Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Jul på sparlåga

Posted by hellbom på 122008000UTC12bUTCWed, 10 Dec 2008 15:04:25 +0000 26, 2007

Med åren har mitt intresse för julen blivit allt mattare. Det är decennier sedan jag hade en julgran. I en garderob ligger en stor papplåda med julpynt. Girlanger, klockor, glitter, toppstjärna, flaggor och en amerikansk julgranseklärering med ljus i olika färger som bubblade. Inte så stämningsfullt som de gamla stearinljusen, men tryggare. Någonstans finns också en julgransfot. Antagligen i källaren.img_0067

En jul råkade jag hugga mig i handen, när jag skulle kvista av en gran, och fick sitta fyra timmar i Södersjukhusets akut innan jag blev hopsydd. Tillsammans med en liten pojke från Chile läste vi Kalle Anka. Han talade bara spanska men vi förstod varandra ganska bra. Det var kanske det året jag hade min sista julgran.

För att riktigt uppskatta julen bör man ha små barn omkring sig. Nu finns bara Minna, fem år, uppe i Hudiksvall, men henne träffar jag så sällan. Jag antar att hon tindrar med ögonen på julafton – men tror hon på tomten?

Jag var ungefär i den åldern när avslöjandet kom. Då tomten drog av sig vantarna hade gubben så små och smala händer. När moster Rut en stund senare kom in i köket kände jag igen händerna. Lurad! Så värst besviken blev jag inte. Jag hade nog haft mina aningar.

Morsan var ganska duktig på matlagning, även om hon höll sig till husmanskosten.  Till julen gjorde hon allting själv. Inlagd sill och sill i senapssås, sillsallad, så vackert formad, syltor – pressyltan var fantastisk, någon motsvarighet har jag inte mött senare. Den dallriga kalvsyltan var jag mindre förtjust i. Skinka förstås och lutfisk som legat i en balja. Och så risgrynsgröt med en mandel i. Och kantarellomelett! Det var ju inte så vanligt på julbordet, men det gav en försmak av sommaren. Och sen en saftig fruktkaka och massor av småkakor.

Det var ett frosseri. Men jag längtar inte efter det. Äter jag för mycket blir jag tung och däst och yr i skallen.

Kanske borde jag skriva mer om julen. Intresset är förvånansvärt stort. Mina julbloggar från förra året är just nu de mest lästa. Jenny Nyström, Viktor Rydberg, julbord, Natten går tunga fjät.

Än är det två veckor kvar.

Advertisements

Ett svar to “Jul på sparlåga”

  1. Det där med kvinnliga tomtar….njae, jag vet inte om det är så bra! Men vågar man säga det i våra dagar?
    Jag har blivit brädad av en kvinna i rollen som tomte! Sedan vår äldsta dotter med familj bosatte sig i Mariefred var det dags att bryta traditionerna med julafton hos oss (på samma sätt som när vi en gång bröt med turnerandet till vardera föräldraparet och istället krävde att de fick komma till oss istället!). Slut med snapsen till jullunchen och den goda mumman, för man skulle ju köra hem bevars!

    Jag fortsatte att fungera som tomte tills dottern för två jular sedan kom överens med en annan familj att tomte skulle utbytas. Så istället för en ”riktig” (?) tomte som stannade och delade ut, fick barnbarnen nu nöja sig med en kraftigt förklädd kvinnlig tomte med förställd röst som dansade in en kort stund och lämnade en säck för att sedan ”hasta vidare till nästa snälla barn…”. Njae! Jag vet inte jag.

    Själv växten jag upp med RIKTIG tomte! Han hette Westerberg (lärde jag mig som vuxen) och var till vardags stiligt uniformerad vaktmästare i NKs stora port. Under skyltsöndagarna (som var verkligt stora evenemang på den tiden. NKs hela ljusgård dekorerades med nya fantasterier varje år och inte som nu med samma gamla hängande gran) skickades Westerberg till Börje Lundhs perukmakeri och gjordes om till TOMTEN. Och varje julaftons eftermiddag kom han till oss och delade ut julklapparna till hela den församlade släkten.

    Anledningen till denna ynnest var att min farbror Tom var vice vd på NK och den som skapat hela NKs moderna marknadsföring. Farbror och Faster och kusinerna fanns givetvis bland mottagarna hemma hos oss.

    När sedan Westerberg pensionerats och så småningom gick ur tiden blev det pappa som fick rycka in. Ett år hade han förlagt utstyrseln och kom in iklädd en vanlig röd toppluva med tofs och med svart spritpenna hade han tydligt textat ”Mustasch” resp. ”Skägg” på resp. plats i ansiktet.

    Det blev jul ändå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: