hellbom
I tidningen Södermalmsnytt diskuteras Sofo – ”namnet som alla älskar att hata”. Jag vill inte säga att jag hatar det, jag tycker att det är en smula larvigt. Men jag kan acceptera det. Det är ett försök av gamla Fattigmannasöder att göra sig bemärkt genom att piffa upp sig med lånta utländska fjädrar. ”South of Folkungagatan”! Gud bevare oss!
Vi som bor norr om Folkungagatan har inte samma behov att hävda oss. Vi har ju ändå allt. Från Katarinahissen, Mosebacketorg, Södra teatern och Götgatsbacken. Medborgarplatsen, moskén och Björnsan. Stockholms vackraste kyrka och Stockholms första brandstation. Stigberget, Fjällgatan, fläktarna från Saltsjön och hela stan för våra fötter.
Jag undrar vad Slas skulle ha sagt om att bli Sofo-bo, där han satt och knåpade i Malongen. Jag gissar att han varit ganska likgiltig. Liksom jag. Men visst är det lite mer än ett snäpp finare att bo i Nofo (uttalas ”nåfå”) – norr om Folkungagatan.
Skaparen av begreppet Sofo medger att det har blivit ett Frankensteins monster. Han har flytt till Gröndal. Lugnare så.
