Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Potatiskravallerna på Nytorget

Posted by hellbom på 22009000UTC02bUTCThu, 26 Feb 2009 17:57:43 +0000 26, 2007

Året var 1917.

I Stockholm sjöng man så här på melodin till ”Petter Jönsson såg i Fäderneslandet”:

”Snart något värde ej pengar har uti Stockholm/det hjälper ej om man också spar uti Stockholm./Ty går man ut för att köpa maten i Stockholm,/så i ett nafs är det slut på staten i Stockholm.”

Även de välsituerade hade det knapert. För de fattiga arbetarfamiljerna på Söder var läget katastrofalt. Barnen hade blåsor i munnen, tandköttet blödde, de hostade otäckt. De som inte hade släkt och vänner på landet och fick sig paket tillskickade, svalt bokstavligt talat.

lenin-och-ture-nermanDen 13 april reste Lenin genom Stockholm på väg till Petrograd. På bilden går han vid Ture Nermans sida på Vasagatan. Efter februarirevolutionen  i Ryssland abdikerade tsaren – oron spred sig. Ute i Europa hade kriget stagnerat, detta år var på västfronten intet nytt.

Runt om i Sverige blossade demonstrationer upp. Kvinnorna gick i spetsen. Det var bristen på livsmedel som drev dem ut på gatorna.  Brödransonering infördes. Det var ont om mjölk, potatisskörden 1916 hade slagit fel. Under vintern och våren hade det blivit allt värre. Ransoneringen sköttes illa , transporter kom inte fram, på sina håll låg potatis och ruttnade. En del bönder och affärsmän tjyvhöll på potatisen för att sälja den till svarta överpriser. Statsministern, Hjalmar Hammarskjöld (”Hungerskjöld”) fann situationen ohållbar och tvingades avgå. Den första stora demonstrationen ägde rum i Västervik i mitten av april, då alla arbetare lämnade sina jobb och marscherade mot Holländska kvarn.hollandska-kvarn-i-vastervik (Se bilden). Det blev den tändande gnistan som utlöste demonstrationer i ett hundratal orter. Närmare en kvarts miljon personer torde ha deltagit.

I Stockholm tågade 5 000 kvinnor till riksdagshuset och överlämnade en skrivelse:

”Vi kunna ej längre uthärda med att se våra barn svälta och tyna bort i brist på näring. Vi och våra män kunna ej längre fullgöra våra tunga plikter. Vi svälta och våra barn ta obotlig skada för framtiden…”

Tidningarna talade om ”syndikalistiska excesser” och skyllde också på ungsocialistiska propagandister. Andra menade att det mest var ligistelement som var i farten.

Social-Demokraten varnade de sina: ”Framför allt bör det göras klart att den kamp för verksamma förbättringar i arbetarklassens läge som nu pågår icke gagnas av uppträden av denna art.”

Clary Ählströms familj fick inga paket från landet, trots att hennes far hade haft sina rötter i trakten av Mariefred och hennes mor var född i Bred, inte långt från Enköping. Clary var Södertjej, bara 22 år gammal. Hon var ogift men hade två små barn, Harry fyra år och Birgit ett och ett halvt. Sedan hon var sexton år hade hon arbetat som silverpolererska.

Hennes mor Johanna, som nu var änka, bodde tvärs över farstun på Södermannagatan 53, i hörnet av Ringvägen, med två av Clarys yngre bröder. Hon hade fått sju barn med snickaren August Ählström, som ursprungligen hetat Johansson men bytt namn till Ählström. I rotemansarkivet kallas han både Ahlström och Åhlström. De tre första barnen födde Johanna som hans ”fästekvinna”, det var först när Clary Maria Viola föddes den 18 augusti 1894 som de gifte sig.

På eftermiddagen den 5 maj, det var en lördag, kom Clarys bror, den trettonårige Alle (Axel Leonard), springande uppför trapporna.

– Dom säger att det finns potatis i lagret hos Carlsson, ropade han.

– Gå ner du Clary, och se om du kan få tag på lite, sa modern, jag ska se till barnen.

Clary gick och brodern Alle följde med henne.

Utanför Carlssons speceriaffär på Södermannagatan 33, ett kvarter från Nytorget, stod en hop kvinnor och käftade med polisen. Clary var orädd. Även vanligtvis var hon mycket bestämd till sitt sätt. Nu var hon också i det närmaste desperat. Hennes röst var hög och stark.

”Hon tycks ha suttit inne med en mycket talande tunga och en ovanlig agitationsenergi”, skrevs det sedermera i tidningsreferaten.

Inom kort hade hon blivit den ledare som kvinnorna lyssnade till och som poliskonstaplarna började uppmärksamma.

I Fredrik Carlssons speceriaffär hade det faktiskt funnits potatis på morgonen  och poliskonstaplarna ”Huggarn” och ”Kosacken” hade varit på plats och ordnat kön. Men nu, vid femtiden på eftermiddagen, hade han bara fyra liter kvar som han ville ha för sig själv. Kvinnorna trodde honom inte och försökte storma butiken. En av konstaplarna lyckades tränga sig in i en tobaksaffär och ringde efter hjälp och till slut var  piket, 30 ridande poliser och 88  övriga poliser på plats.

Min gamle vän Runo Rydén, som bodde på Skånegatan 63, alldeles intill torget, var där. Han var nio år gammal.

– Vi kastade sten på poliserna och dessemellan sprang vi och gömde oss i portarna, berättade han. I hörnet av Södermannagatan och Skånegatan låg en hög fyrkantshuggen sten av den mindre sorten. De blev vapen.

Sjutton personer anhölls, bland dem fyra kvinnor och några pojkar, dock inte Runo. Hälften av de anhållna var gamla poliskunder. Kvarteren kring Nytorget var vid den här tiden förslummade och kända som ett tillhåll för lösdrivare och förbrytare. 55 procent av de boende hade förlorat sin rösträtt eftersom de inte hade betalat skatt.

Clary gick från grupp till grupp och agiterade och eldade upp folk, berättade vittnen senare. Hon vinkade uppfordrande till människor som försiktigt höll sig i bakgrunden.

När hon anhölls ropade hon på hjälp och kravallerna blossade upp på allvar. Hon kastades upp på ett lastbilsflak och en konstapel höll henne nere med foten. Hon bad att få lämna dörrnycklarna till brodern, som stod bredvid bilen.

– Tig med dig, din jävla hora, skrek konstapeln, det hade du hunnit med förut.

Som en särskilt försvårande omständighet anfördes senare att hon bara hade hånskrattat, då hon hade blivit uppmanad att avlägsna sig.

clary-fran-nytorget1I tre veckor satt hon tillsammans med sju andra i häktet innan det blev rättegång. Potatiskravallerna på Nytorget hade väckt stor uppmärksamhet i pressen och Dagens Nyheter sände en reportagetecknare, troligen Jac, till rådhuset. Hans porträtt av Clary visar en snygg ung tjej i sjalett och fängelsets tjocka grå kappa.

Jag har inte läst  rättegångsreferaten, men tidningarnas skildringar av händelserna på Nytorget var mycket utförliga.

I söndagstidningen, den 6 maj, skrev Dagens Nyheter: ”Flera personer sabelhuggna vid chockerna. Man kunde se flera personer som blödande drogo sig ur spelet, men hos polisen säger man sig veta att två civila skulle ha blivit skadade. Ett faktum är emellertid att sablarna voro i livlig verksamhet. De båda skadade förbundos så fort sig göra lät av polis och överlämnades sedan till detektiva polisen. Vid 9-tiden på kvällen företogs en större generalchock genom de folkmassor som samlat sig vid avspärrningarna och det föreföll som om uppträdet därefter kom att få mindre våldsamma former. Ännu hörde man emellertid här och var ett rop, en vissling, en sabel som susade genom luften, en sten som smällde mot en poliskask. Det påstås att folkmassan även skulle ha kastat tombuteljer mot konstaplarna. Ingen av polismännen lär emellertid ha blivit nämnvärt skadad. Några hade fått sparkar på benen och kläderna sönderrivna samt kaskarna deformerade, men någon läkarhjälp har icke i något fall behövt påkallas.”

Högertidningen Nya Dagligt Allehanda hade rubriken Åter pöbelexcesser i Stockholm medan vänstertidningen Folkets Dagblad Politiken skrev Polisen håller ”ordning” med sablarna.  Social-Demokraten ansåg att ordningsmakten förlorat besinningen och skrev att en överkonstapel vid detektivavdelningen varit onykter.

Polisens rensningsaktioner pågick ända fram till midnatt och några konstaplar trängde sig in i husen men blev utkastade av invånarna. Under de kommande dagarna försökte  skränande pojkgäng få igång nya kravaller, dock utan att lyckas.

Den 2 juli 1917 dömdes Clary Ählström enligt kap 10, par 9 i strafflagen till 100 kronor i böter för upplopp och 40 kronor för våldsamt motstånd. Grannarna kring Nytorget gjorde en insamling, som fortsattes av Social-Demokraten. Men av dessa pengar fick Clary inte ett enda öre och hela sitt liv hade hon ett horn i sidan till Per-Albin Hansson som vid den här tiden var tidningens chefredaktör.

På hösten flyttade Clary med sina två små barn till de så kallade statarlängorna vid Finnboda Varf. Det var bara ett enda rum med en kamin, utan några som helst bekvämligheter. Den lilla familjen flyttade snart in till Söder igen och sen följde ett evigt flyttande, Skånegatan, Kocksgatan, Älvsborgsgatan, Folkskolegatan, Blekingegatan, S:t Paulsgatan, Hammarbygatan, Bondegatan, Gotlandsgatan. Någon gång under resans gång gifte hon sig. När och med vem vet jag inte. Hon fick ytterligare tre barn två pojkar och en flicka. Men maken dog ung, bara 42 år gammal, Clary var 38 och där satt hon ensam med fem barn, utan några barnbidrag, utan någon som helst hjälp.

Sedan tonåren hade hon varit silverpolerare. Hon jobbade åt Guldsmedsbolaget, Hallbergs och Sporrong.

– Hon hade jämt arbete med sig hem, berättade sonen Harry Ersson, som jag träffade en februaridag 1981. Det var skålar, matsilver, medaljer. Hon polerade till och med polisknappar, och märken till Crescent-cyklar.

– Hon hade en underbar sångröst och hade nog kunnat bli något om hon fått skola sig. Ett av mina tidigare minnen är när vi ror över från Finnboda till Manila och Clary sjunger hela tiden. 

Clary Ählström, ”Hjältinnan från Nytorget”, dog 1966. Hon är begravd på Skogskyrkogården. 

Advertisements

5 svar to “Potatiskravallerna på Nytorget”

  1. Konstantin said

    Intressant artikel om en ”grannflicka”. Jag har lagt en länk till artikeln på vår stadsdels webbplats, där även Finnboda ingår. Clary bodde ju tidsvis här. Hör gärna av dig när du har mer som kan vara intressant för oss runt Danviken, Henriksdal, Finnboda och Kvarnholmen.

  2. Calle Fleur said

    Oerhört intressant historia!

  3. Chris said

    Clary gifte sig 30/3 1918 med plåtslagaren Knut Viktor Ersson, borgerligt i Stockholms Magistrat (de bodde i Nacka, på Finnboda Varv). Han erkände de två äldsta barnen som sina, de hade bott ihop i Maria församling tidigare

  4. Milla said

    Unquestioonably consider that which you stated.

    Your favorite reason seemwd too be on tthe interrnet the
    esiest thing tto remkember of. I saay tto you, I cesrtainly geet irrked whilst ogher
    folks consider concerns tha they just don’t know
    about. You managedd to hhit thee nail ulon the ttop
    annd efined out the wnole thying without having side-effects , other folks could
    take a signal. Wiill probably bbe bafk too gett more. Thanks

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: