Vad heter du då?

Under hela min barndom, ungdom och en stor del av mitt vuxenliv trodde jag att det bara var vi som hette Hellbom. Det var något att vara lite mallig över. I DN:s söndagsbilaga en gång på 30-talet berättades det om en hjälte som hette Hellbom. Han hette Olof i förnamn, precis som brorsan. En guldsmed Hellbom var en av de mest pådrivande hetsarna vid Fersenska mordet 1810. Han hette Olof han också. Eftersom han var en aktad  person i staden behandlades han välvilligt av domstolen och då han påstod sig lida av skörbjugg och vattusot föreslog domaren att han skulle åka ut på landet och vila sig i friska luften.

Det var ju ingen kuf att vara stolt över precis, men visst var släktskapet  en smula spännande.

Först i 50-årsåldern träffade jag en Hellbom utanför familjen. Det var en tjej som började på DN. Vi försökte utröna släktskapet men kom ingen vart. Jag har också gjort några lama försök att undersöka hur vi är släkt med de där hellbommarna som utvandrade till Bishop Hill. Inget resultat. Inte att undra på. För inte så länge sen hette vi nämligen Olofsson. Det var Annika som upptäckte det helt nyligen. Förr kunde man tydligen ta sig ett namn lite hipp som happ, om det bara inte vara adligt. Och en son till en Olof, i Ragunda kanske, tyckte att släkten skulle få fortleva under namnet Hellbom. Så blev det.

I dag dräller det av hellbommar. Kolla på nätet och i Facebook. På 1800-talet bodde en massa Hellbom på Kungsholmen, enligt rotemansarkivet.

Och Thorleif då? Det var så märkvärdigt utländskt och så svårt att säga att jag under hela mitt liv blivit kallad Toto. Varifrån kom då namnet? Morsan, som var en framstående retsticka, påstod att hon hittat det i en söndagsskoletidning, där en liten Thorleif var en änglalikt söt liten gosse, som var gudsnådeligt snäll. I helvete heller.

Jag föddes 1 april 1924. I januari hade de första olympiska vinterspelen gått i Chamonix. Den store hjälten där var den norske skikongen Thorleif Haug. Han tog guld på 18 km, 5-milen och nordiskt kombinerat och brons i backhoppning. Bronsmedaljen var det något lurt med och han fråntogs den 1974. Då var han sedan länge död. Men den rätte vinnaren, en norskamerikan, levde. Han var 86 år gammal.

Varken pappa eller mamma var så värst idrottsintresserade, men det är klart att de hade läst om Thorleif Haug. Namnet kom inte från nån jäkla söndagsskoletidning.

Han står staty i Drammen. Jag borde åka dit och lägga en blomma.

Men Thorleif+Hellbom är jag ensam om. Än så länge. Såvitt jag vet.