Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Se döden på dig väntar

Posted by hellbom på 22008000UTC02bUTCMon, 11 Feb 2008 13:36:17 +0000 26, 2007

Många var de som söp ihjäl sig. Andra fortsatte att leva långt upp i åren trots att de drack som svampar.

Det var ett sätt att umgås. Det var som när tanterna satte på kaffesurran och plockade fram kanelbullar och finska pinnar. 99 % var män. Det fanns väl också kvinnor som söp, men det var hemma i skåpet, i allra största hemlighet.

Ja, mina kära hädangångna, vi har svingat många bägare tillsammans. Jojje Fant, Erik Hell, Bengt Ekelund, Svenne ”Mankan”, Bengt Ekrot, Åke Fridell, Keve Hjelm, Nisse Kihlberg,  Peter Höglund, Georg Skarstedt.

Åh, jag minns gamle Georg! Gamle och gamle? Han hade flera år kvar till 50 när vi träffades, men han var mager, trött och sliten, smutsig och illa klädd. Han bodde på en vind i Gamla Stan med utedass på gården. När Georg behövde pinka gjorde han det genom en tratt till en tombutelj och såna saknade han aldrig. Buteljerna samlades utanför hans dörr och trots friska vindar luktade det apa däruppe.

Nån socialare fick väl ögonen på honom för rätt som det var ryktades det att han flyttat till Vällingby. Jag köpte ut en panna renat och åkte ut och hälsade på honom. Där satt han i köket i en skinande ny liten etta och jag har aldrig sett nån så olycklig.

Där bodde han kvar tills han dog 76 år gammal, 1976. Sin sista roll hade han haft som begravningsentreprenör i ”Bokhandlaren som slutade bada” 1969.

George Fants spritproblem var tidigt en offentlig hemlighet. Det hindrade mig inte att gratulera honom med en butelj fin konjak på hans 30-årsdag. De höll på att filma utomhusscener till Gustav Sandgrens ”Maria” i Sundbyberg. Det blev en extra lång lunch på Stenvillan, där hela teamet skålade med Jojje. Där var Georg Skarstedt, där var min kompis Hasse Dahlin, där var förstås Gösta Folke, regissören, men tyvärr inte Maj-Britt Nilsson som hade titelrollen.

Jojje flyttade till Sigtuna med sin hustru Maj, som var socionom. I Stockholm lyssnade vi med förvåning till rykten om att vår vän hade blivit nykterist. Jag vet inte hur det var med det genom åren. Det dröjde en evighet innan vi sågs igen. Strax innan han skulle fylla 80 skrev han ett brev till mig och undrade om vi kunde träffas. Jag åkte hem till honom. Han var fräsch och vältrimmad. Vi pratade ungdomsminnen och drack en kopp kaffe.

keve-hjelm.jpg

Keve var kanske den i skådisgänget som jag kände bäst. När han gick på elevskolan, de åren det fanns en regissörslinje, träffades vi nästan dagligen på restaurang Dramaten. Vi hade våldsamma diskussioner om journalistik och teater och det var väldigt stimulerande och väldigt roligt och stundom blev vi ganska fulla för restriktioner är till för att bekämpas.

Men så sökte vi oss nya spår, fann andra grupperingar, förlorade kontakten. Det dröjde till långt upp i medelåldern innan vi stötte på varandra igen. Vi hade en tung ölhävarkväll tillsammans på en pub i Sibirien. Det var lika roligt som förr, lika stimulerande, men vi blev inte alls lika fulla. Bara väldigt kissnödiga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: