Tvesovla och supanmat

I denna tidiga söndagmorgon virvlar tankarna utan mål och mening. Idle thoughts. Alldeles nyss har jag spisat min frukost. Alltid detsamma. Två stora koppar kaffe. Ett glas tomatjuice, några droppar Tabasco, krossad svartpeppar. Jag krossar kornen själv med en slägghammare på en gammal bakplåt. Två rejäla smörgåsar – nej, smörgåsar är det inte för det finns inget smör på dem, inget matfett alls. Mackor alltså. På den ena bredbar leverpastej, ett stort blad isbergssallad och heminlagd ättiksgurka. På den andra hamburgerkött och ost.

Jag kan höra de gamlas röster:

- Tvesovlar du, pojk?

Ja, det gör jag. Tvesovla!  Ett fint ålderomligt ord som väl inte så många begriper idag.

Frukost? Lån från tyskan förstås. Tidig kost. Men under hela min skoltid inföll frukosten vid 11-tiden på dan. När övergick den till att kallas lunch? Tidigt om morgonen åt vi morgonmat. Vattenchoklad, söt limpa. Konsum lanserade K-limpan, en stor rund sirapsbulle med ett K instämplat på toppen. Söndagmorgnarna firades med småfranska, gyllenbruna rundstycken med krackelerad överskorpa. Såna franska ser man aldrig numera.

Middagarna sen. Avslutades med supanmat. Ett annat nästan bortglömt ord. Äppelmos och mjölk Hos fint folk sa man dessert, Men äppelmos och mjölk är ingen dessert. Det är en efterrätt. Eller supanmat som man sa hemma på torpet.

Somna om nu, gubbe!

 

About these ads