som ett litet fnask. På försommarn fick jag höra att hon var på smällen. Hon hade slaggat över med Lelle i Arnes tält. Panik utbröt. Nu vet jag inte om det här är riktigt sant för jag var inte med, men grabbarna berättade att de band ett rep om midjan på henne och kopplade det till en lättviktare. Och så körde de fram och tillbaka med Majsan kutande efter. Lelles idiotiska idé förstås. Det blev ingen kil och Majsan började spela barnteater.

På midsommarafton gick vi genom skogen, över ängar, mellan lador,  till Sätrastugan. Vi hade lärt oss dansa i Arnes källare, målade upp fotspår på golvet och trampade i dem. Pigan var vår lärare. Hon var från Eskilstuna. Hade 30 kronor i månaden, mat och bostad. Jag bjöd henne på bio en gång, men jag har ingen aning om vad hon hette. Vi kallade henne Pigan.

Helst ville jag dansa med lillasyster Rosa. Hon var sötare och mjukare. Men Edla vaktade som en hök.

I sina memoarer ägnar Mai Zetterling bara en enda mening åt den här perioden. Hon hade hamnat i dåligt sällskap, skriver hon. En ganska usel bok förresten. Den finns nånstans här i min kjökkenmödding.

När jag träffade henne flera år senare påminde jag henne om att hon hade drömt om att bli schlagersångerska. Hon blev förbannad och förnekade det. Men visst sjöng hon på något place på Strandvägen tillsammans med Bojan Westin. Jag såg just att hon är morsa till Suzanne Reuter.

– Och nu är dom borta allihopa, sa damen som ringde. Utom du då och jag och så Putte som är ganska krasslig.

Rosa gick det visst inte så bra för i livet. Och det sista man hörde om Lelle var att han, ganska nedkrökad, stod och spelade dragspel på Drottninggatan.

Jag skulle behöva hjälp för att minnas. Varför tog jag inte hennes telefonnummer?

Posted in Ungdom | Leave a Comment »

Heart of my heart

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCWed, 28 Nov 2007 05:39:55 +0000 26, 2007

Heart of my heart, I love that melody/ Heart of my heart brings back a memory

When we were kids on the corner of the street/we were rough ´n ready guys/but oh how we could harmonize…

Vart tog de vägen allesammans? Vad blev det av dem?

En kväll ringde en kvinna med en spröd, åldrig röst. Vi kände varann sen Mälarhöjden, sa hon. Hon sa förstås vad hon hette, men det har jag glömt.

Det måste ha varit våren 1938 det började. Jag gick andra året i Kommunala på Hornsgatan. Jag var just konfirmerad. Jag hade köpt ett par bruna, handgjorda ungerska skor för egna pengar. Jag jobbade i blomsterhandel på söndagarna och åkte runt med kransar till kyrkor och begravningskapell. Det finns ett fotografi av mig där jag sitter på berget i Mälarhöjdsbadet och skorna är liksom i förgrunden. Det var förträffliga skor. Jag hade dem fortfarande på mig när jag reste till USA 1947 och jag skröt om dem för en skoputsare på 6:e avenyn – the Avenue of the Americas. Han var inte imponerad.

Jag blev kvar i stan den sommaren och jobbade som korrekturläsare på Nordisk Rotogravyr. Självaste boktryckare Söderstam hälsade mig välkommen och tog i hand. ”Söderstam”, sa han. ”Herr Hellbom”, sa jag.

Det var min klasskompis Arne Hellqvist som tog initiativet till att vi skulle tälta i Mälarhöjdsbadet. Fem bagis per tält för hela sommaren. Jag hade ett fyramanna som jag hade köpt på Åhlén & Holm för tolv kronor. Vi byggde plattformar av skålvirke som vi snodde från byggplatserna. Där var hela gänget från Arnes källare på Lundagatan. Det var långa Ingvar som spelade dragspel och hade hoj med växlar. Det var Lelle. Hans farsa hade ett litet mejeri på Brännkyrkagatan. Han var pingstvän, farsan alltså, och det tyckte vi var lite konstigt för han både söp och gick på danshak i helgerna. Men Lelle förklarade att många käringar som ägde fik var pingstvänner. Jag körde ut mjölk och grädde och ost på deras trehjuling nåra gånger och det stämde nog. Så var det Kalle P – KåPe – som hade varit min klassis i Högalid och Putte som var Arnes polare. Och i Puttes kölvatten hängde en liten mysko kille som vi kallade för negern.

Och så var det Majsan förstås. Ja, herre jävlar. Henne var vi alla lite kära i. Hon var liten och späd och hade den allra sötaste lilla röst. Jag minns första gången jag såg henne. Hon stod lutad mot värmelementet i porten till kåken där hon bodde. Hon hade korta vita stövlar. Majsan var en riktig liten tuffing. Hon hade skolkat från konfirmationsundervisningen, hon hade hoppat av från plugget och nu gick hon i nån handelsskola för att lära sig skriva maskin. Men hon gick inte dit så värst ofta. Hon ljög som en häst, det förstod vi, fast vi ville gärna tro henne. Hon var född i Australien, sa hon, hennes farsa var nån storfräsare i Hollywood och de där töntarna hon bodde hos var hon inte alls släkt med. (I Internets movie guide står det att hon var född i Västerås men hade bott i Australien en kort tid som barn).

Det var mest familjer som slog upp sina sommarnöjen i Mälarhöjdsbadet. De kom med sina stålbottenssängar och pelargoner och kaktusar och fick det nästan lika mysigt som kolonisterna i Tanto. En kille som hette Stig H Jansson bodde där med sin farsa och styvmorsa men honom träffade jag inte förrän jag började i Södra Latin.  ”Jaså, du är den där jäveln som skriver hexameter”, sa han, men det ska jag kanske berätta om en annan gång. Han bytte namn sen. Till Dagerman.

Posted in Ungdom | Leave a Comment »

Thorleifs space

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCWed, 28 Nov 2007 04:47:06 +0000 26, 2007

Titta gärna in till Thorleifs space. Jag har ännu inte lyckats få in den i en sökmotor, men adressen är http://toto-blogg.spaces.live.com

Posted in Okategoriserade | Leave a Comment »

Vad heter du då?

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCMon, 26 Nov 2007 12:43:33 +0000 26, 2007

Under hela min barndom, ungdom och en stor del av mitt vuxenliv trodde jag att det bara var vi som hette Hellbom. Det var något att vara lite mallig över. I DN:s söndagsbilaga en gång på 30-talet berättades det om en hjälte som hette Hellbom. Han hette Olof i förnamn, precis som brorsan. En guldsmed Hellbom var en av de mest pådrivande hetsarna vid Fersenska mordet 1810. Han hette Olof han också. Eftersom han var en aktad  person i staden behandlades han välvilligt av domstolen och då han påstod sig lida av skörbjugg och vattusot föreslog domaren att han skulle åka ut på landet och vila sig i friska luften.

Det var ju ingen kuf att vara stolt över precis, men visst var släktskapet  en smula spännande.

Först i 50-årsåldern träffade jag en Hellbom utanför familjen. Det var en tjej som började på DN. Vi försökte utröna släktskapet men kom ingen vart. Jag har också gjort några lama försök att undersöka hur vi är släkt med de där hellbommarna som utvandrade till Bishop Hill. Inget resultat. Inte att undra på. För inte så länge sen hette vi nämligen Olofsson. Det var Annika som upptäckte det helt nyligen. Förr kunde man tydligen ta sig ett namn lite hipp som happ, om det bara inte vara adligt. Och en son till en Olof, i Ragunda kanske, tyckte att släkten skulle få fortleva under namnet Hellbom. Så blev det.

I dag dräller det av hellbommar. Kolla på nätet och i Facebook. På 1800-talet bodde en massa Hellbom på Kungsholmen, enligt rotemansarkivet.

Och Thorleif då? Det var så märkvärdigt utländskt och så svårt att säga att jag under hela mitt liv blivit kallad Toto. Varifrån kom då namnet? Morsan, som var en framstående retsticka, påstod att hon hittat det i en söndagsskoletidning, där en liten Thorleif var en änglalikt söt liten gosse, som var gudsnådeligt snäll. I helvete heller.

Jag föddes 1 april 1924. I januari hade de första olympiska vinterspelen gått i Chamonix. Den store hjälten där var den norske skikongen Thorleif Haug. Han tog guld på 18 km, 5-milen och nordiskt kombinerat och brons i backhoppning. Bronsmedaljen var det något lurt med och han fråntogs den 1974. Då var han sedan länge död. Men den rätte vinnaren, en norskamerikan, levde. Han var 86 år gammal.

Varken pappa eller mamma var så värst idrottsintresserade, men det är klart att de hade läst om Thorleif Haug. Namnet kom inte från nån jäkla söndagsskoletidning.

Han står staty i Drammen. Jag borde åka dit och lägga en blomma.

Men Thorleif+Hellbom är jag ensam om. Än så länge. Såvitt jag vet.

Posted in Namn | Leave a Comment »

Regn, regn

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCMon, 26 Nov 2007 06:39:01 +0000 26, 2007

För mig borde alla dagar vara lika. Inget jobb att gå till, inga förpliktelser. Ändå är det något speciellt med söndagar. Tidningarna kommer senare, men jag vaknar lika tidigt som vanligt. Före klockan två numera. Jag brukar försöka somna om men det går inte., jag försöker vänta in nyheterna på TV24 men det går inte heller. Alltså upp då. Borsta tänder, tvätta, raka, väga sig och så frukost. Samma år efter år. Franskt lantbröd två dagar, grovt rågbröd två dagar, sallad, ost, hamburgerkött, egen inlagd ättiksgurka, leverpastej med gurka, tomatjuice, en halv liter kaffe – och så alla mediciner. Lite senare på morgonen en kiwi, en halv grapefrukt. Sen kolla e-posten, diska, bädda. Så kommer tidningarna. Men jag vet ju redan det mesta. Genom tv och genom datorn. Så knegar sig söndagen fram, långsammare än andra dagar. Ingen post.

Jag hade tänkt gå till biblioteket den här söndan. Men det regnade, blåste, var kallt. Jag har just läst en dålig Ivanovich. Man lär sig alltid nåra nya uttryck. Liar, liar pants on fire. Massor av träffar på nätet. Jag tittade på simning. Hurra för Alshammar. Men bu för skidåkarna. Och Anja verkar ha gjort sitt. Men dagens behållning var Bodil Malmstens blogg. Vad hon är flitig den flickan. Och innan dagen var slut fick jag en wall-to-wall från Lotta. Facebook öppnar nya dörrar.

Ska försöka skriva lite i fortsättningen. Hålla skallen igång. Men det frestar på högerarmen.

Posted in Söndagar | Leave a Comment »

Hej världen!

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCMon, 26 Nov 2007 05:30:07 +0000 26, 2007

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!

Posted in Okategoriserade | Leave a Comment »