Norrmalmstorg – Detalj ur panoramabild av Peter Gullers

Packartorget och Katthavet

”Norrmalmstorg är en mycket vital punkt i det moderna Stockholm och därför är det överraskande att platsen har en så kort och även färglös historia”, skrev Staffan Tjerneld i sin klassiker ”Stockholmsliv” år 1950. Och han fortsatte: ”Den är helt enkelt en uppkomling, utan att man därför behöver lägga något nedsättande i ordet. Nej, den är precis som en duktig affärsman som från ett mycket blygsamt ursprung arbetat sig upp till en solid och aktad ställning”.

Under det dryga halvsekel som har gått sedan detta skrevs har mycket hänt. Torget har fått en ansiktslyftning så att en gammal stockholmare har svårt att känna igen sig. Rader av lindar, kastanjeträd, bänkar i ek och granit, fyra stycken tio meter höga, svarta och guldbronserade kandelabrar och mitt på torget tre röda granitpelare med rinnande vatten, symboliserande Baltikums frihetskamp och ett minne av sjuttionio måndagars protestmöten.

En del har försvunnit. Gamla Mea är borta. Liksom Skomans, som ersatts av McDonald´s. Men Nessims mattaffär finns kvar på hörnet mot Berzelii Park. Flygbolagens och bankernas skyltar dominerar husfasaderna.

Det gamla Norrmalmstorg var i sanningens namn inte mycket att skryta med. Många guideböcker glömde helt bort det. Men 1973 intrffade en förändring. En bank rånades. Gisslan togs. Norrmalmstorg blev plötsligt internationellt känt. I en Stockholmsguide på Internet heter det: ”Norrmalmstorg is a square in central Stockholm. The square is famous for being host of the Norrmalmstorg robbery which fittingly gave name to the Stockholm syndrome”. Fenomenet var välbekant för psykiaterna. Det är inte ovanligt att gisslan solidariserar sig med sina fångvaktare gentemot belägrarna. Nu fick det ett namn, ”Stockholmssyndromet”.

En gång, för alls inte länge sedan var Norrmalmstorg rena skamfläcken. Hit förde Östersjöfiskarna sin saltade fisk för att besiktigas och ompackas. Ännu vid mitten av 1650-talet kunde båtarna gå ända upp till Smålandsgatan, men utfyllnaden av viken pågick Dels skedde det planmässigt i enlighet med den pågående omdaningen av staden, dels något oberäkneligt. Här tömdes sopor, latrin och allsköns avskräde utan någon egentlig kontroll. Besökare fann stanken i det närmaste outhärdlig och läkare varnade för epidemier. Den inre delen av Packartorgsviken fick i folkmun namnet Katthavet.

Kopparmatte och Trähästen

                         Packartorget år 1807 med Kopparmatte och Trähästen – Karikatyrteckning av Jacob Mörk

Hit flyttades på 1700-talet straffredskapen från Stortorget, Trähästen och Kopparmatte med ”kåken”. En ogift havande kvinna kunde straffas för sin synd vid skampålen. En dräng som skottat över snö till grannens tomt kunde få rida på Trähästens vassa rygg med tyngder bundna vid fötterna.

Vid mitten av 1800-talet var det osunda Katthavet äntligen utfyllt och Berzelii Park började ta form. Kopparmatte hade då sedan länge flyttat till Träsktorget, ungefär vid Karl Staafs park vid Eriksbergsplans sydända. En nybliven tomtägare vid Packartorget anhöll om att torget måtte få ett mindre belastat nam. Det blev Norrmalmstorg, som tidigare hade varit namnet på Gustav Adolfs torg.

I början av 1890-talet sökte sig det unga innefolket till Jones Grill i f d OKO-bankens hus. Där uppstod ”grilljannen” i kort kavaj, halsjärnskrage, bredrandiga, säckiga byxor och gula skor. På Berns besjöngs han av Sigge Wulff:

”Vill ni se/Kalle P?/Så ödmjuka tjänare!/Jag det är/fast man plär/kalla mig herr Egenkär.”

Bilden t h: Realisationskö vid Holmbloms kappaffär 1928

När Holmbloms kappaffär i början av seklet flyttade in på Hamngatssidan var det ett tecken på Norrmalmstorgs höjda status. Några år därefter kom modemagasinet Leja. När butikerna reade sträckte sig köerna av damer nästan ända ner till Nybroplan.

I det begynnande 30-talet reste sig Citypalatset i marmor och glas och rostfritt stål på den västra sidan. Ivar Tengbom var arkitekten.

Mitt på torget fanns då redan ett par moderniteter, underjordiska ”kabinett”. Fast det dröjde ganska länge innan stadens styresmän insåg att även kvinnor kunde behöva en bekvämlighetsinrättning.

Stanken som en gång förpestade det gamla Packartorget är helt försvunnen. Över dagens Norrmalmstorg vilar endast en doft av avgaser från de tusentals bussar och bilar som varje dag passerar.