Så var det klart

Söndagen den 5 juli 2009

Exakt en månad efter byggstarten var altanen klar. Eller takterrassen, om ni så vill. Det avslutande jobbet utfördes till ett dånande åskväder över östra Södermalm. Blixt och knall i ett. Två gubbar skruvade fast järnräcket som blomlådorna ska hänga på. Där stod de som levande åskledare. Helt obekymrade.

Så kom besiktningsgruppen, synade och skrev protokoll. Trätrallen sviktade en aning och skramlade mot plåtbaljan därunder.

– Det sättei sig, sa Mats. Det ska bli tyst.

Till det avtynande regnet kom Annika och blev altanens första gäst. Under paraply. Den inre hälften av altanen hade inte nåtts av regnet.

Det ska bli flera gäster. Men några större bjudningar är inte terrassen dimensionerad för. Det kan vara trevligt att ta en drink med lite småplock där. Kanske en liten buffé, som står uppdukad inne i rummet. Och en enkel kopp kaffe förstås.

Mest blir det jag själv som utnyttjar den. Men jag tror inte att jag behöver varken ljus eller infravärme. Jag kommer inte att sitta där i mörker och kyla. Men.kanske en markis.Solen kan bli besvärande när jag jobbar vid datorn eller ser på tv.

Nu återstår att få lägenheten i ordning igen. Att möblera om och koppla upp alla apparater. Frivilliga krafter har erbjudit sig att hjälpa till. Det kommer att behövas.

Besök i bostaden

Onsdagen den 24 juni 2009 Klockan sex på morgonen sätter jag nyckeln i låset, vrider om och stiger in. Det känns nästan som om jag gjorde något otillåtet. Jag känner inte igen mig, rummet har ändrat karaktär. Från den västra väggen strömmar ljuset från stora fönster. Möblerna är uppskjutna längs väggarna, soffa, bord, bokhyllor hukar under genomskinliga platskynken. En stor industridammsugare står mitt på golvet. En svart plastsäck är fylld av skräp. Verktyg och maskiner vars funktion är mig främmande ligger kringströdda.

 Mordkommisionen har ännu inte anlänt, liket är ännu inte funnet.

Har jag hamnat i fel program? Javisst? Här pågår terrassbygge – eller är det altanbygge? Terrass låter stiligare, altan är kanske adekvatare. Det här är alltså min bostad. Det kommer att ta sin tid innan jag lär känna den igen, innan jag har bott in mig. Och vad ska jag nu använda denna terrass till? Eller altan? Sitta där i eftermiddagssolen kanske med ett glas svalt vitt vin vid sidan. Men jag dricker ju så litet numera.

 Sen jag var här senast har en liten radiator smugits in under snedtaket. Smala kopparör för dit, passerar genom en tröskel i parkettfanérad board, terrassen ligger ett par steg upp, det här kan bli en fallfälla.

 Under denna onsdag tillkom handtag på fönster och dörrar, så nu kan jag ta mig ut alldeles själv. Jag får hoppas att dörrarna inte slår igen bakom mig när jag är därute, för det finns ju inga handtag på utsidan. Då får jag ställa mig vid räcket och ropa på hjälp och hoppas att fliickorna därnere i frisörsalongen hör mig.

När jobbarna gått för dagen öppnar jag och stiger ut. Värmen strömmar emot mig. Den konserveras av de kringliggande plåttaken. Halva terrassen ligger under ett mansardtak. Där kan man sitta torr medan regnet faller, om inte vinden ligger på från väster. Av någon anledning har gubbarna tagit upp ett hål i väggen och där skymtar jag husets stomme, en. kraftig timmerbjälke. Vad kan det vara för träslag, var har detta träd växt? Det skulle inte förvåna mig om mina norrländska förfäder flottat denna stock innan den sågades upp för att bilda stommen i detta 110-åriga hus på Stockholms Södermalm.

Jag gläntade på det gröna plastskynket som täckte arbetsplatsen och tjyvtittade på min nya utsikt. Mot väster såg jag moskén och Haglunds pinne vid Medborgarplatsen, lite till höger Katarina norra folkskola och kyrkan, upp mot norr gamla Dihlströms och i Nytorgsgatans mynning ett kyrktorn – kanske Engelbrektskyrkan. Rakt ner Slaktargårdens trädgård. I början av juli ska det hela vara klart. Ny rapport kommer då.

Startskottet

ONDAGEN DEN 3 JUNI 2009

Nu har starten gått. Altanbygget är igång. Kl 08.30 måndagen den 1 juni började det. Projektledaren/grannen Mats häktade ner tavlor, rullade hop mattor, bar bort blommor, flyttade fåtöljer, kopplade ur dator, skrivare, scanner. bredbandsmodem, TV, videospelare, digitalbox, skivspelare. Sladdarna ligger som stora skatbon i hörnen . Jag ser med fasa fram mot den dag då jag ska koppla hop det hela igen.

 – Den dagen, den sorgen, sa Mats.

Just det.

Rummet ser riktigt attraktivt ut nu med stor naken golvyta och sparsam möblering längs väggarna. Så här möblerade våra förfäder, vi fyller rummen med för mycket prylar Rörmokarn skulle komma på eftermiddagen och koppla bort radiatorn. Värmeelment säger vi enkla människor. Ja, det behövs inte nu. 29 grader var det.

Rörmokarn kom inte. Jag ser honom för mig där han sitter på puben Bull & Bear, eller vad den heter, en fetlagd, något rödbrusig karl i övre medelåldern som berättar rörande historier ur sitt röriga liv för sina kumpaner. Den borstiga mustaschen väter han flitigt i ölen. För det kan väl inte vara den blonda lilla snärtan i den säckiga overallen,  med en rörtång slängd som ett muskedunder över axeln?

Jag får sväva i okunnighet.