Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Tala med djuren

Posted by hellbom på 52008000UTC05bUTCFri, 02 May 2008 12:12:07 +0000 26, 2007

 

En morgon står en älgkalv och rotar i kryddlandet. Bredbent står han där på sina långa, skrangliga ben och bökar i jorden. Helt obekymrad. Inte mig emot. Maskros och tistel må han gärna ta.

– Men ger du dig på persiljan ska fan ta dig, ropar jag åt honom.

Han lyssnar inte. Efter ett tag lyfter han på huvudet. Käkarna mal, liksom tankfullt. Han upptäcker mig. Står och glor mig rätt i synen. I tio sekunder kanske. Det är som en evighet. Så fattar han ett beslut och med långa steg glider han uppåt skogen.

Nej, ensamt är det inte. Det finns djur att tala med. De säger inte så mycket, men jag har en känsla av att de förstår mig.

Där kommer en igelkott lunkande från källartaket. Det var längesen. Hundratusentals blev ihjälkörda på landsvägarna, när biltrafiken kom igång för ett halvsekel sen. I min barndom fanns här alltid igelkottar. Under bordet i syrenbersån stod ett fat med fet mjölk. Nu har vi lärt oss att mjölk inte är bra för igelkottsmagar. Men min barndoms igelkottar tycktes inte må illa av den. En av dem bet mig i ryggen. Jag kan ha varit fyra-fem år. Jag satt med bar överkropp i gruset framför stora stugan. En igelkott tyckte jag såg läcker ut och bet till strax ovanför stjärten. Ackuschörskan kom från Grönbrink med sin förbandslåda. Ännu har jag inte träffat någon annan som har blivit biten av en igelkott.

Ekorrar är också sällsynta. Det ligger en stor hög grankottar under elstolpen. Närmsta gran är minst 200 meter bort. Något djur har fraktat dit dem. Men det är nog inte en ekorres verk. Jag gissar på hackspettar. De sitter på stolpen och telegraferar sitt knackeliknack.

Mest pratar jag med fåglarna. Det är talgoxe och blåmes, gulsparv och talltita. Och sädesärlorna förstås, som kommer punktligt den 12 april och bygger bo under plåtskoningen kring skorstenen. De är sällskapliga fåglar. Mitt vildfågelfrö bryr de sig inte om. De kommer och hälsar på bara för att umgås ett tag.

– Strö salt på stjärten på honom så kan du fånga den, sa de vuxna. Och vi kröp omkring i sanden med salt i nypan och bakom oss stod de grymma vuxna och flinade.

Min bästa vän är dock nötväckan. Det är eleganten bland småfåglarna. Blågrå syrtut och rostbrun väst. Som klädd för de bästa salonger. Och han är den djärvaste. Jag bjuder honom på sötmandel, som jag lägger på bordet framför mig. Det dröjer inte länge förrän han sitter på bänken mittemot. Så hoppar han upp pä bordet, tar några steg – och vips snappar han åt sig mandeln.                                                                                                      Nötväcka

Årets nötväcka har jag nog inte träffat tidigare, men han verkar ha goda anlag. Kanske blir han lika framstående som sin kamrat för två år sedan. Han tog oförskräckt mandlar ur handen på mig. La jag handen över mandeln knackade han mig på fingrarna med sin kraftiga näbb. Tog jag en mandel mellan läpparna ryttlade han framför mig som en kolibri och knep den ur min mun. Det var rena cirkusnumret.

Laban, fasantuppen, saknar jag verkligen. Han stod utanför dörren när jag steg upp om morgnarna. Följde efter mig till Lillstugan och stod tåligt och väntade medan jag lagade frukost. Jag satte mig vid bordet på berget med juice, mackor och kaffe och Laban åt frön ur min hand. Även han älskade kryddlandet. Mellan basilika och rosmarin hade han sin badgrop och där lögade han sig så att dammet rök.

Laban finns inte mer. Kanske blev han en söndagsstek på någons middagsbord. Men troligast blev han ett trafikens offer och resterna av honom åts upp av ormvråk och kråkor.

Det är en hård värld, kamrater.

Annonser

Ett svar to “Tala med djuren”

  1. Mollis said

    Well well, så ENSAMT är det alltså inte där på Mörkö, tydligen!

    ”Inte en människa inom synhåll” var det någon som skrev – desto fler älgar och fåglar, uppenbarligen.

    Inte utan att man längtar dit, ”Längtan till landet” som visan heter, när man går ut på huvudstadens gata och torg och ser alla trendfjollor (av bägge könen), finaste dyraste märkeskläderna, solbrillor i håret och lattemuggen i högsta hugg…

    Watch out, Toto, kanske jag hyr en bil en vacker försommardag och kommer ut och hälsar på!!

    //Mollis i gryningen 5/5 08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: