Söndagen den 5 juli 2009
Exakt en månad efter byggstarten var altanen klar. Eller takterrassen, om ni så vill. Det avslutande jobbet utfördes till ett dånande åskväder över östra Södermalm. Blixt och knall i ett. Två gubbar skruvade fast järnräcket som blomlådorna ska hänga på. Där stod de som levande åskledare. Helt obekymrade.
Så kom besiktningsgruppen, synade och skrev protokoll. Trätrallen sviktade en aning och skramlade mot plåtbaljan därunder.
– Det sättei sig, sa Mats. Det ska bli tyst.
Till det avtynande regnet kom Annika och blev altanens första gäst. Under paraply. Den inre hälften av altanen hade inte nåtts av regnet.
Det ska bli flera gäster. Men några större bjudningar är inte terrassen dimensionerad för. Det kan vara trevligt att ta en drink med lite småplock där. Kanske en liten buffé, som står uppdukad inne i rummet. Och en enkel kopp kaffe förstås.
Mest blir det jag själv som utnyttjar den. Men jag tror inte att jag behöver varken ljus eller infravärme. Jag kommer inte att sitta där i mörker och kyla. Men.kanske en markis.Solen kan bli besvärande när jag jobbar vid datorn eller ser på tv.
Nu återstår att få lägenheten i ordning igen. Att möblera om och koppla upp alla apparater. Frivilliga krafter har erbjudit sig att hjälpa till. Det kommer att behövas.