Båtsman Rolig på Lustigtorp

På det runda bordet som stod i mitten av ”finrummet” på Lustigtorp låg under hela min barndom två gamla fotoalbum. Under regniga dagar satt vi där och bläddrade i dem om vi inte spelade ”Löjliga familjerna”. Instuckna i fickor var bilder av vackra tanter och mindre vackra tanter, allvarliga, alla i mörka klänningar, knäppta långt upp i halsen. Männen var lika allvarliga, en del hade på sig höga, blanka hattar.

Vilka dessa människor var hade jag ingen aning om och jag frågade inte heller. Mormor och morfar visste naturligtvis. Det var väl deras släktingar och vänner.

När mamma hade dött hittade jag de här albumen i en liten resväska av papp. De var mera slitna nu, låset på det vackraste var borta. När jag öppnade det föll tre fotografier ut som jag inte hade sett tidigare. Det var bilder av Lustigtorp, tagna från åkern nära landsvägen. Men torpet var sig inte riktigt likt. På den östra långväggen, ungefär där köksfönstret är fanns en veranda. Stugan var ännu inte panelad, timmerstockarna låg nakna och var antagligen omålade. Falu rödfärg hade ännu inte slagit igenom överallt.

Det pågår höskörd. Där står en äldre kvinna med en räfsa, Kring ett bord framför stugan sitter en grupp människor. Är det kafferast? Till höger skymtar en husgavel. Det är det gamla torpet. Mitt i åkern ligger en ”ö”, som nu är omgärdad av slånbuskar. Mitt på ”ön” står en oxel och där ligger stora stenbumlingar som en gång utgjorde grunden till torpet. Långt borta tycker jag mig skymta en vit skjortärm. Kan det vara båtsman Rolig på väg till lagårn?

Ett av fotogafierna är dubbelexponerat. Det skulle betyda att bilderna är tagna med rullfilm och att fotografen glömt att veva fram. Eftersom lådkameran kom i slutet av 1880-talet, vågar jag datera de här fotografierna till tidigt 1890-tal. Då bodde båtsman Rolig fotfarande på Lustigtorp med sin stora familj. Och här börjar historien om honom .

 

Blond och blåögd

När Lustigtorp byggdes vet jag inte. Det finns omnämnt 1724, men det troliga är att torpet uppfördes tidigt på 1690-talet, då det ”yngre” indelningsverket tillkom. Det innebar att två eller flera bondgårdar bildade en rote och höll en soldat, som de skulle förse med bostad, mulbete, hö och vedbrand. I gengäld slapp de själva göra krigstjänst. Bönderna behövdes på sina gårdar för försörjningens skull. Inåt land byggdes soldattorp för infanteriets knektar och kavalleriets ryttare. Längs kusterna byggdes båtsmanstorp.

I juli 1719 svepte ryska galärer in över Järnafjärden. De slog till mot Hörningsholm. där en lakej kände igen ryssarnas befälhavare, en svensk adelsman som tydligen släppts ur krigsfångenskapen mot att han straffade sina landsmän. Större delen av Mörkös befolkning flydde över Ulvsundet och slog läger på en åker i Järna. Sedan slottet stuckits i brand fortsatte ryssarna söderut, satte eld på gårdar och mogna skördar och slaktade kor och får. Det sägs att ett par sjöbodar var det enda som fanns kvar, när galärerna fortsatte ner mot Trosa. Så farligt var det nu inte. Kyrkan stod orörd – det var tsarens order – och enligt den förteckning som gjordes över skadorna tycks de ha varit tämligen begränsade. Lustigtorp nämns inte. Ett oansenligt torp ansågs väl inte värt att ödsla krut på.

Men i det nära grannskapet, tvärs över åkrarna vid Grönbrink har vi ett minne som hållit rysskräcken vid liv genom seklerna. Det är Fruberget, där en kvinna gömde sig i en grotta med sin älskade tupp. Men tuppen gol och ryssarna nackade både tupp och käring. En vandringshistoria som antagligen finns i många länder.

Vad båtsmannen hette som bodde på Lustigtorp år 1719 vet jag inte, men på ett tidigt stadium kallades bostället Lustigstugan. Båtsmännen tycks alternativt ha hetat Lustig och Rolig. Långt in på 1900-talet sa gamla Mörköbor ”Roligers”, när de talade om Lustigtorp.

År 1847 flyttade Anders Gustav Rolig in där. Om honom vet jag inte mycket mer än att han gifte sig, fick två söner och två döttrar och hade en arbetskarl med hustru och son som ”inhyses”. Efter närmare 25 års tjänst var det dags för honom att gå i pension och han flyttade till torpet Klubben.

Det var inte alltid så lätt att hitta ersättare. En båtsman stod inte så högt på den sociala trappstegen, men båtsmanstorpet var ändå bättre än drängstugan. Vid Björkarö, som var ”huvudrote” för båtsmanstorp 106, hade man just anställt en ung dräng, Nils Gustaf Jansson, som var son till en torpare i Hölö. Han lät sig övertalas och den 30 januari 1871 antogs han som båtsman och flyttade in på Lustigtorp och övertog namnet Rolig. Han var då arton år och fem månader gammal. I rullan beskrivs han som ljushårig, med blå ögon och normal färgsyn. Han var fem fot och sju tum lång. Senare i livet la han sig till med helskägg. Den 27 oktober 1871 svor han krigsmannaeden och var därefter redo för tjänstgöring.

Seglats med kungen

Under de första åren – så länge han var ungkarl – hade Gustaf en familj som inneboende, det var en småländsk skomakare med hustru och två söner. Under en period bodde där också en 13-årig ”tjänsteflicka”. Skomakarn disponerade troligen ”finrummet”, där han sannolikt också hade sin verkstad. Min morfar hade också sitt skomakeri i stugan innan han strax före första världskriget byggde den nuvarande verkstan med snickarbod och hönshus.

Den unge båtsmannens första tjänst varade i hela elva månader och sjutton dagar från den första oktober 1873 och den tillbringades helt och hållet på landbacken. På hösten 1874 var han under elva dagar barkgast på fartyget ”Sigrid” och under fem dagar eldare på ”Motala”. Så pågick det år efter år. Oftast var tjänsten förlagd till våren och sommaren, från början av april. till början av september. Synnerligen opraktiskt för en torpare som också har sina odlingar att tänka på, kan man tycka. Men den 1 oktober 1879 gifte han sig med Augusta Charlotta Lundblad. Hon födde i rask följd fem barn under åtta år. De fick ytterligare ett sladdbarn sedan de flyttat från Lustigtorp. Det var hon som fick sköta kåltäppan och se till de två korna och få in höet i ladan.

Och karln hennes levde det glada sjömanslivet. Sommaren 1883 var han skansgast på ”Drott” som just det året blivit kunglig jakt. Den 11 maj lämnade kryssaren Stockholm och målet bör ha varit Marstrand, som var Oscar II:s paradis på jorden sedan pojkåren. Den 21 juni var de tillbaka i Stockholm och därefter följde en månads tjänst på  ”Stationen” vilket betydde Skeppsholmen. Nils Gustaf fick 10 i betyg den här sommaren, Han hade skött sig..

Så var inte alltid fallet. År 1874 tycks han ha levt loppan. I april blev han varnad efter fyra dagars ”undanhållning”. I juli rymde han och fick åtta dagar på vatten och bröd. I oktober var det ”undanhållning” igen. Tre dagar på vatten och bröd. I maj 1886 rymde han åter och var borta i nästan tre veckor. Straffet blev två månaders fängelse. I äldre tider kunde han ha blivit kölhalad eller till och med avrättad. Just det året hade han svåra kontroverser med de snåla rotebönderna..

Hemlighus och innanfönster

Rotebönderna var inte särskilt måna om att se till att deras båtsman hade det bra. De långhalade med föreskrivna reparationer och förbättringar av bostad och fähus. de ställde inte upp med dragare vid skörden, de snålade in på mulbetet som inte räckte till för att föda de två korna, Augusta Charlotta fick inte tillräckligt mycket ved för att kunna hålla varmt i stugan. Gustaf skrev klagobrev på klagobrev och ibland fick han hjälp av sin chef, friherren och kaptenen C G Oxenstierna vid Södermanlands andra båtsmanskompani. Vid en husesyn i november 1886 krävde denne att roten skulle sätta in innanfönster och bygga ett Hemlighus. Han fick till svar att det inte fanns någon föreskrift att rotehållare var pliktig att anskaffa och underhålla  innanfönster och hemlighus. Fortsatta protester ledde ingenstans och ett kungabrev från Stockholms slott den 6 juli 1888, undertecknat med Oscar II:s namnstämpel, avslutas med fraserna: ”Kongl Mjt har dessa besvär i nåder låtit sig föredraga, men finner desamma ej förtjena afseende. Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.”.

En epok är slut

Redan 1873 beslutade riksdagen att indelningsverket skulle avvecklas och ersättas av värnplikt, men det dröjde ända till 1901 innan beslutet var fullt genomfört. Vid sekelskiftet fick han avsked och familjen Rolig flyttade till Torpängen i Sorunda, där de är skrivna från den 31 december 1900.  Två år senare dog Augusta Charlotta, men Gustaf blev över 80. Hans dödsdag är noterad till den 13 april 1933.

Såvitt jag vet hälsade han aldrig på i sitt gamla båtsmanstorp. Det skulle väl ha berättats om det i så fall. För några år sen hade jag besök av en släkting till honom, ett barnbarns barnbarn kanske, jag minns inte riktigt, och jag tog aldrig hennes namn och adress. På weben har förekommit en viss släktforskning kring honom.

Kanske någon vill höra av sig efter att ha läst detta.. .