Hellbom’s Weblog

Just another WordPress.com weblog

Too bad we had to part

Posted by hellbom på 112007000UTC11bUTCWed, 28 Nov 2007 07:02:53 +0000 26, 2007

I know a tear would glisten/if once more I could listen/to that gang that sang ”Heart of my heart”.

mai-zetterling-2.jpg

Vi fick snabbt kontakt med infödingarna – Mälarhöjdsborna. Till slut var vi väl kring 20 stycken som hängde ihop nåra somrar. Ja, vintrar också. Vi åkte skidor på isen. Träkvista, Drottningholm, Gröndal. Apelsiner och termosar i ryggsäckarna. Där var Rosa och Edla, döttrar till skräddare Ålund vid 16:s ändhållplats. Edla och jag ansågs hänga ihop – det var sen det tagit slut mellan Majsan och mig. Fast då var det redan 1940. Majsan hade friat till mig i februari, det var ju skottår. Jag var inte den som nobbade. Men det tog slut på Valborgsmässoafton. Vi skulle ses men hon kom aldrig. Jag drev omkring i flera timmar. Aldrig hade jag varit så sorgsen. Nåra  veckor senare mötte jag henne vid Ansgariegatan. Hon var på väg till Nalen, uppmålad som ett litet fnask. På försommarn fick jag höra att hon var på smällen. Hon hade slaggat över med Lelle i Arnes tält. Panik utbröt. Nu vet jag inte om det här är riktigt sant för jag var inte med, men grabbarna berättade att de band ett rep om midjan på henne och kopplade det till en lättviktare. Och så körde de fram och tillbaka med Majsan kutande efter. Lelles idiotiska idé förstås. Det blev ingen kil och Majsan började spela barnteater.

På midsommarafton gick vi genom skogen, över ängar, mellan lador,  till Sätrastugan. Vi hade lärt oss dansa i Arnes källare, målade upp fotspår på golvet och trampade i dem. Pigan var vår lärare. Hon var från Eskilstuna. Hade 30 kronor i månaden, mat och bostad. Jag bjöd henne på bio en gång, men jag har ingen aning om vad hon hette. Vi kallade henne Pigan.

Helst ville jag dansa med lillasyster Rosa. Hon var sötare och mjukare. Men Edla vaktade som en hök.

I sina memoarer ägnar Mai Zetterling bara en enda mening åt den här perioden. Hon hade hamnat i dåligt sällskap, skriver hon. En ganska usel bok förresten. Den finns nånstans här i min kjökkenmödding.

När jag träffade henne flera år senare påminde jag henne om att hon hade drömt om att bli schlagersångerska. Hon blev förbannad och förnekade det. Men visst sjöng hon på något place på Strandvägen tillsammans med Bojan Westin. Jag såg just att hon är morsa till Suzanne Reuter.

– Och nu är dom borta allihopa, sa damen som ringde. Utom du då och jag och så Putte som är ganska krasslig.

Rosa gick det visst inte så bra för i livet. Och det sista man hörde om Lelle var att han, ganska nedkrökad, stod och spelade dragspel på Drottninggatan.

Jag skulle behöva hjälp för att minnas. Varför tog jag inte hennes telefonnummer?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: