Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Att ”hitta på”

Posted by hellbom på 12008000UTC01bUTCThu, 31 Jan 2008 08:18:35 +0000 26, 2007

Om jag hade förmågan att ”hitta på” skulle jag skriva en roman. Eller en deckare. Short stories. Men de försök jag har gjort i den vägen, i tidig ungdom, har varit förfärliga. En kärleksnovell i Vecko-Revyn under pseudonym – hur i herrans namn kunde Kerstin Wijkmark ha så dåligt omdöme att hon antog den? – jag skämdes redan då och lät min bror Olle kvittera ut honoraret. Religiösa betraktelser i Diakonistyrelsens tidningar. Skäms dubbelt upp! Vilken vidrig hycklare!

Nej, jag måste ha verklighet, jag måste ha varit med, sett och hört. Miljöskildringar klarar jag ganska hyfsat, samtal kan jag referera, utseenden kan jag beskriva.

erikasklund.jpeg

Det är här jag känner en släktskap med Erik Asklund. Han skrev några ganska usla romaner, kantiga och uppstyltade, konstruerade vid skrivbordet. Men så skrev han böckerna om Manne – det var han själv – och han skrev ”En kille från Hornstull”. Han var helt enastående. Där slår han Fogelström med bred marginal.

Första gången jag var medveten om honom var jag sju år. Vi hade cyklat till Sandvik på Mörkö för att hälsa på familjen Kjellgren som var goda vänner till mina morföräldrar. Där var den här unga grabben, Erik Asklund 23 år, författare, utgivare av böcker. Böcker skattades högt i mitt hem. Författare var något fint. Vi följde med pappa Hjalmar, den gamle sjömannnen, ner till sjön för att meta. Medan han drog upp fisk efter fisk fick Asklund och jag inte ett enda napp. ”Farbror Hjalmar” skrattade åt oss. Jag sa också ”farbror” till Erik Asklund, men jag skulle säga ”du” tyckte han. Det var första gången jag sa ”du” till en vuxen. Två killar från Hornstull. Vi gick längs stranden och letade grejer som flutit iland och vi pratade om Tullen som vi båda kände så väl, butikerna, expediterna, poliserna som patrullerade på gatan. Hornstull hade ju inte förändrats så mycket sen hans barndom. Flottbron var borta, Liljeholmsbron hade tillkommit. Tåget gick inte längre bredvid Hornsgatan utan hade flyttat till Årstabron. Högalidskyrkan hade byggts och biografen Flamman, där polisstationen en gång legat.

Den julen fick jag en bok av honom. Det var ”Grådasken på Singelton”, en internatskola lik Hogwarts, men ack så olika. Josef Kjellgren brukade också skicka oss julklappsböcker, men han var lite mera medveten i sitt val. Lisa Tetzners ”Fotbollen” och den ryska ”Petjka och klockan” har jag fortfarande kvar.

Asklund träffade jag ofta under pojkåren. På Mörkö förstås, där han en sommar lärde mig paddla kanot och på vintern, när jag hälsade på hos Kjellgrens på Högalidsgatan. Fabror Hjalmar brukade sitta på vinden och knyta nät. Där var också Erik Asklund ibland. Vi satt och lyssnade på den gamle skeppstimmermannens – han kallade sig kapten – skrönor från haven.

Som gymnasist gjorde jag en gång ett ”enskilt arbete” med rubriken ”Söder i litteraturen”. Jag satt en dag hos Asklund som då bodde på Heleneborgsgatan och han gav mig stor hjälp på vägen. Han hade just upptäckt att Eyvind Johnson och Ivar Lo-Johansson en jul hade befunnit sig i korsningen Hornsgatan-Ringvägen utan att känna till varandra. Eyvind stod i ett hörn och vaktade Frälsningsarméns insamlingsgryta. Ivar Lo stod i ett annat och sålde julgranar. En spårvagn brann i spårvagnstallarna. De skrev båda om detta. Mitt enskilda arbete kom alltså att nnehålla ett litterärt scoop.

nisse0.jpeg

Han berättade om böcker han läst, om författare han mött. Vi talade om Elmer Diktonius som var hans gode vän. Jag hade just läst ”Gräs och granit”. ”Gris och granät”, sa Asklund. Jag tittade förvånat på honom. Hur kunde man vara så vanvördig?En kväll många år senare kom jag att hamna i ett verkligt illustert sällskap på Freden. Min vän Nisse Gustavsson (”Fredrik Åkare”) satt vid sitt vanliga bord och tillsammans med honom var Erik Asklund, Paul Andersson, Svante Foerster, Gunnar Torhamn och Aksel Sandemose. Stämningen var hög och vi serverades med moderlig omsorg av fröken Greta.                                                Fredrik Åkare/Nisse G

Vid stängninsdagsdags fortsatte vi hem till Nisse på Västerlånggatan som brukligt var. Vickningen kom att bestå av tjocka skivor rå falukorv, nersköljda med renat brännvin.

Frammot morronsidan bröt vi upp,. men Sandemose och Asklund kvartade över. Asklund var en ofta återkommande nattgäst, när det var tjall på linjen med Lis.

Kontakterna blev inte så täta, sen han flyttat från Mörkö. Vi brukade ses på Systemet i Trosa. När biografen Chicago hotades av nedläggning ringde jag honom och föreslog att vi skulle skriva ett upprop och försöka rädda biografen. Det var han med på. ”Skitan” måste få leva kvar. Inte kan en blivande biografägare kalla sin bio för ”Skitan”, tänkte jag och la på.

Chicago var en av de första ”lusaskarna” som försvann. Snart stängdes också de elegantare biograferna. Och efter några år var alla Hornsgatans biografer borta. Ett tiotal.

Sista gången jag talade med Erik Asklund kan ha varit hösten 1980. Han bodde då i en liten kåk högst upp på Gamla Lundagatan. Jag ringde för att be honom skriva en bit för På Stan.

– Min läkare har förbjudit mig att sätta mig vid skrivmaskinen, sa han. Jag jagar upp mig alldeles för mycket. Han hade legat på Södersjukhuset, där han hade delat rum med Artur Lundkvist. En dag hade Maria Wine haft med sig en butelj whisky. När hon hade gått tog sig Artur en klämtare.

– Men mig bjöd han inte.

Vi pratade en stund lite hit och dit. Han gillade På Stan, sa han. Han brukade läsa mina krönikor. Vi slutade samtalet, han skulle gå ut och kratta löv.

img211.jpg

Han dog den hösten och efter många dramatiska turer spreds hans aska över Riddarfjärden, vid vars strand han växt upp och bott en stor del av sitt liv.

Flera år senare kom jag in på antikvariatet vid Kornhamnstorg. Där hittade jag ett fint exemplar av ”Manne” som jag köpte för 40 kronor. När jag öppnade den fann jag den här dedikationen på försättsbladet. Fröken Greta hade tydligen läst boken innan hon sålde den. Den var uppsprättad.

Advertisements

3 svar to “Att ”hitta på””

  1. Cecilia said

    Hej.
    Jag heter Cecilia och är dotter till Nisse Gustavsson.
    Kan inte du kontakta mig på 0702-724672.
    Det skulle vara underbart att få språkas vid med någon som kände min far.

    Vänligen Cecilia

  2. Patrik Schylström said

    Hej,

    På Stadsbiblioteket gör vi utställningar och lägger ut information på vår hemsida (www.biblioteket.se) om svenska författare som kanske inte alla idag känner till, som t ex Erik Asklund.

    Tror du att jag/vi kan använda bilden från din blogg? Jag tänker på fotografens rättigheter.

    Med vänlig hälsning

    Patrik Schylström
    Stockholms stadsbibliotek

    PS Juste blogg! DS

  3. Hej,

    Jag hoppas att den här kommentaren kommer fram trots att den kommer några år för sent. Jag sitter just och skriver en liten text om Erik Asklund som jag ofta talar om på mina vandringar på Söder (när jag passerar Yttersta Tvärgränd och Skinnarviksberget).

    Jag började med den i går och fortsatte med den nu och sökte lite på nätet ang. Asklund (som jag tycker har skrivit inderbara böcker om Stockholm,”Ensamma lyktor”, ”Skeppsholmen” ”Prosadikter” exempelvis) och hamnade just vid den här artikeln.

    Det roliga i det hela var att jag i går kväll hade en vandring med ett sällskap och vi avslutade det hela på Gyldene Freden på Bellmansvåningen och jag sjöng några visor (kopplade till Freden) och berättade om de som besökt detta ställe under åren lopp. Jag sjöng givetvis ”Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” och berättade om Nisse Gustafsson och att jag hört från biliotikarien på Gamla stan bibliotek att Nisse hade en dotter som döptes till Cecilia (och så ser jag att Cecila skrivit i den här bloggen). När jag berättar om Nisse (som jag aldrig mött) så tar jag ofta upp Axel Sandemose (Cornelis läste ju Varulven en gång per år – se tex visan ”Felicia försvann”) och Kreitsky, W. Brandt och alla dessa härliga kopplingar.

    Jag vore glad i att komma i kontakt med dig Hellbom eller gärna Cecila för samtal eller intervju.

    Vänligen Peter Frisk http://www.peterfrisk.se (på min hemsida finns kontaktuppgifter)

    Hälsar
    Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: