”Se Sundbyberg…”

”Se Sundbyberg och sedan dö…”, sjöng Olrog. Nej, nån större längtan till Sundbyberg har jag inte, men jag möter gärna våren i Södertälje.                                                                                    

Lyssnar på radio gör jag alltför sällan, mest blir det i mycket tidiga morgontimmar, men häromdan slog det mig att det är väldigt sällan visdiktarna och schlagerförfattarna besjunger svenska orter. Däremot är de olyckligt förälskade i Samarkand och längtar dit. Hur kan det komma sig? Har de varit i Samarkand? Antagligen inte. Vad vet de om Samarkand? Antagligen inte mycket. Hasse Alfredson kallade Samarkand för ”Asiens Eslöv”, och Eslöv kände han naturligtvis till. Åke Whilney i Aftonbladet beskrev stan som ”en dammig håla”, men hans kollega Staffan Heimerson gjorde ett försök till upprättelse.

Minns ni Beppes ”Det gåtfulla folket” – ”Barn är ett folk och de bor i ett främmande land/Detta land är en äng och en vind/Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand”.

Kan det helt enkelt vara så att Samarkand är ett ord som det är lätt att rimma på?

”Fånga dagen, fånga livet/men ta inte alls för givet/att din lycka slår sig ner i öppen hand/Fånga dagen, fånga stunden/det är den som lägger grunden/för att du en dag ska nå ditt Samarkand.” (Lars Russell Möller).

Så har vi då Thorstein Bergmans snyftare ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”: ”att det hänt det som vi talat om ibland/och jag önskar att du får allt du saknat/om du nånsin kommer fram till Samarkand.”

Var ligger nu detta visdrömmarnas Eslöv? Nånstans långt, långt bort i Långbortistan. Ta in på Sidenvägen bara och kör raka spåret österut. Uzbekistan heter landet, och kebab bjuds morron, middag och kväll, så du kan känna dig som hemma.

Förlåt detta urspårade jönseri – men vi skulle kanske kunna starta ett litet forskningsprojket tillsammans, ”Samarkand i svensk visa och schlager”. Om du hittar en besjungning av Samarkand så skriv in det i en kommentar här nedan.