På promenad med pappa

Innan jag hade börjat skolan och vi fortfarande bodde kvar på Döbelnsgatan 5, mittför Johannes kyrkogård, tog pappa och jag varje lördag en promenad sedan vi hade ätit frukost (lunch). Vi gjorde en runda kring konstgallerierna, till Färg och Form på Brunkebergstorg, till Gummesons på Strandvägen – ja, det brukade nog vara ett par till, men de här minns jag bäst. Inte lärde jag mig så mycket om konst, jag blev mest trött i fötterna och mot slutet av promenaden var jag väldigt kissnödig, men det var trevligt att gå på stan med pappa, vi umgicks inte så mycket i vardagslag.

Inspirerad av Carina Stridlunds forskning i min mammas bakgrund sökte jag upp mig själv i rotemansarkivet och upptäckte att jag i min tidiga barndom hade bott på flera adresser som jag inte hade haft en aning om. Min första bostad var Lästmakargatan 12. ”Lästis” var ingen fin gata, det var faktiskt rena slummen, och det var till bordellerna här som fnasken förde de torskar de fångat in nere på Birger Jarlsgatan. Om detta hade jag ju rimligtvis ingen aning, men morsan som kom direkt från metodistorpet på Mörkö bör väl ha varit förskräckt.

I mantalsboken för kvarteret Bocken år 1924 står det att jag är född i Jakobs församling. Så var det nu inte. Som många landsortsflickor åkte Emilia hem till mamma och pappa när hon skulle till att föda. Och på Mörkö förlöstes hon den första april 1924 av ackuschörskan i Grönbrink. Snön låg fortfarande djup den dan, sägs det, och hon hade gått på skaren över åkrarna.

Så tog vi tåget in till stan och pappa mötte väl vid Centralen, om han inte hade varit med på Mörkö.  Från Lästmakargatan flyttade vi redan den 18 juni till Vanadisvägen 39 och kort därefter till Långbrodal. Jag tror att vi var inneboende i Älvsjö prästgård. 

Pappa hade en ungdomskamrat som hette Gideon Börje. Egentligen hette han Pettersson, men i 20-årsåldern hade han gjort ett av sina förnamn till efternamn. De hade träffats redan 1912 på Carl Wilhelmsons målarskola, där de ritade kroki på kvällarna. Pappa var bara 17 år och där stod skogsbondesonen från Edsele i Ångermanland och glodde på nakna tanter. En annan av deras kamrater var Eric Hallström, som då fortfarande hette Kornelius Efraim i förnamn.

Gideon Börje med hustru och fyra barn bodde i det här fina huset på Torkel Knutssonsgatan 22 och där blev vi inneboende. Hur länge vi bodde kvar där vet jag inte, men när familjen Börje flyttade till Rosenlundsgatan 13 följde vi med.

Rättelse:

Ovanstående är dessvärre fel. Torkel Knutssonsgatan 22 och Rosenlundsgatan 13 ligger båda i kvarteret Skjutsgossen. Det här vackra huset som låg på gården är troligen den Malmqvistska malmgården, som en gång var uppfostringsanstalt med Jenny Lind som välgörare. Jag har skrivit om detta i Wollmar Yxkullsgatan i ”Stockholm berättar”. Huset revs på 1960-talet men ett lusthus som stått här byggdes återigen upp vid Ekermanska malmgården i Tanto.

Sen hamnade vi på Kungsholmen, S:t Eriksgatan 12 i backen ner mot Norr Mälarstrand. I samma hus bodde Olov Svedelid nåra år senare. Vi lekte i Kronobergsparken och köpte glassbåtar i kiosken uppe vid Hantverkargatan.

1928 blev det Döbelnsgatan 5, en stor lägenhet, där vi själva hade inneboende, en liten gubbe som hette Greitz, och sen moster Rut som lärde sig till sömmerska hos Olga och Edit i Ålsten.

När jag var fem-sex år var pappa och jag och hälsade på hos Gideon Börje en kväll. Familjen hade just återvänt från Frankrike. Vilda ungar drällde omkring oss och jag höll mig på min kant. En grabb var ett år äldre än jag, han hade en bror som var ett år yngre. Det var nog han som klängde på pappan.

- Har du glömt din franska? frågade fabror Gideon.

Killen hoppade ner, försvann ett tag och kom tillbaka och viftade med ett småfranska.

Vilken liten idiot, tänkte jag, som hade förstått att det var franska språket det handlade honom.

Nu efteråt misstänker jag att det där var en show som var inrepeterad.

T v ett självporträtt av Gideon Börje 1925.

Det var enda gången jag träffade någon av pappas konstnärskamrater. Eric Hallström hade följt honom till Edsele, där han sen var flera gånger och målade.

T h en av Eric Hallströms mest berömda målningar ”På ön”

Bror Hjorth var också en av ungdomsvännerna. De hade studerat tillsammans hos den gamle konstnären Gunnar Hallström när pappa var i 20-årsåldern. Jag hörde aldrig talas om detta.

I Wikipedia står det att pappa studerat i Köpenhamn. Jag tror inte att detta är riktigt. Han skulle väl ha nämnt det någon gång.

Det blev inga utlandsstudier för pappa. Inga resor till Italien och Frankrike som för kamraterna. Jag tror att det var mamma som drog i bromsen. Hon tyckte nog att konstnärer var ett dåligt sällskap. Det är ju möjligt att han träffade sina gamla vänner när han var ensam kvar i stan på somrarna. Jag hoppas verkligen det. Visst hade det varit trevligt att ha tillbringat ett par barndomsår i Frankrike. Inte skulle jag ha glömt min franska.

Som avslutning en mäktig Stockholmsvy av Gideon Börje. ”Från Slussen i storm”.