Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Har den äran…

Posted by hellbom på 112008000UTC11bUTCWed, 26 Nov 2008 03:49:04 +0000 26, 2007

I dag borde jag baka en liten tårta och sätta ett ljus däri. ”Hellbom´s weblog” fyller ett år. Den 26 november 2007 kl 06.39 publicerades det första inlägget under rubriken ”Regn, regn”. Regnet fortsatte vintern igenom. I dag ligger  snön hopblåst i bulliga drivor, flera decimeter höga, på taket utanför mina fönster här uppe på vinden. Men novembersnö brukar inte bli gammal. Till i morgon utlovas flera plusgrader och blir det sedan regn försvinner den snabbt.ettarsjubileum2

Bloggandet blev roligare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag hade knappast hunnit vakna på morgnarna förrän jag satt vid datorn och skrev. Idéerna bara forsade fram. Gamla minnen, snusförnuftiga funderingar. När jag träffade släktingar och vänner sa de vänligt att det var så trevligt att läsa mina berättelser. Jag borde skriva en bok, tyckte de.

Men nej. Bloggandet är något alldeles speciellt. Texterna duger inte till en bok. De skulle inte heller passa i en tidningsartikel. Att skriva en blogg är som att prata för sig själv utan en tanke på att någon annan ska läsa det.

Bloggarna ute på webben är så olika. En del gör allvarliga inlägg i aktuella debatter om politik, kultur, idrott. Mängden av unga flickor skriver ofta dagböcker och berättar sakligt om vad de har gjprt, vilka de har träffat, hur de klarat skrivningar och tentor. Unga grabbar är det ont om. De spelar kanske hellre dataspel.

Jag undrar hur gamla tiders flickdagböcker såg ut. De där som de gömde under madrassen eller låste in i nattygsbordets låda. Var de inte hemlighetsfulla, poetiska, trånande, kärleksfulla, hatiska, fyllda av förbjudna tankar? Var finns de nu? Brändes de av skrivarna när de uppnådde en viss ålder? Eller ligger de i en gammal koffert på ett vindskontor?

Dagens tjejbloggar är inte hemliga. De kan läsas av många. De allra hemligaste tankarna kommer aldrig ut. Därför blir texterna också så ointressanta.

Under året som gått har jag skrivit 124 inlägg. Ett var tredje dag. Inte så illa! Jag har haft 14 422 besök. Inte så värst imponerande tycker en gammal journalist från Sveriges största morgontidning. Hur många läste mina krönikor i På Stan varje vecka? Kanske 100 000. Nåja, det är kanske att ta i, men många var det.

Det förvånar mig vilka artiklar som mina bloggläsare söker upp. 232 besökare har läst vad jag skrivit om kokosbollar. Ofattbart! Det är en ganska svag artikel. En dag ska jag försöka skriva något riktigt smaskigt bra om kokosbollar. Något som väcker barndomsminnen.

Just det. Skulle jag själv välja ginge jag till artiklarna om barndomen och ungdomen. Bitarna från New York är inte heller så dumma och ”Putte i blåbärsskogen” har fått beröm.

Om jag får önska mig en present så här på jubileumsdagen vore det lite flera kommentarer. Det här som jag skriver är mest för att roa mig själv, men om nån annan vill läsa mina texter blir jag väldigt glad.

Annonser

3 svar to “Har den äran…”

  1. Hej Thorleif!

    Stort Grattis på ettårsdagen! Jag minns min egen! Snart blir jag två!
    Och här får Du presenten: en kommentar!

    Din liknelse med tidningsvärlden saknar ändå inte relevans. På den sajt ( http://www.silvergen.org ) som vi båda frekventerar har jag just gjort liknelsen med min barndoms Allers. Med en förhoppning att jag varje morgon skulle kunna öppna en välmatad ”veckotidning” med allehanda läsning. Allt från den kanske enkla dagboken, över reseskildringar, teater- och bokrecensioner till vetenskapliga kommentarer och analyser. Politik och serier. Dock inte så mycket sport för min del…..

    Jag försöker göra min egen blogg efter samma tanke (= inte så mycket sport…) precis som Din egen. Självklart hoppas jag att också mina läsare blir lika nöjda som jag själv över den mångfald jag eftersträvar.

    Men precis som de operasångare som försöker sig på att sjunga pop, eller de författare som hoppar mellan genrerna eller de skådespelare som ena dagen uppträder i en fars och nästa spelar med i någon av Aischylos tragedier, så drabbar detta också oss mångfaldsbloggare – vi betraktas inte som ”seriösa” i något fack vilket återspeglar sig i våra läsarsiffror.

    På Silvergenerationen har jag haft drygt 1000 besök per månad sedan jag började där i februari 2008, medan jag på min ordinarie blogg bara har runt 300 besök per månad. Samtidigt har en rent politisk bloggkollega passerat 40000-strecket nyligen trots att hon började ett halvår efter mig. Jag är inte avundsjuk men jag ser att de bloggare som skriver snuttifierat premieras.

    Själv har jag lite svårt att begränsa mig. Men som den gode Enn Kokk skrev i en kommentar till mig: ”Och kul att träffa på en annan bloggare, som – liksom jag själv – inte drar sig för att använda det utrymme ämnet kräver”.

    Det tar jag som beröm!

    Ha en bra fölseda’!

    HURRA HURRA

  2. Janne said

    Grattis bloggen!
    Kanske har du rätt, att bloggandet och bloggen är en egen konstform. Om du fortsätter så blir det nog en bok till slut.

    Ha det bäst
    Janne

  3. Grattis på dig! Jag har snart hållit på i tre år och det känns som inspirationen kommer i vågor. Ibland bubblar det, andra gånger är det knastertorrt.

    Hm, jag har missat det där om kokosbollarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: