Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Besök hos Lola

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCThu, 29 Nov 2007 14:59:53 +0000 26, 2007

Fortfarande kommer det post i brevlådan, fast det då och då hotas med att man snart ska få hämta i lådor nere i porten. De arma brevbärarna har ju så tungt att bära, gubevars. Ja, inte blir de överansträngda av min post. Det är tio räkningar i  månaden, Time Magazine, Allt om mat, Tidningen Vi, PC för alla. Men så kilovis med reklam. En gång i veckan fraktar jag ner en stor papperskasse med reklam till soprummet.

-Men du kan väl sätta en lapp att du inte vill ha reklam, säger då nån.

No way, man. Reklam är news. Jag har lärt mig mycket av reklam – inte bara det aktuella priset på grillad kyckling.

Kommer det då ett lite större brev, innehållande en bok exempelvis, får man hämta det själv. I går låg det två avier på tamburgolvet. Jag var välkommen till Lolas Spel och Tobak i Söderhallarna.

Lolas Spel och Tobak! Det smakar synd. Tre syndiga ord. Ja, förlåt men jag har alltid tyckt att det ligger något förbjudet, hemlighetsfullt i namnet Lola. Träffade jag inte nån tant Lola i barndomen? Var det Josef Kjellgrens fru? Eller hans syster? Nej, hon hette visst Dagny. Tobak har jag missbrukat, men det är preskriberat. Det är mer än 40 år sen. Och det enda spel jag ägnat mig åt är Löjliga familjerna.

Så jag lufsade iväg till Söderhallarna. Skulle jag få träffa Lola? Jag föreställde mig henne sitta i ett rum bakom ett pärldraperi. Hon var fet, rökte cigarr, hade en antydan till mustasch. På bordet bredvid stod ett glas portvin. I knät hade hon kanske en stor katt, lika fet som matte.

Lolas Spel och Tobak är lika kliniskt välstädat som allt annat i Söderhallarna. Tidningar i massor, men inga oanständiga såvitt jag kunde se. Lösgodis.

En söt blondin, lite rundlagt rar, tog emot mina avier. Jag har så svårt för tjejers åldrar, men mer än 40 var hon nog inte.

Innan jag gick tog jag mod till mig.

– Finns det nån Lola här eller är det bara ett namn?

– Lola, det är jag det, sa blondinen och log så vänligt mot den gamla kufen i basebollmössan.

Södermalm är inte alls så spännande som en del fåntrattar påstår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: