Anne Maria Köttbulla

I början av 30-talet inhystes några klasser  ur Södra Kommunala Mellanskolan i Högalids folkskola. Vi var tre-fyra grabbar på 7-8 år som uppvaktade en av de stora tjejerna på rasterna. Vi kallade henne Anne Maria Köttbulla. Hon var lång och slank, var inte särskilt snygg, men såg trevlig ut. Hon gick oftast ensam. Vi slog ring runt henne och sjöng vår lilla ramsa, “Anne Maria Köttbulla, Anne Maria Köttbulla…” Hon blev inte arg, verkade snarare en smula road. Det här pågick inte så länge och snart hade vi glömt henne. Jag undrar hur det gick för henne i livet. Tänkte hon ibland på oss? Vad märkligt det är!