Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

”Kära fiende”

Posted by hellbom på 22008000UTC02bUTCThu, 07 Feb 2008 05:44:49 +0000 26, 2007

Christina Jutterström berättade en gång att hon och Abbe Bonnier hade kommit att tala om mig. Han uppskattade mina krönikor i På Stan och sa att han ibland kände igen sig själv  i det jag skrev. ”Min kära fiende” kallade han mig. Jag kan inte återgälda titulaturen. Jag kände aldrig någon fiendskap till Abbe Bonnier.

Ofta blev jag väldigt förvånad över hur folk betedde sig i hans närvaro. Erfarna journalister på höga poster som Tore Nilsson och Nisse Kjellström var otroligt servila och sprang ärenden som små skolgossar på minsta vink. De kvinnliga journalisterna blev fnittriga och flirtiga, redaktören för en damtidning blev med barn, som internt kom att kallas för ”Tabbe”. Han blev en framgångsrik läkare.

Jag ställde väl inte alltid upp på hans förslag och propåer. En sommar hade han cyklat runt ute i landet några veckor för att lära känna det enkla folket. När han återkom hade han en massa reportageuppslag. Han hade bland annat upptäckt att kunskapen om kondomer och pessarer var minimal på landsorten. Vi borde skriva nånting om detta i Allt. Han tänkte också på sina tonårsdöttrar. Idén var naturligtvis inte så dum, men jag kunde inte hitta nån bra infallsvinkel så det blev ingen artikel. Lotta och Jeanette fick fortsätta att leva i okunnighet, om de inte redan var upplysta.

En gång gav han mig ett sidouppdrag. Han hade tänkt ge ut Kamratposten i Sydafrika och Latinamerika. Jag tog hjälp av Börje Söderlund från vårt radiogäng. Han var bra på spanska och blev med tiden pressattaché i Mexiko. Vi ritade dummies, klippte, klistrade och översatte. Den engelska upplagan kallade vi Pal, den spanska El Compañero. Vi fick hjälp med översättningen av två tjejer från mexikanska ambassaden.

Efter någon tid kom jag underfund med att Abbes projekt var långt ifrån altruistiskt. Han hade knyckt idén från Axel Wenner-Gren som skaffat sig goodwill i Mexiko genom sin omdaning av landets mejerier. Bonniers ägde ett företag som hette Printing Equipment, tillverkare av tryckpressar och liknande. Kamratposten skulle tjäna som hävstång och öppna portarna för en maskinexport, trodde han. Det kom mig att ledsna och jag avsade mig uppdraget. Rune Ernestad tog över, men det blev visst inte så mycket av det heller, för snart satt han som chefredaktör för Allt om Mat.

Spiken i kistan var naturligtvis när jag svek honom och anslöt mig till hans farbror Åke som startade det nyhetsmagasin som han själv hade planer på att ge ut. Det var rena förräderiet. Och han skulle visa att han kunde ge igen. Det borde vi ju ha anat.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: