Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Springschasen

Posted by hellbom på 22008000UTC02bUTCThu, 14 Feb 2008 07:28:11 +0000 26, 2007

En dag strax före jul 1937 gick jag in i blomsterhandeln, alldeles vid Varvsgatan, och frågade om det fanns något jobb där.

– Vad bra, sa tanten, våran springflicka behövs här i butiken. Kan du komma hit på torsdag klockan nio?

Det var dan före julafton. Jag kutade runt med buketter hela den dan och långt in på julaftons eftermiddag och när jag kom hem och räknade ihop dricksen var det över 19 kronor. Och därtill kom en tia från blomsterhandeln. Det var ju inte klokt! Så mycket pengar hade jag aldrig tidigare haft i min hand. Detta skulle sättas in på postsparbanksboken. Min dröm var att köpa en luta, en sån där med tolv strängar.

I fortsättningen skulle det visa sig att inkomsterna inte blev så stora. På det fattiga Söder skickade man inte så många blombuketter till varann utom vid de stora helgerna. Det var först när någon dog som man slog sig ihop och samlade till en krans. Så jag blev hemmastadd i stans begravningskapell och där vankades aldrig nån dricks.

Redan den första söndan i januari mötte jag mitt första lik. Den döde hette Rapitz och låg i bårhuset vid Stockholms sjukhem på Mariebergsgatan. Kistlocket var av och han låg där med händerna i kors över magen och en servett över ansiktet. Driven av nån galenskap gick jag fram och lyfte försiktigt på servetten och rusade sen ut som en tokig. ”Jag gick genast ut därifrån för där var inget trevligt”, skrev jag i dagboken. Det är så sant som det är sagt.”Sedan skulle jag ut till Haga norra med blommor till ett lik som hette Andersson”. Hårdkokta Thorleif!

I över två år, så länge som jag gick i Södra kommunala, fortsatte det här jobbet. Det blev ingen luta men det blev en gitarr, det blev en skidmössa för 3:50 i stället för den gamla jockeymössan, det blev ett tält och en skrivmaskin, det blev ett par handgjorda ungerska skor, som jag köpte i butiken intill blomsterhandeln.

Det var ingen dans på rosor, mina unga vänner. Minns ni krigsvintrarna, ni åldringar? Lördagen den 10 februari 1940 var det 29 grader kallt. Jag åkte med en krans till Brännkyrka kyrka. När jag skulle tillbaka kom det ingen buss och jag började gå mot Midsommarkransen. Nu fryser jag ihjäl, tänkte jag. Då kom det en tant på sparkstötting.

– Vill du åka? sa hon.

– Jag kan köra, sa jag.

Och så ställde jag mig på medarna och sparkade iväg och fick upp värmen. Vid Kransen kom en 17 från Tellusborg. Jag klev av vid Tullen och gick hem ett tag. Där var tant Brita och mamma satt och höll om henne och hon grät. Polisen hade hämtat farbror Willy på morgonen. Det var den dan säkerhetspolisen hade gjort razzia mot misstänkta kommunister. Norska Willy och svenska Brita  hade mötts i Moskva och var högeligen misstänkta.

Det var årets kallaste dag.

Jag hade flera kransar att bära ut.

Advertisements

2 svar to “Springschasen”

  1. Pretty section of content. I just stumbled upon your site and
    in accession capital to assert that I acquire in fact enjoyed account your blog posts.
    Any way I’ll be subscribing to your augment and even I achievement you access consistently quickly.

  2. It can affect you renting an apartment, getting a Consolidate Loans is pretty
    easy comparing to the other. Is refinancing with bad credit.
    There are things you must remember when shopping for an auto loan.

    So what about other obligations.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: