Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Sjung om studentens…

Posted by hellbom på 12008000UTC01bUTCFri, 18 Jan 2008 04:13:58 +0000 26, 2007

När jag skrev personporträtt i Allt hade jag en lista på 30 frågor som jag ville ha svar på. Hade man fått svaren var det sen bara att snickra ihop porträttet. En av frågorna var ”Vad skrev ni i svenska i studenten?” Alla kom ihåg.

Det gör inte jag. Det är fullkomlig skandal. Att det var det fria ämnet tar jag för givet – om det nu inte var Bellman. För honom skrev jag om en gång. Jag kommer inte ihåg något annat än början. En katt slank under ett plank på Björngårdsbrunnsgatan. Att man kunde få godkänt, och antagligen till och med överbetyg på en fackuppsats som började så bakvänt visar hur tolerant min svensklärare Sven Cederblad var. Eller anade han kanske en skrivarbegåvning som en dag skulle sätta spår i litteraturhistorien.

Den 28 april 1943. Aldrig förr hade någon tagit studenten så tidigt på året. Heller aldrig senare. Det var en eftergift till krigsmakten. Vi skulle ju ut och försvara vårt land.

Studentexamen var verkligen inte något skämt. Det var en sträng  granskning av kunskaper inför misstänksamma och ovänligt stämda censorer. De svaga hade all anledning att darra. Jag har sett kamrater smita ut bakvägen. Det är pinsamt för alla inblandade.

Latin var inte mitt starkaste ämne så det kom jag naturligtvis upp i. Jag hade kört i andra ring, till  besvikelse för den gamle Carl Theander, en fin och bildad man, känd för sin översättning av Plutharcos. Hans hy var grå som det absorberande papperet i växtpressen. Han var rynkig som en stenmurkla men blicken var alltid vänlig, om än något sorgsen.

Någon hade rekommenderat mig att ta fenedrin, men jag var klok nog att inse att det inte skulle förbättra mina kunskaper. Den gode lektorn hade valt Ovidius och det blev en angenäm och nästan munter diskurs kring Pyramus och Thisbe, som till och med fick censorerna på gott humör.

Så var det över. Vi var bara åtta i Södra Latins sista treåriga gymnasieklass. Ingen hade kört. Det var ingen rusning ut. Vi gick lugnt och värdigt. Ute på trappan väntade Suzanne Bonnier i broderad abiturientmössa och sträckte fram en mikrofon.

img059.jpg

Vi var några stycken som sen något år tillbaka gjorde ett ungdomsprogram i radio. ”Ungdomen har ordet” – det blev en föregångare till Gabriella Garlands ”Fönstret”. Barnprogram hade det ju funnits nästan ända från start – det här var det första ungdomsprogrammet. Barbro Svinhufvud, Sven Jerrings medarbetare, tog hand om oss. Vi fick tillgång till en studio, dit vi kunde komma när vi ville. Det blev nästan något av en lekstuga, och våra experiment och repetitioner var bra mycket roligare än de program vi sände. Det var lite Karlfeldt, ”Du dansar bleka ungdom..”, lite nyinflugen amerikansk jazz och allvarliga intervjuer. Där intervjuade jag för första gången Stig Olin. Det var både hans och min första radiointervju.

Vilka vi var? Gunnar Rügheimer, som var den drivande kraften, Marianne Engwall, sedermera Kärre, Suzanne Bonnier, Barbro Sylwan, Börje Söderlund, Curt Ågren – och så jag.

Den här inspelningen från Södra Latins trappa kom aldrig med i programmet, men det blev en grammofonskiva, som kanske finns någonstan bland allt skräpet i källaren.

Pappa hade hyrt Stortorgskällaren, ett medeltida källarvalv, granne med Börsen. Men han hade inte tänkt på att ordna transport. Bil var ju uteslutet – det var ju krig. Förra året hade Uffe Nordenson ridit hem på sin egen häst. Det var också uteslutet. Men det hade ju räckt med en Stockholmskärra, en sån där med två skaklar. Eller en trehjulig flakcykel. Det hade inte heller varit så dumt. Nu blev jag buren ner till Gamla stan av Kalifens stormtrupper, nån slags orden som nån idiot hade bildat. Dagens Bild var på plats och tog  bilden här nedan. Tjejen i stråhatten med breda brättet är Ann Mari.

 litet-studenttag.jpgKlicka på bilden för att förstora den.

 Vad var det som bjöds? Ja, det var nog inga märkvärdigheter. Nåra mackor kanske. Det skulle inte förvåna mig om morsan själv hade brett dem. Vad var det som dracks? Mjölk!!! Kan ni tänka er det? Som studentskiva var det nog bottenrekord. Men ingen tycktes ta illa upp, vad jag minns. Det hölls en del tal. Det sjöngs en hel del.

Så småningom vandrade Ann Mari och jag ut i natten. Fram på morgonsidan tror jag att vi befann oss i Midsommarkransen, vilket betyder att vi hade följt Bertil Wahlberg hem. Och samtidigt med tidningsbudet kom vi hem till Hornstull. På förstasidan av Dagens Nyheter fanns bilden av Suzanne och mig, som ni har sett här ovan..

Efter ett par timmar ringde telefonen.

– Gomorron och gratulerar. Mitt namn är Gunnar Nilsson, Nya Dagligt Allehanda.

Så blev det en intervju och jag berättade om mjölken och gjorde det till en poäng och han frågade om han fick skicka en fotograf och det fick han.

Så kom Tore Falk. Han kommenderade mig i säng. Jag fick klä av mig, ta på mig pyjamasen och krypa ner. På sängkanten satte sig Ann Mari Rasch, ”studentflamman”.

Så kom tidningen. Vi köpte den antagligen i kiosken på hörnet av Långholmsgatan. Trespaltig rubrik, tvåspaltig bild på förstasidan. Så här såg det ut: (Klicka på bilden för att förstora den)

img0582.jpg

Vilka konsekvenser den bilden skulle få kunde vi aldrig ana.

Förlåt dessa torftiga rader. Det är bara en dokumentation, som förhoppningsvis kan leda till ytterligare minnesbilder. Det blir bättre en annan gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: