Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Författare på Söder – kap. 2

Posted by hellbom på 32009000UTC03bUTCMon, 23 Mar 2009 16:32:56 +0000 26, 2007

På Mosebacke
 mosebacke3 Det här var den utsikt Arvid Falk hade när han en afton i början av maj stod på Mosebacke terrass i inledningen till “Röda Rummet”.

Det vågar fan skriva om Söder, brukade Jolo säga. Han menade att Söder var så inmutat av så många experter att det inte var nådigt för en utomstående att sticka upp. Han skrev ändå om Söder lite då och då.

En del skrivare nöjer sig med att från sin utsiktspunkt nere i stan beskriva bergen eller den sista glödande rutan, för andra är det bara en kuliss, de nämner nåra gatunamn och struntar i resten, men för många författare spelar denna stadsdel en väsentlig roll, i en del fall spelar Söder huvudrollen.

Hur kommer det sig då att det har skrivits så mycket om Söder? Ja, en del författare föddes ju här, växte upp här och stannade. En viktig orsak var nog också att hyrorna var lägre här än på andra håll i stan. Många författare kände också en klasstillhörighet med Söders befolkning, det var arbetarnas stadsdel. Även om inte ens de s k proletärfattarna umgicks med arbetare i nån högre grad så bodde de på rätt adress.

Sen finns det en dramatik i själva topografin, det kuperade, det oregelbundna. Ingen kan väl förneka att Söder är en mera spännande och omväxlande stadsdel än Östermalm och Norrmalm, för att inte tala om Kungsholmen. Slutligen då den speciella Södermentaliteten, fortfarande tycks det finnas en lättsamhet i umgänget som inte lär vara så vanlig på andra håll. Lyckligtvis tycks det smitta av sig på dem som flyttar in.

Ludvig Nordström, ”Lubbe”, som var en av dem som flyttade hit på gamla dar tyckte att det var något demokratiskt i själva livsluften på Söder. Han fann något obeskrivligt naturligt, ogenerat och vänligt över Söder och tyckte att det var något i själva naturen som bidrog därtill – backigheten, blandningen av urgamla, smala och branta gränder och stora trafikstråk.

Upptakten till ”Röda rummet” – ”Det var en afton i början av maj” – är väl det nästan alla tänker på när man nämner Söder i litteraturen.

Långt nere under honom bullrade den nyvaknade staden, ångvinscharna snurrade nere i stadsgårdshamnen, järnstängerna skramlade  i järnvågen, slussvaktarnas pipor visslade, ångbåtarna vid Skeppsbron ångade, Kungsbacksomnibussarna hoppade skallrande fram på den kullriga stenläggningen; stoj och hojt i fiskargången, segel och flaggor som fladdrade ute på strömmen, måsarnas skri, hornsignaler från Skeppsbron, gevärsrop från Södermalmstorg, arbetshjonens klapprande med träskor på Glasbruksgatan…”

Det är en oslagbar skildring. Strindbergsforskaren Göran Lindblad har visserligen påpekat att Strindberg var påverkad av Victor Hugo, som skrivit om Paris i kvällsljus och det var därför Strindberg förlade sin typiska morgonskildring till aftonen och Olof Lagercrantz skriver att arbetena vid Bergsunds mekaniska knappast var igång klockan sju på kvällen och ingen piga börjar vid den tiden på dagen att ta ut innanfönstren. Mitt eget pettimetriga bidrag till denna forskning är att solen klockan 19 inte står över Liljeholmen och kastar kvastar av strålar mot öster, utan över Marieberg.

Strindberg var annars inte så hemmastadd på Söder. I Vita bergen lär han aldrig ha varit – ”det kommer en dag, då komma vi ner från Vita bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall…” , skrev han i ”Röda rummet”, men det kapitlet var framförallt ett angrepp på Elsa Borg och hennes bibelkvinnor.

En kort tid 1889-90 bodde han tillsammans med Siri von Essen, tre barn och en piga i en flygel till malmgården Jakobsberg (bilden) längst ner i Hornstull.jakobsberg Huset är numera personalbostad på Skansen.

Samtidigt bodde Viktor Rydberg på en annan malmgård, Heleneborg, nere vid Pålsundet, mittemot Långholmen. Där lär han ha inspirerats till ”Den nya grottesången” då han hörde klampet av varvsarbetarna, när de gick förbi på Högalidsgatan, på väg mellan bostadsbarackerna vid Långholmsgatan och Bergsunds mekaniska verkstad nere vid Liljeholmsviken. Kanske får vi räkna den dikten till Söderlitteraturen.

Det är möjligt att Strindberg och Rydberg träffades på restaurang Du Sud i Mariahissen, men Rydberg deltog inte i det glada sällskapslivet där, han satt oftast ensam vid sitt bord och åt favoriträtten kokt höns med ris.

Strindberg vantrivdes så långt från stan, men hyran var billig, 40 kr i månaden. Tiden på Jakobsberg har inte satt djupare spår. I berättelsen ”Stråmannen” i ”Svenska öden och äventyr” skriver han om gården mittemot Liljeholmen.

Det var ett envånings kvadratiskt, gult hus med brutet tak och vindskammare åt alla fyra sidorna. Den hägnade gården var bevuxen med gamla kastanjer, och nedanför terrassen, som vette åt sjön, låg en liten trädgård.

Ett par år senare bodde Strindberg, nyskild från Siri, på Timmermansgatan. Carl Olov Sommar har skrivit en liten bok om hans bostäder i Stockholm.  Det var tjugofyra stycken.

Men nu tillbaka till det omskrivna Mosebacke. År 1868, sexton år före ”Röda rummet”, stod Orvar Odd där och såg ner över stan. Oscar Patric Sturzen-Becker var skald och journalist och det var som kåsör han blev känd under signaturen Orvar Odd. Både i vers och prosa hyllade han gärna Stockholm, även om han inte så ofta var på Söder. Det är intressant att jämföra hans Mosebacke-vy med Strindbergs och betänka att det bara var sexton år som skilde dem åt. Så här lät det hos Orvar Odd:

Nu är det morgon. Vilken sol och glans/i denna tavla! Stad och fjärd och sjö/och gråa berg och grönklädd ö vid ö/och runtomkring de vida skogars krans.

På fjärden vimlar ren av båt vid båt/och lätta jakter kryssa käckt framåt/mot envis ström och dåsig morgonkåra/och nötskalssångare med sländans fart/ (gratiöst men likväl smått på tjuvpojksart)/båd kors och tvärs den lugna ytan fåra.

Jag avstår från kommentar.

På Mosebacke stod flanören Bo Bergman en oktoberkväll och såg ner över Skeppsbrons lyktrad och Stadsgårn, där vagnarna knuffades som trötta djur.

Blås du höstens beska vind! Jag lyfter hatten för min ungdoms, för min ålders sångarstad./ Stockholm diktar evig dikt, när mina strofer sopats bort för längesen som vissna blad.

Erik Lindorms Söderklassiker är ”Den sista rutan”. Det finns ett gammalt hus på Söder/som har en ruta som längre glöder/än alla andra i solnedgången… men han har också en ungdomsdikt från Mosebacke:

På Mosebacke i träpaviljongen/hördes den hasande, glidande gången/av en one-step på vällust rik./Grabbarnas rundskurna nackluggar slänga,/flickornas plymer löddrigt svänga/i takt med en dunkig och hes musik…kvantingen

Man kan tänka sig att det var just i den här salen som Arthur Högstedts kväsarkvanting svängde runt med sin fjälla. ”Kväsarvalsen” hör utan tvivel till Söderlitteraturen.

En kvanting träder i salen in/för att fröjda med fjällan sin,/och alla rynkor bli glada i håg,/ty stunsigare kvanting man sällan såg…

På gamla dar bodde Ludvig Nordström mittemot här, på Nytorgsgatan 24, i den lägenhet där Elin Wägner och John Landquist tidigare hade bott. När jag flyttade in i 21 B bodde hans änka fortfarande kvar. Lubbe förälskade sig i Söder. Han hade tidigare (1913) låtit jobbarfamiljen Gobsman bo i trakten av Mosebacke, fast i den boken är inte miljöbeskrivningen så rik, men i början av 40-talet tog författaren promenader på Söder, som han redovisade i den lilla boken ”En dag av mitt liv”. Hans promenadrunda gick över Katarina kyrkogård, som han tyckte bäst om av alla Södermiljöer, vidare till Mosebacke, Fjällgatan och Erstaklippan, vars utsikt han skattade högre än den från Mosebacke.

En annan författare, som man inte direkt förknippar med Söder och som också fastnat för utsikten från Mosebacke, är Sigfrid Siwertz, som inleder ”En flanör”, tydligt påverkad av Strindberg:

På Riddarfjärdens blanka vattenband lågo mörka vedskutor på svaj och tycktes flyta i ett vällande, orangefärgat ljus. Järnvägsbrons blanka spår runno in i svarta berget. Från Mälarbåtarnas långa rad vid Munkbrohamnen drevo bruna rökar och skymde för gatklyftorna i Staden mellan broarna…

Ännu mer oväntat är det kanske att hitta Vilhelm Moberg, eller rättare sagt hans alter ego Knut Toring, en tidig morgon på Fjällgatan. Kyrkspirorna sticker vasst upp ur morgondiset, hustaken börjar hölja av sig den lätta dimman inför solljuset. Längs Skeppsbrokajen reser sig lyftkranarna som jättefåglar, långhalsade fåglar med väldiga järnkronor till näbbar.

Inte långt därifrån satt Ruben Nilson, som var hemmastad överallt i stan. Högt oppe på Fjällgatan harom en fik/ me bra musik och me fluktutkik/över Stassgårn å Saltsjöns svartblå vik… Det är ”Balladen om Eken”. 

 

chesterfield1Uti en rännsten på ett torg bland sopor, gräs och strån  solstickan3

det låg en liten fimp och grät och inte långt ifrån

det låg en liten sticka från Kreugers tändsticksstad

två vilsekomna själar i nattens maskerad.

 

                                                        

                                      Var lugn! Det kommer mera

 

 

Advertisements

4 svar to “Författare på Söder – kap. 2”

  1. Eftersom Du själv har skrivit om August Hallner, källarmästaren på du Sud (och Hamburger Börs) i annat Södersammahang, förtjänar det väl att nämnas att också denne Hallner [morfar till systrarna Margit (gift med bl.a. Kar De Mumma) och Birgit (gift med först Elof Ahrle och därefter med Eric ”Smörgåsbordet” Gustavsson) Rosengren] var författare som skrev under pseudonymerna Assan, Tobias Kran och Ture Hall.

  2. hellbom said

    Jag har läst hans bok om livet på du Sud, men signaturerna du nämner kände jag inte till. Var skrev han?

  3. Vet faktiskt inte! Signaturerna fick jag från denna länk: http://www.vrigstadshembygdsforening.se/index.php?l=hallner

    Ska fråga Mor i morgon om hon vet. Jag tror dessvärre inte att Birgit minns.

  4. ”IDYLL OCH VISA.
    Hall, Ture (Pse. August Hallner).

    Ou. 8:o. Hfr. med fr. omsl. medb. 112 s. Portr. Carlsons. Stockholm 1914. Ovanlig.
    100 kr” Hittade jag till försäljning på nätet.

    http://libris.kb.se finns tio titlar av Hallner med ref. också till Assam och Thure Hall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: