Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Det hände i Vasastan

Posted by hellbom på 22009000UTC02bUTCFri, 06 Feb 2009 15:47:01 +0000 26, 2007

bergielund1

Kvarteret heter Rosen. Blomsternamnet är ett minne av den trädgård som en gång låg här. Bergielund hette den och så här såg den ut på 17oo-talet. Den var ursprunget till Bergianska trädgården. Det var en stor anläggning, hela 7 ha, som sträckte sig mellan Karlbergs allé (Karlbergsvägen), Torsgatan, Hälsingegatan och Odengatan. Där odlades tobak, medicinalväxter, rabarber, potatis, kål, lök, äpplen, päron, plommon och körsbär. Där fanns oxel, björk, ask, lind, ek – alla det svenska landskapets träd.

År 1885 lades trädgården ner och flyttades till Frescati. På andra sidan Odengatan började Vasaparken anläggas. På 90-talet byggdes här bostadshus, de flesta finns fortfarande kvar.

Här i kvarteret Rosen, på Hälsingegatan 11, föddes min mor Anna Emilia den 6 november 1898. Nej, själva födelseplatsen var väl Allmänna BB på Hantverkargatan, men i Vasastan framlevde hon sitt första år.

Hennes mor hette Adèle Teresia. Hon var född på Södra BB den 5 september 1882, och hade alltså den här hösten nyligen fyllt sexton år. Hennes mor var ogifta Johanna Gustafva Gustafsdotter. Adèle hade blivit döpt och vaccinerad och den 18 oktober togs hon in på Allmänna barnhuset vid nuvarande Norra bantorget. Hennes mor, som i dokumenten tituleras ”Ogifta Amman No. 75”, följde med för att amma in sitt eget och ytterligare ett barn samt utföra andra tjänster vid barnhuset.

Vem Johanna Gustafva var vet jag inte säkert. Det fanns en piga med det namnet på prästgården i Rogsta i Hälsingland. Kan det möjligen vara så att det var prästen som gjort pigan gravid och skickat henne till Stockholm för att föda barnet? Inte alls osannolikt.

Den 12 januari 1883 utlämnades Adèle till skomakeriarbetaren Johan Erik Gustafsson, ”boende i Jonssons hus vid Karlbergs allé”. Gatan bytte namn till Karlbergsvägen två år senare. Skomakarn var född i Högsby i Kalmar län 1847. Hans hustru hette Maria Kristina Hultgren, född 1831 i Karlshamn. Hon var alltså sexton år äldre än sin make och var vid det här tillfället 52 år gammal.

Paret hade redan en styvson, Mauritz Gabriel Kjäll, som var född den 3 april 1864 av okända föräldrar. Hans adress uppgavs då vara Seved Båtsgatan 30 (Nybrogatan) i Hedvig Elenora församling. Nu var han arton år.

Skomakarn flyttade ofta – det var ju inte ovanligt på den tiden – men han höll sig inom en snäv cirkel i Vasastan, Dalagatan 66, Norrbackagatan 3, Dalagatan 21 och Karlbergsvägen 5.

Det var inget trevligt hem. En inspekterande myndighet var starkt kritisk: ”I hög grad osund och otreflig bostad”, skrev de. ”Modern föreföll kärf och sträng och tycktes fordra för mycket och för hårdt arbete af flickan som ser blek och mager ut och torde tidtals vara för mycket afskiljd från jemnåriga”.

adele-teresia-min-mormor1Mauritz Gabriel Kjäll tog tjänst som bagerigesäll och tycks ha bott hos sina arbetsgivare på olika ställen i stan. Men han upprätthöll tydligen kontakten med sin söta styvsyster. När hon var fjorton år fick hon av fattigvården den ”belöning” på 25 kronor, som delades ut när fosterbarnstiden var över. Hon fick också ”nattvardskläder” – det var väl en konfirmationsklänning – men konfirmationsundervisningen avbröts, möjligen för att det upptäcktes att hon var gravid.

Om det var kärlek som förde de två samman eller om fosterbrodern våldförde sig på henne får man aldrig veta. Han försvann från stan. ”…hvars vistelseort är okänd”, står det i en skrivelse på Stadsarkivet.

För det kan väl inte vara så att Mauritz Gabriel Kjäll  bytte namn från Gustafsson till Kjellberg, gifte sig med Adèle och fick tre söner? Nej, så fantastisk kan verkligheten inte vara.

Hur min mor Anna Emilia upptäcktes i kvarteret Rosen av en roteman berättas i artikeln ”Adèle Teresia och Anna Emilia” som finns på den här bloggen och på min hemsida.

År 1900 bodde Adèle fortfarande kvar hos sina fosterföräldrar i kvarteret Skålen, uppe vid Norra stationsgatan, mellan Norrbackagatan och Karlbergsvägen.

Vad som hände sen ska jag återkomma till.

Jag ber att få tacka Carina Stridlund för ett fantastiskt forskningsarbete. På rekordtid fick hon fram en mängd uppgifter om mina okända förfäder. Och jag ger mig fasicken på att hon en vacker dag också fångar in min förrymde morfar.

Annonser

2 svar to “Det hände i Vasastan”

  1. Vad härligt det är med dessa historier! Och det är fullståndigt klart – ingen människas livsöde är någonsin ointressant.

  2. Janne H said

    Det här var en fantastisk läsning, så klart.
    Helt otroligt vad du fått fram och så bra du berättar det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: