Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Sandlådan

Posted by hellbom på 62009000UTC06bUTCWed, 17 Jun 2009 14:30:02 +0000 26, 2007

Yngsta barnbarnet Minna kom på besök häromdan. Det händer inte så ofta för mellan Hudiksvall och Stockholm-Mörkö är det en bra lång bit. Det regnade den här dan, som det gjort oftast den här sommaren. 38 mm kom det.

Det hindrade inte Minna. Hon krängde på sig sin röda regncape och gick ut och samlade vinbergssnäckor som finns här i stora mängder.

En gång försökte jag tillaga dem. Byggde en bur av kycklingnät och lät dem vandra av sig slemmet i flera dar. Matade dem med egenodlade salladsblad. Tog sen livet av dem genom att lägga dem i kokande vatten, petade ur dem ur skalen och la dem i en kastrull med en mängd kryddor och grönsaker. Där skulle de koka i flera timmar. Jag glömde dem. Frampå eftermiddan kände jag os från köket. Det var ett helsikes jobb att skrapa bort de inbrända sniglarna från kastrullens botten. I fortsättningen åt jag mina sniglar på Cattelin.Minna_samlar_sniglar_juni_2009 vers 2

Men det var om sandlådan jag skulle berätta. Jag bad Minna posera för ett fotografi. Jag byggde den när Rasmus var liten. Grävde en djup kvadratisk grop, göt ett betongkar. Klädde in det med tryckimpregnerat virke och sittbräder, fyllde upp med ett par lass mursand. Så köpte jag små hinkar, krattor, spadar och formar och kommenderade dit barnbarnen. Ja, Rasmus och Linnea gjorde väl några sandkakor. Sen kom Jonis, Petter och Theo, som då fortfarande hette Robin. Så var Malin här och kusinbarnbarnen Simon, Sascha och Robin Järvi. Och Axel förstås. Men de satt aldrig där långa stunder. Axel byggde livsfarliga plattformar högt upp i träden och satt där och spanade ut över nejden.

Farfadern/morfadern såg till sin sorg att sandlådan ofast stod tom. En sandlåda är inte så värst spännande. På landet finns så mycket annat intressant att hitta på. Barn vill själva bestämma vad de ska göra.

Det slutade med att jag körde dit nåra kärror kompostjord och sådde blomfrön. I flera somrar har det blommat så fint, men nu börjar ogräset ta över. Men ogräs kan också vara vackert.

Om nu Jessica och Rasmus kommer på besök med ett litet barnbarnsbarn inom förhoppningsvis en nära framtid har jag tyvärr ingen sandlåda att erbjuda.

Vi får hitta på något annat. Vi kan börja med att leta sniglar.

Annonser

2 svar to “Sandlådan”

  1. Ack, Cattelins sniglar! Kan de ännu vara som på Uhrtiden?

    Fick av en fransman lära mig att de levande snäckorna (som de ju fomellt är) ska gå på grovt salt ett dygn för att ”slemma” och bajsa ur sig. De lär skrika! Har därför aldrig själv prövat metode.

    Som sagt föredrar dem serverade. Av hustrun går också bra!

    Trevlig midsommar!

    MATS

  2. Söt hon är Minna tjejen =)

    Inbrända sniglar….YÄCK! De där lät inte gott med sniglar överhuvudtaget men så har jag inte sä gärna velat prova o smaka på såna heller.

    Ha en härlig o skön dag!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: