Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

All vår början…

Posted by hellbom på 12008000UTC01bUTCMon, 28 Jan 2008 04:15:45 +0000 26, 2007

– Du och jag är ständiga börjare, sa min vän ”Snosse”, som var lite filosofiskt lagd. Jag vet inte vad han syftade på, men i stort sett hade han rätt. Vi satte igång med stor entusiasm och vilda förhoppningar, reportageuppslag, omdana tidningen, tjäna pengar på diverse projekt, exempelvis skriva ett filmmanus om rallare. Efter ett tag falnade glöden. Till slut slocknade den helt.

snosse.jpg

”Snosse” (Tage Thorsell), ritad av Hasse Erikson.

Ojojoj, vad mycket jag har börjat med. Lära ryska, lära spanska. lära telegrafi och stenografi, ta skepparexamen. cykla till Moskva, ta en fil kand, motionera, banta, sluta röka, sluta kröka.

Jo, en del har jag faktiskt lyckats med, men utan egen viljestyrka. Efter ett helt liv i övervikt är mitt BMI optimalt och jag räknar inte längre kalorier. Hur har det blivit så? Har inte en aning. För över 50 år sen slutade jag röka, utan större kamp. Och krökandet upphörde – bortsett från ett litet glas vid högtidliga tillfällen – i samband med sjukdom. intag av ett stort antal mediciner och en viss självbevarelsedrift.

Det här påminner mig om en historia, som må vara ”laved”. En DN-kollega, vars namn ska vara  onämnt berättade den för mig. Han satt i sitt rum tillsammans med Jolo med dörren öppen, då den beryktade ”tjejmaffian” tågade förbi i korridoren. De var inte fagra, dessa tappra valkyrior. De natursköna gjorde sitt bästa för att tona ner detta. Jag ska inte genera dem genom att visa ett fotografi, ty i dag äro de alla omvända. Nästan alla.

Jolo, som inte var särskilt förtjust i den här kvinnoemancipationen, såg efter dem, suckade och sa: ”Slut med kröka, röka och göka”. Sant eller icke – det låter inte riktigt som Jolo. Han var inte bara en mycket prydlig herre, han var också lite pryd, enligt min mening. Formell och korrekt. En gång gav han mig en ordentlig utskällning när det hade tagits ett fotografi, där jag hade råkat gå framför gamle kung Gustav Adolf vid en rundvandring på Studsvik.

– Man går inte framför kungen!

Det här blev ett sidospår. Hur ska jag nu fortsätta? Början var inte så dum, eller hur? Nästan lite Wodehouse. Fast det blev ju inte lika roligt. Jolo som Bertie Wooster? Tja!

Egentligen hade jag tänkt berätta om min gamla Remington och hur jag lärde mig skriva på den.

Det får bli en annan gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: