Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Gamla stan 1

                              GAMLA STAN

 

grand-i-gamla-stan
Ovan : Okänd gränd i Gamla stan – Oljemålning av Emil Hellbom 
                             utsikt-fran-soder
 
 
 
 
Gamla stan från Söder – Emil Hellbom

BIRGER JARLS TORN

Det finns många teorier om hur Stockholm fått sitt namn. En av de mera fantasifulla är berättelsen om Sigtunas borgare,
som år 1187, när de blev anfallna av estniska sjörövare,
lade sina dyrbarheter i en stock och kastade den i sjön. Där
den flöt iland skulle de bygga sin stad. Enligt sägnen
strandade den på denna klippa och förvarades i källaren till
Birger Jarls torn, där skämtsamma tjänstemän, som här hade
sin verksamhet, visade en gammal stock för allmänheten. I
verkligheten var det Gustav Vasa som lät bygga tornet med
tegel från Klara kloster, som revs vid reduktionen år 1527. birger-jarls-torn2
Ett liknande försvarstorn, det s k Kungshustornet, byggdes
samtidigt och ingår i Wrangelska palatset. Birger Jarls torn
har mest gjort tjänst som arkivlokal och kallas även
Arkivtornet. Assistanstornet är ett annat namn. Innanför
dess tjocka murar – nära två och en halv meter mot sjösidan
– förvarades de föremål som stockholmarna hade pantsatt
”Assistansen” i längan härintill.

 

Birger Jarls torn – Foto Hasse A

riddarholmskajen-1895

På 1890-talet, när detta fotografi togs (Stockholms stadsmuseums samlingar), var den här kajen en livlig hamn. I Birger Jarls torn och angränsande byggnader låg fram till 1943 Stockholms stads arkiv, numera på Kungsklippan.

asssistansen

 Stockholmare köar vid Assistansen för att pantsätta sina ägodelar

JÄRNTORGET

jarntorget-p1010037
Jämför Peter Gullers foto härovan med kopparsticket här nedan. Järntorget är sig ganska likt. Där Blå Örnens skylt hängde till höger skyltar nu Konsumtionsföreningen.

Till en början kallades platsen Korntorget. Här lagrades
säden. Sedan en våg uppställts för att väga det järn som
skulle skeppas ut tog namnet Järntorget överhand i slutet av
1400-talet. Torget blev den stora omlastningsplatsen mellan
Saltsjön och Mälaren, det omslöts aldrig av någon stadsmur.
Dragarna, bärarna, rörde sig fritt med vin, kryddor, tyger
och salt från Koggabron, med spannmål, smör, koppar och
pälsverk från Kornhamn. Tyska köpmän bosatte sig runt
torget, många av dem blev omåttligt rika. Hos en av dem,
Gorius Holst, tog Kristian Tyrann kvarter sedan staden
överlämnats åt honom år 1520. För att tacka och hedra sin
värd satte kungen efter blodbadet upp en galge på
Järntorget, där avrättningarna fortsatte. Sedan järnvågen
flyttats till Stadsgraven under Södermalmstorg på 1660-talet
uppfördes ett riksbankshus, ritat av Tessin d.ä., på vågens
tomt. Södra Bankohuset måste snart utvidgas, ändå klagade
man över att det inte fanns plats för den stora mängden av
Karl XII:s nödmynt. Luntenkrögers Tre Kronor och Didrik
Bökmans Blå Örnen, två av 1600-talets bättre
Stockholmskrogar, låg vid Järntorget. Gamla stockholmare
minns två förträffliga butiker, Grolls bod med sina rejäla
underkläder och utstyrsel för arbete och hårt väder, och
Slöörs, stadens mest välsorterade järnhandel.

jarntorget-av-swidde 

På ett kopparstick av Willem Swidde år 1691, ur Erik Dahlbergs ”Suecia antiqua et hodierna”, dominerar Tessins
ståtliga bankohus i fonden. På huset till höger syns Blå Örnens krogskylt. (Stockholms stadsmuseum)kvall-pa-jarntorget-mats-halldin

Kväll på Järntorget – Foto: Mats Halldin

 
JÄRNTORGET
-Skulle herr Mantler vilja ha vänligheten att beställa en droska.
Evert Taube satt vid sitt stambord på Den Gyldene Freden, men nu fann han att det var på tiden att åka hem till fru Astri uppe vid Södermalmstorg.
Efter några minuter var rockvaktmästaren tillbaka.
-Nu är bilen här, doktorn.
Men det fanns ytterligare någon historia att berätta. Glaset fylldes på. Ute på Österlånggatan tickade taxametern tioöringar.

 

Nej, Evert Taube stod nog aldrig och väntade på en taxi vid Järntorget som han gör i K G Bejemarks skulptur utanför Södra bankohuset, som Nikodemus Tessin d ä skapade. Där har han stått sedan 1985, natt och dag, i sol och regn och snö. Men han är sällan ensam. Ingen staty i Stockholm torde vara så älskad, omfamnad och fotograferad av all världens turister som den lille farbrorn på Järntorget.

Det är turisterna som ger torget liv. När de är borta är där ganska stilla.

Annat var det förr.

På medeltiden låg torget utanför stadsmuren och fungerade som en transitoplats för in- och utförsel av varor. Det var Stockholms kommersiella centrum. Till en början var det huvudsakligast lantbruksprodukter och torgets namn var Korntorget. Sedan kom järnet att dominera. På bankohusets plats stod järnvågen. Det måste ha varit ett fruktansvärt slammer dagarna i ända, vilket inte hindrade förmögna tyska köpmän att bosätta sig i husen runtomkring.

En av dem var Gorius Holst, hos vilken Kristian Tyrann bodde vid tiden för blodbadet. Som tack för gästfriheten lät kungen resa en galge på torget, så att hans värd kunde avnjuta avrättningarna från första parkett. En annan var Mårten Traubtzich som gjorde sig en förmögenhet som kopparhandlare. Han var också vinimportör och ägde krogen Gripen nära hamnen. Hans namn lever kvar i Mårten Trotzigs gränd. Ett par av 1600-talets bästa krogar, Luntenkrögers Tre Kronor och Didrik Bökmans Blå Örnen, fanns vid Järntorget.

Och ”gentemot bankohuset” låg Fredman vid krogen Krypin, en sommarnatt 1768 i Bellmans Fredmans epistel n:o 23:

”Här ligger jag i rännsten och betraktar / Mina gamla skor. / Tvi tocka hasor! / Rocken i trasor! / Skjortan svart som sot!…”
År 1793 flyttade Sundbergs konditori in vid Järntorget och blev snart en samlingsplats för redare och bankmän och den framväxande Skeppsbroadeln. Under andra hälften av 1800-talet hade sammankomsterna där så stor betydelse att konditoriet fick namnet ”Lilla Börsen”. Oscar Wallenberg med söner tillhörde stamgästerna.
I dag lockas turisterna dit av ställets ålder, men mycket av den gamla interiören finns inte kvar.
Försvunna och saknade är Grolls bod, med sina rejäla arbetskläder och underställ, samt Slöörs, som var Stockholms mest välsorterade järnhandel.

Konsums snabbköp har kommit i stället. Där köper Gamla Stans invånare middagsmaten, om de inte lämnar sin holme och åker till hallarna i norr eller söder.

  

KOLMÄTARGRÄNDkolmatargrand-mats-halldin
Kolmätargränd – Foto: Mats Halldin      

           Pumpen gnäller, skorsten sprakar
           hästen gnäggar vid sin töm,
           jorden gungar, sprutan brakar,
           böljan susar i Norrström.
                (Fredmans epistel n:o 34)
Stor dramatik när elden var lös hos Mowitz i
Kolmätargränden. Stor dramatik även ett och ett halvt sekel
senare, år 1944, när gränden hotades av rivning.
Kanslihusets annex skulle byggas i det medeltida kvarteret.
En folkstorm blåste upp. Högst på barrikaden stod Vera
Siöcrona, en Gamla Stans Jeanne d’Arc. Protestmöten,
debatter och tidningsartiklar fördömde vandalerna.
Arkitekten Artur von Schmalensee gjorde ett saneringsförslag
som förvandlade fyra långsmala kvarter till ett stort
kontorshus. De tidigare gränderna försvann till större
delen, men den gamla karaktären i husens fasader bibehölls i
huvudsak mot Västerlånggatan och Storkyrkobrinken. När
grävskoporna kom igång gav de en oväntad utdelning. Här
blottades stadens historia från början av 1300-talet, med
medeltida husrester, bryggor och båtar och inte mindre än
nio gatubeläggningar ovanpå varandra. Arkeologerna jublade.
Rivningen av Kolmätargränd skapade hos stockholmarna en
medvetenhet om stadsmiljön. Den var dock ännu inte stark nog
att förhindra förintelsen av det gamla Klara några år
senare.

Ferdinand Tollins litografi från Kolmätargränd
korresponderar väl med Bellmans beskrivning: ”Skådom nu
Kolmätargränden, smal och smutsig, full av grus, Rådstutaket
syns vid änden, sen blott krog och jungfruhus. Ur ett bugnat
fönstergaller syns en nymf med skinnkarpus…”

En varm sommardag 1927, när G. Heurlin tog detta fotografi
(Stockholms stadsmuseum), stod Kolmätargränds fönster på vid
gavel.

KORNHAMNSTORG

800px-kornhamnstorg_1978-holger-ellgaard
Kornhamnstorg – Foto: Holger Ellgaard

När torget höjde sig ur vattnet – och fick hjälp av
utfyllningar – anlades Spannmålsbryggan, där säden fördes
iland. Platsen kallades Kornhamn. På 1600-talet var det
ppställningsplats för hästar och kärror och fick namnet
Åkaretorget. Men sin storhetstid har det haft som salutorg
och ingen har skildrat detta bättre än Henning Berger i
”Fata Morgana”: ”Och där var raden med läckra laxbord och
lukten från brödstånden med skånska limpor, och längre ner
låg knottriga gurkor, gula och gröna, och rabarber som
rodnade i spetsen. Där fanns runda ostar, feta som vax,
kaggar med sill och säckar med mjöl och gryn, och potatisar
så späda att de liknade små snöbollar. Där fanns alla slags
kärl, tunnor, lådor och askar, och grönsakerna var sorterade
i buntar, i knippen, i kvastar, och bildade fläckar av
sparrisgult, av persiljegrönt, av rädisrött och lökbrunt.
Men i mitten var torgets hjärta, och det var bara blommor
och krukväxter och bänklådor och orangeriglas, och där
doftade det av jord och honung, och där sken solen
starkast.”

kornhamnstorg-1885-per-roding2
Kornhamnstorg 1885 – Tuschteckning av Per Röding

Axel Malmström var en av Stockholms stora bildkrönikörer.
Fotot från Kornhamnstorg (Stockholms stadsmuseum) togs
ungefär samtidigt som Henning Bergers ”Fata Morgana” kom ut
(1911).

Ovanför Sundblads kaffehandel i Scharenbergska huset syns
ett burspråk, även kallat karnap. Sannolikt byggdes det av
greve Gustaf Gustafsson av Vasaborg, som fick huset i gåva av
sin halvsyster drottning Kristina. Fotot, från Stockholms
stadsmuseums arkiv), är taget av O. Lindberg

KINDSTUGATAN

fimmelstangen-goombah
Fimmelstången på Kindstugatan – Upphov: Goombah

Först var det bara en stig, en genväg över åsen, från
bryggorna vid Mälaren strax nedom Västerlånggatan, till
Våmbfjärdingens fiskhamn vid Saltsjön, nära den östra
långgatan. Den slingrade sig mellan kålgårdar och fähus och
var ännu föga bebyggd. Mot mitten av 1400-talet hade den
blivit en betydande allmänningsgata, åtta alnar bred, som
det föreskrevs i lagen. Den hade också fått ett namn,
Kindhästagatan är det första kända. Kindhäst och kindpust
betyder örfil, kanske syftade det på något slagsmål.
Kindstugatan har tidvis varit en bråkig gränd. Det har
funnits gott om krogar här. Den mest kända är källaren
Fimmelstången (dragstång på vagn) i nr 14, där skalden Lasse
Lucidor blev ihjälstucken i en duell med en löjtnant en
augustinatt 1674. Rikast på gatan var Olof Hansson Törne, en
”selfmade man”, som byggde och ägde många hus och bodde i
Kindstugatan 4. Han byggde också båtar, han ”var
redare uti 73 stycken skepp”, han blev direktör för
Tjärkompaniet, han blev rådman, handelsborgmästare,
riksdagsman och slutligen adlad och tilldelad namnet
Törnflycht. På sandstenstavlan ovanför hans port står det:
”Then Gudh wil hielpa kan ingen stielpa Anno 1674”. Det var
samma år som Lasse Lucidor mötte sitt öde. 

På Fimmelstången bör det ha sett ut ungefär som på Pehr
Hilleströms oljemålning, som finns på Norrköpings museum.

KÖPMANGATAN308px-kc3b6pmangatan_februari_2007-mats-halldin

Köpmangatan är Stockholms äldsta kända gatunamn. Bodarna låg
tätt här, en del kan ännu spåras. Medeltida källare och
bottenvåningar finns kvar i många av husen. Mot slutet av
1800-talet var Gamla Stan en förslummad stadsdel, starka
krafter ville riva och bygga nytt. Samfundet S:t Erik,
bildat 1901, hade en motsatt strävan. Man ville bevara
historiskt intressanta byggnader och i kvarteret Cepheus,
uppkallat efter en etiopisk kung i grekisk mytologi, fanns
mycket av det ursprungliga Stockholm. År 1936 drogs ett
omfattande saneringsprojekt igång under ledning av
arkitekten Albin Stark. Tretton gårdshus revs – mest 17- och
1800-tal – och i stället anlades en blomstrande trädgård,
som kan nås genom porten nr 11 i det Roosingska huset. Till
vänster om porten fanns på medeltiden en bod med lucka mot
gatan, kanske var det en köttmånglares butik. Annars bodde
och arbetade många guldsmeder och svärdslipare i kvarteret.
I de moderniserade små lägenheterna flyttade i slutet av
1930-talet radikala arkitekter och unga nygifta par in.
”Smekmånadskvarteret” blev för en tid namnet på Cepheus.
Köpmangatan  till höger – Foto: Mats Halldin

MYNTTORGET                                                                                                                                           
800px-piratdemonstration_vid_mynttorget_-_03_-_2006-06-03_28gabbe29-gabriel-ehrnst-grundin
Demonstration på Mynttorget – Foto: Gabriel Ehrnst Grundin

I slutet av 1200-talet lät marsken Torgils Knutsson bygga en
bro, troligen försedd med vindbrygga, mellan Gustav Adolfs
torg och Mynttorget, som då fortfarande låg utanför
stadsmuren. I mynningen av Västerlånggatan uppfördes Inre
Norreport samt ett försvarstorn. All trafik mellan staden
och de norra landskapen löpte härigenom. Tornet stod kvar
till år 1672, då man började anlägga torget. Det äldsta
huset är det s k Rosenadlerska palatset i nr 4, uppfört 1679
och troligen ritat av Tessin d.y. åt apotekaren Heraeus på
Morianen, som låg i bottenvåningen. Ett av stadens första
konditorier blev hyresgäst, liksom modebutiken Temple du
Goût. Två trappor upp öppnade traktören Näbb krog och
värdhus år 1780. Bellman som gärna mumsade på hans deliciösa
kräftpastejer har prisat dem i Fredmans epistel nr 14. År
1806 flyttade Brandkontoret in och övertog med tiden hela
kvarteret. Kanslihuset är betydligt yngre, det stod klart år
1935 – arkitekter var G. Clason och W. Gahn –  men på dess
tomt fanns sedan 1600-talet Kungl. Myntet, vars doriska
kolonner – ritade av C.F. Adelcrantz och O. Tempelman – fick
bli kvar, när Myntverket flyttade till Hantverkargatan.
Under en period på 1800-talet, då Riddarhustorget inte
längre ansågs fashionabelt och innan basaren gjort Norrbro
populärt, var Mynttorget mötesplats för stadens flanörer.

kungl-myntet-sevenbom

Kungl myntet och stallet från Lejonbacken – Oljemålning av Johan Sevenbom 1761

Kungl. Myntet låg fortfarande vid Mynttorget (huset med de
doriska kolonnerna), då C.G. Eckstein gjorde sin akvatint
omkring 1810 (Stockholms stadsmuseum).
Brandförsäkringskontoret hade då nyligen flyttat in i det
Rosenadlerska palatset, t.v. i fonden.

MUNKBRON

palmstedtska-bron-ca-brunstedt2
Torghandel på Munkbron – Foto: CA Brundstedt (Stockholms stadsmuseum)

Sin glansperiod hade Munkbron på 1800-talet, då torghandeln
stod i sitt flor och årets höjdpunkt var lövmarknaden, dagen
före midsommarafton. Innan ”ens sotarne äro vakna” styr en
grönskande flotta in i Riddarholmskanalen och ”ordnas båt
vid båt, längs Munkbrokajen”, skrev Lundin och Strindberg i
”Gamla Stockholm”. ”Munkbron liknar en ung skog. Man vadar i
grönt långt upp i Stora Gråmunkegränd, där franciskanerna
fordom larvade på vägen till eller från sitt kloster”. I
scenhänvisningarna till pjäsen ”Midsommar” ger August
Strindberg en livfull skildring av lövmarknaden. Där kommer
grönsaksfruar, bär- och fruktfruar, fruar med höns, vilt,
gäss och ankor och slutligen fruar bärande blommor. Hela
staden ”majades”, hästen fick en lövruska i luggen och
kusken satte blommor i hatten. Björkar bugade i krogporten.
Visselpipor tjöt, mungigor surrade. Ståtliga palats bildade
fond till folklivet längs kajen, det Petersenska, Munkbron
11-13, där Erik XIV:s gunstling Jöran Persson hade sin
kryddträdgård, det Piperska, Munkbrogatan 2, som uppfördes
av greve Karl Piper, som även givit namn åt Piperska muren.
Munkbron har fått sitt namn efter Gråmunkeholmen,
Riddarholmen, där gråbröderna, franciskanerna, hade sitt
kloster. 

MÄLARTORGET
Det är ett relativt ungt torg, anlagt vid mitten av
1800-talet för att tjäna som salutorg för de
lantmannaprodukter som fördes till staden av Mälarbåtarna.
Husmödrarna köpte ofta sitt vinterförråd av potatis,
morötter och kål direkt från båtarna. Mot slutet av
1800-talet byggdes två små saluhallar på torget och när
Fiskarhamnen vid Slussen lades ner år 1915 övertogs
fiskförsäljningen av en hall på pontoner vid Mälartorget. I
början av 1950-talet flyttades hallen österut, mot
Kornhamnstorg, men fiskhandeln upphörde. I flera sekler låg
på den här platsen en väldig avskrädeshög, ”Flugmötet”
kallad. Redan på 1400-talet utfärdades förbud mot att kasta
orenlighet i stadens hamn, detta var speciellt riktat till
köttmånglarna som slaktade kreaturen utanför sina bodar
längs kajen och slängde räntan på högen, men långt in på
1800-talet fördes sopor och latrin till ”Flugmötet”, som var
inhägnat av ett plank, 36 x 14 meter. Här fanns också ett
avträdeshus som mynnade direkt i vattnet. Utanför sophögen
låg en lång flottbro, som var hållplats för roddartrafiken
till Ragvaldsbro, nedanför Mariahissen på Söder. Stadens
pigor använde den som klappbrygga och tvättade där sina
husbönders kläder. 

Rök från ångbåtar, lokomotiv och fabriker svepte denna
blåsiga sommarmorgon in över staden, då G. Broling år 1886
gjorde sin teckning från Mälarhamnen. (I Stockholms
stadsmuseum).

NORRBRO

norrbro_i_stockholm_1840-talet-2-1024x615-800x480  Norrbro på 1840-talet – Litografi efter teckning av Ferdinand Tollin


Slaktarhusbron var namnet på 1700-talet. Det var en träbro i
ruffig miljö. Den började i kungliga vedgården vid
Skeppsbrons ände och sneddade över mot Helgeandsholmen. Där
låg på höger hand Fiskarehamnen, Slaktarhuset med
”Skoporten”, skomakareämbetets försäljningsställe, samt en
kvarn. Till vänster, mot Mälaren, fanns Tessins hovstall och
greve Pers (Brahe) palats, där Kungl. biblioteket var
inrymt. Längst mot norr låg en rad grönsaksbodar samt en
tvättbrygga. År 1787 lade Gustav III under salut grundstenen
till den nya stenbron och murade in en låda med mynt och
medaljer. Bygget framskred långsamt och blev dyrbart,
arkitekterna Adelcrantz och Palmstedt hade stora svårigheter
att skapa en säker konstruktion i den strida strömmen. År
1806 stod bron äntligen färdig och nu förestod en lysande
tid. Muren mot Hovstallet revs i slutet av 1830-talet och i
stället uppfördes Norrbrobasaren med Adolf Bonniers boklåda
längst i söder och Café de la Croix som sista utpost mot
norr. Däremellan låg ”galanteribodar”, hattstofferarbutik,
sidenkramhandel och Labatts tobaksbutik. Norrbro blev
”snobbrännan”, där hela Stockholm möttes. Där flanerade
”Norrbrolejonen” i sina höga, ljusgrå felbhattar och
granskade de promenerande skönheterna genom sina lornjetter.
År 1904 revs Basaren. ”Lejonen” sökte sig nya jaktmarker.

norrbro-vykortNorrbro 1908 – Vykort                                                                                        

Adolf Bonniers boklåda Norrbrobasaren var från 1839 en
samlingsplats för det litterära Stockholm. På Fritz von
Dardels teckning tycks dock inte litteraturen vara det
dominerande intresset. (I Stockholms stadsmuseum).

NORRBRO

norrbro-1819-carl-johan-ljunggren2

Norrbro 1819 – C J Ljunggren

 
Fram till 1890-talet fanns på den västra delen av
Helgeandsholmen ett gytter av äldre bebyggelse med bostäder,
butiker och även ett välutrustat badhus. Snett över holmen
sträckte sig Hovstallet. År 1888 beslöt riksdagen att nya
byggnader för riksdagen och riksbanken skulle uppföras på
Helgeandsholmen. Helge Bendel – Henning Bergers alter ego –
satt en marskväll i boken ”Drömlandet” hos sin morfar högst
upp i det gamla rannsakningshäktet invid stallet. ”Stallet
skulle flyttas – till Nybroplanen påstods det; tidningarna
skrevo för och emot. Det lät vidunderligt: så långt ifrån
slottet! Och än underligare: Helgeandsholmen skulle
försvinna – stora stadshus byggas där, mitt vid Norrbro.
Vart skulle de taga vägen alla dessa gamla hovtjänare…?”.
Den äldre bebyggelsen revs, det mesta 1893-94. De s.k.
riksbyggnaderna uppfördes i tung nybarock efter ritningar av
Aron Johansson. 1905 års riksdag tog det nya huset i
besittning. Sedan enkammarriksdagen genomförts, fick
riksdagen från 1971 provisoriska lokaler i Kulturhuset vid
Sergels Torg. Efter en tävling, som vanns av arkitekterna T.
Olsson och S. Silow, skedde betydande till- och ombyggnader
– bl.a. med ny plenisal ovanpå f.d. riksbanken – varpå
riksdagen kunde flytta tillbaka till Helgeandsholmen.

År 1885 ritade Herman Feychting utsikten mot Helgeandsholmen
från den då sju år gamla Vasabron. Tre år senare fattade
riksdagen beslut om att låta riva de gamla byggnaderna och
uppföra riksdagshus och riksbank.

RIDDARHUSTORGET

Genom landhöjning och utfyllnad reste sig Riddarhustorget
långsamt ur vattnet. Vid slutet av 1300-talet nådde
stadsmuren fram till skärningen av Storkyrkobrinken och
Stora Nygatan, där Draktornet byggdes. Under Johan III:s tid
tjänade det som fängelse. År 1641, när Riddarhuset började
byggas, var det gamla tornet nyligen rivet. Den franske
arkitekten Simon de la Vallée inledde arbetet, men blev
redan året därpå nedstucken vid ett bråk på Stortorget.
Andra arkitekter, bl a hans son Jean, fullföljde bygget, som
var helt klart först 1674. Statyn av Gustav Vasa, gjord av
L’Archevêque, restes mitt på torget år 1773, men flyttades
in i trädgården år 1916. En dyster dag i Riddarhustorgets
historia var den 20 juni 1810 då  riksmarskalken Axel von Fersen, massakrerarades till döds på gården till Bondeska palatset , dåvarande rådhuset, på andra sidan av Riddarhusgränd.                                                                                                
Den rasande folkhopen hade fått för sig att han hade
förgiftat tronföljaren Carl August. En stor dag  var däremot
den 7 december 1865, då adeln efter fyra dagars debatt
röstade för representationsreformen, införandet av
tvåkammarriksdagen. Beslutet mottogs med jubel av den
väntande folkmassan.

 
Ett celebert par tycks här promenera på Riddarhustorget. Men
kronprinsparet, den blivande kung Gustav V och drottning
Victoria, är inkopierat för att göra vykortet mera säljbart.

representationsformen-1865 

Under folkets jubel kungjordes den 7 december 1865 att representationsformen var antagen. Sverige skulle få
tvåkammarriksdag
. (Stockholms stadsmuseum)

RIDDARHUSTORGET

Under 1700-talet var Riddarhustorget stockholmarnas
samlingsplats och ”snobbränna”. Riddarhuset var medelpunkten
i Sveriges politiska liv. Bondeståndet flyttade in i
Bondeska palatset 1765 efter att tidigare ha sammanträtt i
Vår Frus medeltida gillestuga. Prästerna satt i Storkyrkan
och borgarna höll till vid Stortorget. Men alla möttes på
Riddarhustorget, som var ett centrum för nyheter, skvaller
och politiska kannstöperier. Där låg en mängd kaffehus,
krogar och enklare spiskvarter. Mest berömt var Maja-Lisas i
Bergstralska huset i hörnet mot Munkbron. Vid Stora
Gråmunkegränd hade den av Bellman besjungne hovurmakaren
Johan Fredman sin bostad och verkstad och mot torget öppnade
historikern och tidskriftsredaktören Carl Christoffer
Gjörwell en boklåda, där skvallerlystna och nyhetstörstande
herrar samlades för att prata och röka en pipa, innan de
gick ut på torget för att beskåda stadens sköna damer, som
brukade ta sin promenad där mellan klockan tolv och ett. Som
ett makabert folknöje kan nämnas kungamördaren Anckarströms
schavottering år 1792. En oskyldigare förströelse var den
svenska premiären på Kasperteatern. Då var det redan 1856
och man gick till Bährs kafé i Bergstralska huset för att se
och lyssna på utländska chansonetter.

img3391 

Den vackra Palmstedtska bron revs när sammanbindningsbanan för järnvägen bröts fram. Ett valv från bron finns bevarat
och är inmurat i Stadshusets vägg. Litografi av Ferdinand Tollin 1841 (Stockholms stadsmuseum)

fersenska-mordet 

Medan soldater och officerare stod overksamma blev riksmarskalken Axel von Fersen mördad genom sparkar och slag
av en rasande pöbelhop utanför rådhuset i Bondeska palatset, där han hade sökt skydd. Målning av okänd konstnär i
Finlands nationalmuseum
.

 
RIDDARHUSTORGET
Klämtande spårvagnar, pinglande cyklister, ilskna bilister. Som i en gröt segade vi oss fram över Riddarhustorget på väg hem mot Söder, när jobbet var slut för dagen. Det blev ju bättre 1967, sedan Centralbron tagit hand om större delen av trafiken, men bra blev det inte. Än dominerar körbanorna trots att ett reservat med bänkar och blomsterplanteringar har skapats framför Bergstrahlska huset (Ryningska palatset). Men sällan syns några människor ta igen sig där.
Kan någon psykolog förklara varför folk inte sitter på bänkar, när bänkar sätts ut?

Märkligt nog tycks inte heller Riddarhusets trädgård utnyttjas.Är det kanske Gustav Vasa i L´Archevêques utforming som skrämmer, där han står och vaktar portalen? Kanske borde han flyttas ut på sin ursprungliga plats mitt på torget?

Ungefär där restaurang Rubino ligger, i hörnet av Storkyrkobrinken, uppfördes på 1300-talet Draktornet som en del av stadsmuren. Det revs först 1636 och hade bl a tjänat som fängelse. Strax därefter började Riddarhuset byggas. Arkitekt var fransmannen Simon de la Vallée, som mördades vid ett bråk på Stortorget, varefter hans son Jean fullföljde arbetet. Denne ritade också tillsammans med Nikodemus Tessin d ä det Bondeska palatset i kvarteret intill. Dit flyttades rådhuset sedan börsbygget påbörjats uppe vid Stortorget och det var där som riksmarskalken Axel von Fersen den 20 juni 1810 sökte skydd för en rasande folkhop, som anklagade honom för att ha förgiftat tronföljaren Carl August. Han lyckades ta sig in i vaktrummet, men förföljarna bröt upp dörren och drog ut honom på gården, där han massakrerades till döds med sparkar och slag.

År 1792 piskades kungamördaren Anckarström på en schavott under folkets jubel. Det var ett makabert avbrott i det annars fashionabla liv som utspelade sig på torget. Där låg populära kaffehus, där fanns tidskriftsredaktören  Gjörwells berömda boklåda, som var en samlingsplats för skvallerlystna och nyhetstörstande herrar, som rökte en pipa tillsammans innan de gick ut för att beskåda stadens sköna damer, som tog en promenad på torget mellan klockan tolv och ett.

Riddarhustorget var under en stor del av 1700-talet Stockholms centrum. Det var stadens ”snobbränna” och platsen för kannstöperier. Riddarhuset var fortfarande medelpunkten i det politiska livet. Bondeståndet höll till i Bondeska palatset. Prästerna och borgarna fick vackert söka sig ner från Storkyrkan och Stortorget, om de ville ta del av dagens aktualiteter.

En av de stora dagarna på Riddarhustorget var den 7 december 1865, då adeln efter fyra dagars debatt röstade för representationsreformen, införandet av tvåkammarriksdagen. Den kvällen levde Stockholm som i ett rus och August Blanche åkte från plats till plats, talade och utbringade leveropen.

Att hovurmakare Fredman hade sin bostad och verkstad i Stora Gråmunkegränd, på baksidan av det Bergstrahlska huset, är det kanske mest eftervärlden som har noterat, sedan Bellman skapat hans berömmelse.

 

 

 

 

 

   RIDDARHOLMEN-BIRGER JARLS TORG

 

riddarholmen3
Riddarholmen – olja på duk av Emil Hellbom

Sedan Magnus Ladulås år 1270 skänkt mark på Kidaskär åt
franciskanermunkarna byggde de ett kloster och en kyrka och
den lilla klippön blev känd som Gråmunkeholmen. Rester av
den södra klosterlängan finns kvar i källaren till Gamla
riksdagshuset söder om kyrkan och en del av den västra
längan är inbyggd i Riddarholmskyrkan, som är den medeltida
klosterkyrkan, många gånger restaurerad. Gråbröderna hade
inte torn på sina kyrkor, men Johan III lät sätta upp ett
vackert torn, som förstördes vid den stora branden år 1835.
Den spetsmönstrade spiran är en kopia av en gjutjärnsspira
som Erik Gustav Göthe ritade år 1846. Gustav Vasa körde ut
franciskanerna år 1527 och Klara klosters nunnor flyttade in
med uppdrag att vårda sjuka. Inför en medlidsam folkmassa
svimmade den vackra hovfröken Magdalena Rudenschöld år 1794
på schavotten, uppställd mitt på torget. Förledd av sin
älskare Gustaf Mauritz Armfeldt hade hon deltagit i planerna
på en revolution. Hon dömdes till döden men undkom med två
år i Spinnhuset på Långholmen, varefter hon förvisades till
Gotland.

branden-pa-riddarholmen1
Vid en våldsam brand i kyrkan 1835 förstördes bl.a. tornet somJohan III låtit bygga. Elva år senare uppfördes den
spetsmönstrade gjutjärnsspiran. – Ill: A Lundquist

RIDDARHOLMEN-BIRGER JARLS TORG


I det ståtliga Wrangelska palatset i fonden av Birger Jarls
torg bodde kungafamiljen efter Tre Kronors brand år 1697.
Här mottog den femtonårige Karl XII folkets hyllning efter
smörjelsen till konung och här föddes Gustav III år 1746.
Efter den kungliga sejouren som varade till år 1754 har
palatset även kallats Kungshuset. Bägge Tessinarna har
medverkat med tillbyggnader. Närmast brofästet, Birger Jarls
torg 2, ligger Hessensteinska palatset, säte för Svea
hovrätt. Sitt namn har det efter äldste sonen till Fredrik I
och hans unga mätress Hedvig Taube, som fick huset i gåva av
kungen 1743, men som dog innan hon hann flytta in. Huset
byggdes på 1630-talet av Bengt Oxenstierna, Resare-Bengt,
som dock mest flackade runt i världen och sällan bodde i
sitt palats. Därintill, i nr 4, ligger Regeringsrättens hus,
det Stenbockska palatset, uppfört på 1640-talet och senare
tillbyggt av N. Tessin d.ä.. Strax utanför porten halshöggs
en julidag 1756 den dåvarande ägaren Eric Brahe för att han
tillsammans med drottning Lovisa Ulrika och kung Adolf
Fredrik planerat en kupp i syfte att stärka kungamakten. Nr
13 är Cruusiska palatset, Kammarrättens hus. Det
ursprungliga huset ödelades i branden 1802, det nya huset
ritades av Fredrik Blom. Även huset därbortom, Sparreska
palatset, troligen ritat av N. Tessin d.ä., disponeras av
Kammarrätten. Under några år på 1700-talet fanns där
Stockholms första barnbördshus. 

Wrangelska palatset med den imponerande sjögården med
promenadbroar och vindbrygga. Ur Erik Dahlbergs ”Suecia
antiqua et hodierna”.

RIDDARHOLMEN

Även om simkonsten är uråldrig var den dåligt utvecklad i
det gamla Stockholm. Mot slutet av 1700-talet vaknade
intresset för fysisk fostran. I Uppsala bildades ett
simsällskap år 1796 – världens första sägs det – och vid
Beckholmen lärde den blivande historikern Anders Fryxell
gossarna i Varvsskolan att simma år 1820. Sju år senare
öppnades Stockholms första simbad vid norra Riddarholmskajen
av fabrikör C.D. Lind. Det blev känt som ”Gjörckes” efter
dess föreståndare under 25 år, F.A. Gjörcke, som var dansör
vid Operan. Redan år 1828 öppnade grosshandlare Olof Åbom en
konkurrerande siminrättning strax intill. I 150 år lärde sig
stans pojkar att simma här. Det nya Strömbadet, invigt år
1884, kom också att kallas ”Gjörckes” och stundom ”Köhlers”
efter en populär simlärare. Damerna fick en blygsam
badinrättning norr om Riddarhuset vid seklets mitt. Den
”kunglige boktryckaren” Per Adolf Norstedt, med rätt att ge
ut almanackan, flyttade hit med sitt tryckeri år 1832, den
stora tegelborgen byggdes 50 år senare. Den lönande
almanackan förlorades till Almqvist & Wicksell men Norstedts
levde vidare med Folkskolans läsebok, Vem är det, officiella
tryck samt god och säljande skönlitteratur, Olle Hedberg,
Hjalmar Gullberg, Pär Rådström, Stig Dagerman, Lars
Gustafsson, Per Olov Enquist. 

Strömbadet och dess föregångare invid Riddarholmen tjänade
som simskola för Stockholms pojkar under ett och ett halvt
sekel. ”Fruntimmersbadet” vid Skeppsholmsbron blev
genombrottet för kvinnornas badliv. Foto ur P.A. Norstedts
arkiv.

Norstedts förlag uppstod ur det tryckeri som Per Adolf
Norstedt flyttade till Riddarholmen år 1832. Fotografiet
visar en interiör från sätteriet med blytyperna i sina
kaster. (P.A. Norstedts arkiv).

RIDDARHOLMSKAJEN

Under 1800-talet var Riddarholmskajen en betydande
ångbåtshamn. Här låg Mälarbåtarna, Göta Kanal-båtarna,
Gotlandsbåtarna. Sara Videbeck möter sergeanten Albert
ombord på ”Yngve Frey” i C.J.L. Almqvists ”Det går an” och
år 1851 inleder författaren själv sin landsflykt härifrån på
ångfartyget ”Mälaren”. August Strindberg, som år 1849 föddes
i ett numera rivet hus på kajen intill Wrangelska palatset,
målar en livfull bild i novellen ”Genvägar”: ”Pingstmorgonen
strålade över Riddarholmen, där de nymålade ångbåtarna lågo
och bolmade rök. Helgdagsklädda människor strömmade ner från
backen för att fara på lustfärd ut i Mälaren. Gesäller med
syrener i hattarna, borgare med matsäckar, bokhållare med
gitarr hängande vid ett blått band, torgfruar i storblommiga
klänningar och fullt med guldringar på fingrarna, flickor i
röda garibaldiblusar, barn med bollar och trumpeter,
stadsbud med nyblankade mässingsskyltar, poliser,
skottkärror, artillerister med blänkande mässingsinstrument,
sångföreningar med flygande fanor rörde sig i ett brokigt
virrvarr framför landgångarne. Ångvisslor pepo, trossar
rasslade, kaptener skreko, skeppsklockor ringde, propellrar
plaskade.”

riddarholmskajen-carl-hedelin2
Söndagsmorgon vid Riddarholmskajen på 1890-talet i en teckning av Carl Hedelin (Stockholms stadsmuseum). I
jämförelse med Strindbergs livfulla text härintill verkar tecknarens version ganska fridsam.


August Strindberg som ung man (porträtt i
Strindbergsmuseet). Han föddes i ett hus vid kajen nedanför
Wrangelska palatset. Hans far, som var ångbåtskommissionär,
hade sitt kontor här. Livet i hamnen fascinerade den
blivande författaren.

       

strindbergs-fodelsehus

August Strindberg föddes i ett hus vid kajen nedanför Wrangelska palatset. Hans far, som var ångbåtskommissionär,
hade sitt kontor här. Livet i hamnen fascinerade den blivande författaren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: