Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Minnen från Södra kommunala

Posted by hellbom på 92008000UTC09bUTCWed, 03 Sep 2008 06:18:14 +0000 26, 2007

Minnen från Södra kommunala

 

På hösten 1936 började jag i klass 1 D i Södra kommunala mellanskolan på Hornsgatan. Jag var tolv år gammal. Om någon hade frågat mig om jag tyckte att skolan var vacker hade jag nog svarat nej. Ett plugg skulle se ut som Högalids folkskola, som jag kom ifrån, eller som Södra Latin, där jag fortsatte. Stora röda borgar. De här vita blocken kunde vara precis vad som helst. Jag var nog inte så tänd på funkisen, om den inte såg ut som Flamman som jag bodde granne med.

Men det var fräscht och fint. Pulpeterna var plana, ljusfernissade bord, stolarna var lösa. Med stålrörsben. En del av mina klasskamrater var jag redan bekant med. De kom som jag från Högalid. En del av eleverna i de högre klasserna kände jag också igen. De hade varit utlokaliserade till Högalids folkskola.

Den stora nyheten var att vi i stället för en lärare fick en hel drös. Vår klassföreståndare hette Stellan Fries. Han undervisade i tyska, som var det första främmande språket på den tiden. Vi hade lite besvär med ich-ljuden, men när de väl var avklarade gick det galant.

Jag köpte skolmössa med märke i, men bar den sällan. Nere i Tullen var kissedoggar inte så populära. Mina gamla kompisar i Ligna och Tanto såg jag alltmer sällan, men jag fick nya och kom mest att hålla till i kvarteret Marmorn på Lundagatan, där min nya bästis Arne Hellqvist bodde. Om detta har jag berättat i Hellbom´s weblog

Att skriva uppsats var det roligaste jag visste, men fru Widecrantz (tror jag hon hette) var en smula petig. ”Hos tandläkaren” var ett ämne jag skrev om. Det blev en liten novell om en kille som satt i tandläkarens väntrum och inbillade sig alla de fasor som väntade honom därinne.

Han bläddrade i tidningar, betraktade de bleka ungar som kom ut från mottagningen och till slut rymde han och gick till kiosken och köpte godis.

Fru W fattade inte det litterära värdet utan höll en lång moralisk föreläsning om att så där gör man inte. Förgäves försökte jag förklara att det inte var mig det handlade om. Det hjälpte inte. Jag hade missuppfattat ämnet och att jag inte fick underkänt berodde på att jag inte hade några stavfel.

I räkning hade vi en riktig satmara. Hörlin hette hon, syster till konstnären Tor. Matematik har aldrig varit min styrka och med henne som lärare blev det allt obegripligare. Hon gick runt i klassrummet med ett suddgummi mellan tummen och pekfingret. Rätt som det var gav hon sig på en stackars unge och vred till i håret i höjd med tinningen. Det gjorde jäkligt ont. Mitt hår var ostyrigt. En lock föll ner i pannan. Jag strök upp den. Locken föll ner. Jag strök upp den.

Låt bli det där! röt Hörlin. Men locken föll ner och jag strök upp den. Då lånade hon ett hårspänne från en av flickorna och fäste det själv i mitt hår. Och där fick jag sitta med skam och under fniss timmen ut. Nej, räkning är ingenting för mig.

I engelska fick vi en ung tjusig kille med en smal mustasch. Han såg ut som hämtad från Hollywood. Lite av Erroll Flynn. Tjejerna älskade honom och han var nog rätt förtjust i ett par av tjejerna. Men han talade bra engelska och även om vi blev rätt duktiga i tyska började engelskan ta överhanden.

I gymnastik hade vi löjtnant Ringquist. Gymnastiksalen var topputrustad med alla de pinoredskap man kunde tänka sig. Men det bästa var att vi fick använda Zinkensdamms idrottsplats med sina kolstybbsbanor och hoppgropar. Det var en ordentlig uppgradering från den lilla sandplanen intill fängelset på Långholmen. Men någon idrottsstjärna blev jag inte. Fast jag var rätt hyfsad på stående längd.

Det var nog på hösten 1939 som grabbarna erbjöds att välja mellan metallslöjd, träslöjd och skolkök. Det väckte stor uppståndelse. Jag tror att vi var först i landet med pojkar i skolköket. Alla killarna i min klass valde att laga mat.

Varje lektionsdag lagade vi förrätt, varmrätt och dessert. Sen dukade vi fint och åt vad vi gjort. Den första förrätten vi fick göra var solöga. Rå äggula, omkransad av rödbetor, lök och ansjovis. Lite märkligt val i ett skolkök kan man tycka, men jag tror att avsikten var att vi skulle imponera på våra misstänksamma fäder med våra nya kunskaper.

Vi fick baka också. Matbröd, kaffebröd, sockerkakor, småkakor. Det fick vi ta med oss hem. Mitt intresse för matlagning väcktes det där året och det har aldrig upphört. Ett konkret knep minns jag. Hur man öppnar det trilskande locket på en kryddburk. Vrid det först medsols. Sen öppnar du lätt motsols.

På morgonen den 9 april 1940 hade vi dubbeltimme i tyska. Någon upptäckte att det hade samlats folk framför löpsedlarna vid tobaksaffären tvärs över gatan. Jag fick springa ner och ta reda på vad det var frågan om. Tyskarna hade invaderat Norge och Danmark.

Då började Stellan Fries tala om Tyskland, där han själv hade bott för inte så länge sen. Det var enda gången jag hörde nån lärare tala politik eller ens nämna kriget därute i  världen. Vad han sa minns jag inte mycket av, jag ville helst ut och ta reda på mera. Men en absurd detalj fastnade.

Tysken lägger en liten bit fläsk på tallriken, sa Fries. Så täcker han den med potatis, som han äter tills han ser fläsket igen. Då lägger han på ny potatis.

Så eländigt skulle det alltså bli om tyskarna kom hit. Men rädda var vi inte. Vår beredskap var ju god.

Nåra veckor senare tog vi realexamen. Utan de gråa mössorna. Vi defilerade framför lärarna i kollegierummet, tog i hand och sa ajö. Det var en smula rörande.

-Skriv nu inga dumheter i tidningarna, sa Stellan Fries. Det har jag försökt låta bli.

Advertisements

3 svar to “Minnen från Södra kommunala”

  1. Mollis said

    Ahaa!, SKOLKÖK minsann i Södra kommunala! Här har vi förklaringen till varför redaktören Hellbom är så skicklig i matlagningens ädla konst. 🙂 ”Novisen vid spisen”, nej nej, det gamla radioprogrammet handlade verkligen inte om Toto!

    Men VEM av alla gossarna på den vackra bilden är den blivande dunderjournalisten Thorleif Hellbom?!

  2. ab said

    Hej Hellbom!

    Hittade just din roliga blogg när jag klickade på en bild av The 70′ Show på Google.

  3. Sven Vinell said

    Hej!

    Råkade se din blogg och vill bara tala om att jag började på Vasa Real 1939 och jag tror det var -40, som vi fick Stellan Fries som klassföreståndare. Jag minns att han var väldigt nårsynt och han ibland blev irriterad över att han inte såg om någon spelade över i klassen. Vi hade honom också i engelska. Han ville att vi skulle lyssna på tyska propagandasändningar på engelska, Lord ”Haw-Haw”, bättre engelska gick inte att uppbringa.

    Sven Vinell (f.d. Nilsson)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: