Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Alla dessa ungar

Posted by hellbom på 62008000UTC06bUTCThu, 12 Jun 2008 11:44:45 +0000 26, 2007

Det drällde av ungar på gator och gårdar i min barndom. Det finns naturligtvis lika många ungar i dag, ja flera, men de syns inte. De håller till på dagis, i ungdomsgårdar och de flesta häckar inomhus framför datorerna.

Men vi var alla trångbodda, vi som bodde på Söder. Sällan tog man hem lekkamrater och kompisar. Vi var alltid ute, om vi inte läste läxor, åt eller sov. Jag har känt hundratals Södergrabbar och känt igen tusentals. Det händer fortfarande att nån nickar åt mig på gatan. Jag kanske känner vagt igen honom men har ingen aning om vem det är. För inte länge sen mötte jag en gammal tant på Katarina kykogård.

– Hej, sa hon, känner du inte igen mig? Vi gick i Högalid.

Vi hade inte ens gått i samma klass.

När jag för första gången mötte Vilgot Sjöman ”på riktigt”, i vuxen ålder, kände vi genast igen varandra. Men var vi hade setts kom vi aldrig underfund med.

Jag kan våga mig på nåra gissningar. Skridskobanan i Tanto där vi höll till om kvällarna innan Zinkens fanns. Eller Himmelsbacken på skidor. Och alldeles säkert barnbiblioteket på Brännkyrkagatan mitt emot Wicanders korkfabrik.

– Vi gick på bibblan, skrev Vilgot i en av sina böcker.

– Nej, Vilgot, sa jag. bibblan är ett sentida ord, vi sa bibblis.

Han envisades med sitt bibblan och jag med mitt bibblis och det där blev något av en kod oss emellan varje gång vi talades vid.

– Bibblan!

– Bibblis!

Vi träffades inte så ofta. Ibland i samband med någon filminspelning. Höll han på att skriva något kom han till DN för att söka i arkivet eller också ringde han mig från sin gotländska kvarn och bad om hjälp.

Jag har en känsla av att han inte blivit riktigt uppskattad varken som författare eller regissör, men jag har kanske fel. För egen del föredrar jag författaren och jag håller med 15-åringen Per Wästberg som i sin dagbok skrev ”mycket duktigt av en så ung man”, när 23-åringen Vilgot debuterade med ”Lektorn”. Ett år senare skulle Pelle Wäst visa att också han var en mycket duktig ung man.

Familjen Hellbom har medverkat i en av Vilgots filmer, om man nu kan säga att en igelkott tillhör familjen. Sonen Per som ofta omgav sig med diverse djur, ekorrar, grodor och fåglar, hade en igelkott på balkongen i Solberga. En dag annonserade Vilgot Sjöman i DN att han behövde en igelkott till en filminspelning. Per ställde upp och eftersom hans igelkott var den enda sökande fick den rollen trots att den haltade en smula efter en skada på ena bakbenet.

I inledningsscenen till ”Syskonbädd” ser man nu denna igelkott linka över en trädgårdsgång och försvinna bakom en vinbärsbuske.

Medan jag satt i Tanto och tittade på när Julia Caesar, Rut Holm och Ludde Juberg repeterade höll Vilgot till vid friluftsteatern i Vita bergen, vilket kom att få betydelse för hans yrkesval.

Det har han berättat om i ”Linus och Blenda”. Nu har han fått en litterär skylt där. Det hade han aldrig kunnat drömma om. Han skulle säkert vara väldigt stolt.

– Bibblis, Vilgot!

Som i en viskning hör jag: ”Bibblan!” 

Annonser

Ett svar to “Alla dessa ungar”

  1. Jag hittade precis din trevliga blogg och håller med Vilgot. Jag har aldrig hört ”bibblis” och skulle spontant placera ordet någonstans på 60-70-talet bland dagis & fritids. Men det kan bero på att jag vuxit upp i en annan tidzon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: